EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: Detta gäller bara för pulver; kompakt järn har inga farosymboler/R-/S-fraser.
Järn är ett samgermanskt ord, besläktat med bland annatengelskairon,tyskaEisen ochgotiskaeisarn. Orden kan rekonstrueras som*īsarno på detgermanska urspråket, vilket troligen är ett lånord frånkeltiska språk:järn ärisarno pågalliska ochiranann elleríarn påforniriska. Ordet är rotbesläktat (roten*eis-) medgrekiskahieros (gudomlig),latinira (vrede) ochavestiskaaēšma (ilska). Detta anspelar på att gudarna gav människorna järn i form avmeteorer.[källa behövs] De äldsta föremålen iEgypten ochSumer avmeteoriskt järn är från 4000 f.Kr., först 2500 år senare kunde man tillverka järn urmalm.
Järn(III)oxids röda (äldre nysvenskaraud) färg har givit järn sitt estniska (raud) och finska namn (rauta).
I Sverige var det under järnåldern främstmyrmalm som utgjorde råmaterialet i den svenska järnframställningen. Gästrikland, södra Norrland, Närke, Småland, liksom Dalarna och Västmanland var viktiga produktionsområden.
Under historisk tid sedan man börjat bryta bergsmalm är det framför allt berggrunden iBergslagen ochNorrland som har varit och är de viktigaste källorna till järn. I Bergslagen bröts järnmalm i tusentals gruvor (de flesta små) men nästan alla är numera nedlagda. Den största järngruvan i Bergslagen varGrängesberg iLudvika kommun. Här pågick järnbrytning från 1500-talet fram till 1989. I Norrland bryts metallen idag iKirunavaara ochMalmberget. Den förstnämnda var redan 1904 Sveriges största gruva. Malmen i Kirunavaara är ett kolossalt brantstående lager, som huvudsakligen består avmagnetit. År 2003 hade 1 200 miljoner ton malm brutits.
Järn tillverkas vanligtvis från Fe2O3 eller Fe3O4 som reduceras medkol vid ungefär 2000 °C. Först reagerar kolen medsyret i luften och bildarkolmonoxid.
6 C + 3 O2 → 6 CO
Sedan reagerar kolmonoxiden med järnoxiden och bildar metalliskt järn.
Det är mycket sällsynt att järn uppträder i helt ren form. Mineraletkristalliserar i det kubiska kristallsystemet. Den har enhårdhet på 4,5 och är stålgrå till svart i färgen. Ävenstreckfärgen är grå. Rent (gediget) järn är inte stabilt i vanlig ovanjordisk miljö där det förekommervatten ochsyre. I sådan miljö oxiderar järnet tillrost. Däremot rostar inte järnmeteoriter eftersom järnet där är legerat mednickel. I sällsynta fall uppträder gediget järn ibasaltiska bergarter som följd av att kolhaltiga ämnen reducerat järnhaltiga mineral.[11]
Järn är ett viktigtspårämne i den mänskliga kroppen. En vuxen person innehåller ungefär 4gram järn, varav merparten finns i de röda blodkropparnahemoglobin. En mindre del imuskelns röda färgämnemyoglobin, små mängder finns upplösta iblodplasman, kroppsvätskorna och utgör en beståndsdel i en lång radenzymer. Cirka 20% är deponerat ilever,benmärg ochmjälte, varifrån det kan mobiliseras vid behov.
Som en beståndsdel av hemoglobinet transporterar järnsyre frånlungorna ut till alla celler ochkoldioxid den motsatta vägen. Det ingår i enzymer som imitokondrierna styr cellernas respirationprocesser.
Brist på järn kan ge trötthet,hjärtklappning, andfåddhet etc. Vid svår järnbrist kan det också uppstå förändringar i munslemhinnan, speciellt tungan, samt i huden och naglarna. Det finns även en del som tyder på att järnbrist kan vara en bidragande orsak tillrastlösa ben. Brist kan vidare förorsakas av underskott påmagsyra samt brist påB6-vitamin,B12-vitamin,C-vitamin,folsyra,zink,koppar ellermangan. Järnunderskott kan medförablodbrist,cancer, leverbesvär, kronisk gikt i lederna och mottaglighet förinfektioner.
Efter blodförluster såsom genommenstruation ellerblodgivning kan mängden järn, precis som blodmängden, vara för låg. Blodgivare brukar få järntabletter för att lättare stabilisera järnvärdet.
Överdosering av järn under längre perioder kan medförahemosideros (avlagring av järn i vävnaderna) speciellt ilever,mjälte,bukspottkörtel,hjärta och leder. Järn är en tungmetall som lagras i kroppen, järn är inte vattenlösligt utan lagras i fett. Överdosering kan leda till förgiftning.
Rekommenderat dagligt intag: Barn 5–10 mg, kvinnor 10–15 mg (ammande 12–18 mg), män 10–12 mg. Se vidareRDI-tabell.
ILivsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen,Riksmaten - 2010-11, var det rapporterade intaget av järn per dag i genomsnitt 9,5 mg för kvinnor, 11,5 mg för män och 10,4 mg för hela gruppen i undersökningen.[12] Det energistandardiserade intaget av järn var högre för kvinnor än för män.[12] Äldre hade högre intag än yngre.[12]
^Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang:Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In:Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337 (doi:10.1021/je1011086).
^Harry H. Binder:Lexikon der chemischen Elemente, S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999,ISBN 3-7776-0736-3.
^Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing:Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage, Walter de Gruyter, 2005,ISBN 3-11-017485-5, S. 361.
^Demazeau, G.; Buffat, B.; Pouchard, M.; Hagenmuller, P. (1982). ”Recent developments in the field of high oxidation states of transition elements in oxides stabilization of Six-coordinated Iron(V)”. Zeitschrift für anorganische und allgemeine Chemie 491: sid. 60.doi:10.1002/zaac.19824910109.
^Hoyle, F. (1946). ”The synthesis of the elements from hydrogen”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 106 (5): sid. 343–383.doi:10.1093/mnras/106.5.343.
^Hoyle, F. (1954). ”On Nuclear Reactions Occurring in Very Hot Stars. I. The Synthesis of Elements from Carbon to Nickel”. The Astrophysical Journal Supplement Series 1: sid. 121.doi:10.1086/190005.
^Comins, Neil F. (2019). Discovering the Universe (11th edition). New York: W. H. Freeman and Company. sid. 484.ISBN 978-1-319-24860-4
^H. J. Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie, 3:e upplagan, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie, Leipzig, sidan 274
