Ön har en händelserik historia och har till och med (nominellt) varit självständigt kungarike under 1400-talet. PoetenAlfred Tennyson har bott på ön och drottningVictoria av Storbritannien byggde sitt sommarresidensOsborne House, där hon avled 1901, vidEast Cowes. Öns maritima och industriella historia inkluderar båtbyggande, segelmakeri,flygbåtstillverkning samt testning och utveckling av Storbritanniens rymdraketer. Under 1970-talet hölls musikfestivalenIsle of Wight Festival på ön, vilken för tiden var ett av världens största rockevenemang. Denna festival har nyligen återupptagits.[4] Ön har ett ovanligt djurliv och även en av de störstadinosauriefossilsfyndigheterna i Europa.
Ön var tidigare en del avHampshire; den blev ett självständigtgrevskap 1890, men deladelordlöjtnant med Hampshire. 1974 fick ön en egen lordlöjtnant och blev därmed ettceremoniellt grevskap. Med en endaparlamentsmedlem och 132 731 invånare enligt 2001 års folkräkning är ön också den störstavalkretsen i Storbritannien. Isle of Wight utgör enenhetskommun med både primär- och sekundärkommunala funktioner.
Mot slutet avromerska rikets tid blev önVectis ettjutiskt kungarike och regerades av kungStuf och hans efterträdare fram till år 661, då ön invaderades av Wulfhere avMercia och tvångskonverterades till kristendom. Efter att Wulfhere lämnat ön återgick invånarna till hedendom.
År 685 invaderades ön avCædwalla av Wessex och kan anses ha blivit en del avWessex. Då Wessex anslöt sig till England blev den också en del av England. Ön lades då tillgrevskapet Hampshire och delades in ihärader enligt normen. År 686 blev ön den sista delen av landet att slutgiltigt konvertera till kristendomen.[5]
Titeln lord kom därefter att tillhöra kungen, med ett kort undantag dåHenry de Beauchamp 1444 kröntes till kung av Isle of Wight,[6] avHenrik VI personligen. Utan manlig ättling förföll dock den kungliga titeln vid Henry de Beauchamps död.
Under detengelska inbördeskriget flydde kungKarl I till Isle of Wight, där han trodde att han skulle få stöd av guvernören, Robert Hammond. Hammond blev dock förskräckt, och fängslade kungen i Carisbrooke slott.
Osborne House och dess marker är idag öppna för allmänheten.
Underandra världskriget drabbades ön av intensiv bombning. Med tanke på öns närhet till Frankrike var ett antal observationsstationer och sändare placerade på ön. Ön var också utgångspunkt för en avOperation Pluto-rörledningarna, som skulle föra bränsle till Normandielandstigningen.
Isle of Wight Festival hölls mellan 1968 och 1970. Festivalen 1970 har gjort sig känd för sitt stora antal besökare, enligt många uppskattningar uppemot 600.000.[8] Den var även plats för en avJimi Hendrix sista konserter. Festivalen återupplivades 2002 och har hållits årligen sedan dess.
Isle of Wight är diamantformad och täcker en yta på 384 km². Lite mer än halva ön, huvudsakligen västra delen, definieras som enArea of Outstanding Natural Beauty. Ön utgörs av 258 km² åkermark, 52 km² bebyggt område och 92 km kustlinje. Öns landskap är ovanligt mångskiftande, vilket lett till smeknamnet "England i miniatyr". Västra delen är huvudsakligen lantlig, med dramatiska kustlinjer som domineras av kuperade kritplatåer, som löper längs hela ön och slutar vidThe Needles. Den högsta punkten på ön ärSt Boniface Down på 241 meter över havet.
Resterande delar av ön uppvisar också en stor mångfald, kanske främst påtagliga vid de rundade klippor längs havet som är viktiga för öns djurliv. Dessa är också internationellt skyddade.Medinafloden flyter norrut ut iSolent, medan den andra huvudfloden,Eastern Yar, flyter åt nordöst och ut i havet vidBembridge i öst. Det finns även en flod på öns västra del, vid namnWestern Yar, som sträcker sig mellanFreshwater Bay till en relativt stor flodmynning vidYarmouth.
Öns sydkust vetter åtEngelska kanalen och utan människans inverkan kunde havet mycket väl ha delat ön i tre delar, då havsvatten flyter in vid två olika platser:
vid västra delen av ön där en strandbank med småsten skiljer Freshwater Bay från Western Yars sumpiga bakvatten och
vid östra delen av ön där en tunn bit land delar Sandown Bay från Eastern Yars sumpiga flodområde.
Staden Yarmouth låg tidigare i praktiken på en egen ö, helt omgiven av vatten.
Ön är en av få platser i England därekorren frodas, med en stabil stam. Till skillnad från övriga England, finns ingagrå ekorrar på ön.[9], och det finns heller inga vildarådjur. Däremot finns flera sällsynta och skyddade arter på ön, såsomsovmöss och flera olika sällsyntafladdermöss.
Då det är en av de sydligaste delarna av Storbritannien, har Isle of Wight ett mildare klimat än de flesta övriga områden, vilket gör ön till ett viktigt turistmål, framförallt till semesterorterna i sydvästra delen av ön.[11]
Isle of Wight består av en stor mångfald av bergarter från tidigkrita till mitten avpaleogen. Alla stenarter på ön ärsedimentära, det vill säga skapade av mineraler från tidigare bergarter. Vanliga bergarter på ön ärkalksten ochsandsten.
Bergarter från kritaperioden, vanligtvis röda, visar att klimatet på ön tidigare varit varmt och torrt, vilket gav gynnsamma levnadsförhållanden för dinosaurier. Dinosaurieben och -fotspår kan också ses i berggrunden runt öns stränder, speciellt vidYaverland ochCompton Bay.
Det finns nio större orter på Isle of Wight. De flesta ligger på östra sidan av ön och längs kusten. Den största orten ärRyde med 26.152 invånare, medan Newport är huvudstad och ligger mitt på ön. Det går vägar från de flesta orter rakt till Newport, vilket gör orten till öns servicecentrum.
Utöver dessa finns flera mindre byar längs kusten, speciellt då på östra sidan. Det finns också en mängd mindre byar. Vissa av dessa, exempelvisGodshill, lockar också många turister.
