Jacques Ibert, född15 augusti1890 iParis, död5 februari1962 i Paris, var enfransktonsättare.
Efter att ha studerat musik från tidig ålder, fortsatte han sin utbildning vidKonservatoriet i Paris. 1919 vann han där redan vid första försöket dess förnämsta pris,Prix de Rome, trots att han under en tid fått avbryta studierna för tjänstgöring iförsta världskriget. Han reste runt i Italien, Spanien och Tunisien där han tog intryck som han senare använde i sin musik. 1937 utnämndes han till chef förAcadémie de France i Rom och blev 1956 medlem avInstitut de France.
Ibert var en särpräglad begåvning, befryndad medMaurice Ravel. Hans färgrikt instrumenterademusik utmärker sig för esprit och vitalitet och i vissa senare verk ett tydligare framträdande av lyrisk känsla. Han har blivit uppskattad för sina orkesterverk, till exempelLa balade de la geôle de Reading,Escales,Divertissement ochParis.
Han har också skrivit konsertanta verk, till exempelSymphonie concertante föroboe och stråkar. Hans kammarmusik omfattar bl.a. en mycket uppskattad stråkkvartett (1944), pianomusik och svitenImages. Han har även skrivit sånger, operor (Angélique) ochbaletter. Han invaldes 1947 som ledamot avKungliga Musikaliska Akademien iStockholm. Tillsammans medArthur Honegger skrev han 1937 operanL'Aiglon.