- Den här artikeln handlar om det bibliska begreppet. För den moderna staten, seIsrael.
Israels land (hebreiska:אֶרֶץ יִשְׂרָאֵל,Eretz Yisrael) är det traditionella judiska namnet för ett område med obestämd geografisk räckvidd i södraLevanten. Relaterade bibliska, religiösa och historiska termer ärKanaan,Utlovade landet,Heliga landet ochPalestina. Definitionerna av gränserna för detta territorium varierar mellan passager i denhebreiska bibeln, med specifika omnämnanden iFörsta Moseboken 15,Andra Moseboken 23,Fjärde Moseboken 34 ochHesekiel 47. Nio gånger annorstädes iBibeln betecknas detta bosatta land som området "från Dan till Beer Sheva", samt tre gånger som området "från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod" (Första Kungaboken 8:65,Första Krönikeboken 13:5 ochAndra Krönikeboken 7:8).
Områdets bibliska gränser skiljer sig från gränserna för de etablerade historiska israeliska och senare judiska kungarikena; med tiden harFörenade kungariket Israel, de två separata kungarikenaIsrael (Samarien) ochJuda,Hasmoniska kungariket ochHerodiska kungariket inkluderats inom gränserna.
Heliga landet används ibland somsynonym till Israels land. Denna term har historiskt varit mycket populär, särskilt underkorstågens tid. I religiösa texter kan termernaIsraels land ochUtlovade landet likställas. Den senare hänvisar till attGud utlovade Israels land tillAbrams ättlingar i Första Moseboken. Texten är tydlig med att det var ettförbund som ingicks mellan Gud och Abram för hans ättlingar.[1] Detta är senare omnämnt iProfeterna.[2]
UnderBrittiska Palestinamandatet (1920–1948) var termen "Eretz Yisrael" eller "Israels land" en del av det officiella hebreiska namnet. Officiella hebreiska dokument använde den hebreiskatranslitterationen av Palestina (פלשתינה) följt av de två begynnelsebokstäverna i "Eretz Yisrael" (א״י, alef-yod).[3][4]