Iran (persiska: ایران;Irān, frånir ”arierna[s]” ochān ”land, rike”),[9][10] sedan 1979 formelltIslamiska republiken Iran,[11] är ett land i västraAsien.Persien var det officiella namnet fram till 1935.[12]
Irans statsskick ärrepublik ochenhetsstat och författningen säger att statschefen skall vara enreligiös ledare. Majoriteten av iranierna ärshiamuslimer ochislams lagar,sharia, utgör i dag grunden för den iranska lagstiftningen och de religiösa domstolarna. Landets statschef och religiöse ledare är sedan 1989 ayatollaAli Khamenei. Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer.
Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerligacivilisationer. Den första iranska dynastin bildades 2800 f.Kr. under kungadömetElam. De iranskamederna enade Iran under ett imperium 625 f.Kr. Landet upplevde en glansperiod under det persiskaakemeniderriket då Iran var världens ledande stormakt. De efterträddes av det hellenskaseleukiderriket och två efterföljande iranska imperier,partherna ochsasaniderna som åter gjorde Iran till en stormakt i Asien. Under sasaniderna blomstrade musik, konst och astronomi och läkarvetenskap i städernaBishapur ochGundishapur och kungKhusrov I förblev en modell för det goda styret ända fram till modern tid. På 600-talets mitt skedde denarabiska invasionen och undermedeltiden utvidgade iranska dynastier och imperier detpersiska språket ochkulturen över hela detiranska höglandet. Tidiga iranska dynastier som på nytt hävdade Irans självständighet innefattartahiriderna,saffariderna,samaniderna ochbuyiderna. Grunderna till den modernanationalstaten Iran lades undersafaviderna.
Iran är en av grundarna avFN,NAM,IKO ochOPEC. Detpolitiska systemet i Iran, baserat på 1979 års Islamiska republiken Irans konstitution, omfattar flera intrikata styrande statsorgan. Irans högsta maktinstans är denhögsta ledaren. Islam är den officiella religionen ochpersiska är det officiella språket.
Iran är ett land med många etniska och språkliga grupper men majoriteten av invånarna ärperser.Azerer,balucher,kurder,araber,armenier ochlurer hör till minoritetsgrupperna.[19] Perserna är spridda över hela landet medan azerer och kurder mestadels finns i nordväst, balucher i sydost, lurer i väst och araber i sydväst och turkmener i nordost.[20]
De iransktalande folken har sitt ursprung på den pontisk-kaspiska stäppen och invandrade till det land som blev uppkallat efter dem före 900-talet f.Kr. Den förste iraniern som känd vid namn är filosofen och diktarenZarathustra som levde ca 1500 f.Kr.
Den äldsta kända källan som omnämner perserna är en assyrisk inskription från c:a 844 f.Kr., som omnämner dem somParsu (Parsuash, Parsumash), bosatta i området kring sjön Urmia tillsammans med en annan folkgrupp, Mādāyu (meder). Under de följande 200 åren var perserna och mederna tidvis tributskyldiga till assyrierna. Området Parsuash annekterades avSargon av Assyrien omkring 719 f.Kr. Så småningom kom mederna (latin: Media; kurdiska; Mad, Medya) att härska över ett självständigt mediskt rike kallatMedien och perserna blev undersåtar till dem.
Akemeniderna var de första att skapa en centraliserad stat iPersien, grundad av Akaimenes (Hakhamanish), persernas hövding omkring 700 f.Kr.
Omkring 653 f.Kr. hamnade mederna underskyternas styre ochTeispes, som var son till Akaimenes, verkar ha lett de nomadiska perserna att slå sig ner i södra Iran vid denna tid och så småningom grunda den första organiserade persiska staten i det viktiga områdetAnshan när detelamitiska kungariket permanent krossades av den assyriske härskarenAshurbanipal (640 f.Kr.). Provinsen Anshan och dess efterföljare fortsatte att användaelamitiska som officiellt språk ganska länge efter detta även om de nya dynastierna talade detindoeuropeiska språketpersiska.Teispes ättlingar kan ha förgrenat sig i två dynastier, varav en härskade i Anshan, medan den andra styrde resten av Persien. Kyros II den store enade de båda rikena omkring 559 f.Kr. Vid denna tid var perserna fortfarande tributskyldiga till det mediska riket underAstyages.
Innan det storpersiska rikets födelse var mederna den politiskt och kulturellt dominerande makten i norra Iran och när Kyros gjorde sitt framträdande på 500-talet f.Kr. var perserna i söder - grunden för det som skulle bli det persiska imperiet - medernas vasaller.Kyros den store enade dessa två indo-iranska folkstammar och störtade medernas siste härskareAstyages. Han var Irans försteshah och räknas som grundare av detpersiska riket. Han författade även historiens första urkund om mänskliga fri- och rättigheter (Kyros cylinder). Dynastin kom att kallasakemenidernas efter Kyros förfader Akaemenes. Imperiet erövrade allt land frånIndusdalen till nuvarandeBulgarien.
Kyros II samlade perserna och 550 f.Kr. besegrade deAstyages styrkor varpå denne fängslades av sina egna adelsmän och utlämnades till den triumferandeKyros II, som nu var kung över det enade persiska riket. Då Persien övertog kontrollen över resten avMedien och dess provinser ledde Kyros de enade perserna och mederna i ytterligare erövringar. Han intogLydien iMindre Asien och förde sina arméer österut tillSogdien iCentralasien. Slutligen kunde Kyros 539 f.Kr. i triumf marschera in i den gamla stadenBabylon. Efter denna seger blev han urtypen för en mild erövrare genom att utfärda Kyroscylindern: världens första deklaration om mänskliga rättigheter.[21] Kyros dödades 530 f.Kr. under ett slag mot massageterna eller sakerna.
Kyros sonKambyses II annekteradeEgypten till Akemeniderriket. Det nådde sedan sin största utbredning under Dareios I. Han ledde arméer tillIndus floddal och tillThrakien iEuropa. En straffexpedition motGrekland stoppades genom slaget vidMarathon 490 f.Kr. Hans sonXerxes I försökte också kuvagrekerna och besegrade dem i slaget vidThermopyle 480 f.Kr. men blev själv besegrad i slaget vidPlataiai året därpå.
Akemenidernas rike var det största och mest framgångsrika världen dittills hade skådat. Viktigare var dock att det var välorganiserat och effektivt styrt.Dareios den store delade in sitt rike i 23 satrapdömen (provinser) övervakade avsatraper, eller guvernörer, av vilka många hade personliga band till shahen. Han införde också systematisk beskattning för att få in skatt från varje provins. Dessutom övertog hanKyros II:s avanceradepostdistributionssystem och utökade det. En sak som övertogs från assyrierna var användandet av hemliga agenter, kända som Kungens ögon och öron, vilka höll honom informerad.
Dareios den store förbättrade den berömda Kungsvägen och andra gamla handelsvägar, varigenom avlägsna delar av riket sammanbands. Det kan också ha varit han som flyttade landets administrativa centrum från Parsa (Fars) tillSusa, näraBabylon och närmare rikets centrum.Perserna lät lokala kulturer fortleva enligtKyros den stores modell. Detta var inte enbart bra för rikets undersåtar, utan tjänade i slutändan också akemeniderna, eftersom folken i riket då inte kände något behov av att göra uppror mot det persiska styret. Den akemenidiska politiken präglades avkosmopolitism ochmångkultur på olika områden.[22]
Under 100-talet f.Kr. förlorade de makedonska kungarna sitt inflytande iPersien, och de östiranskapartherna (arsakiderna) kom att bli den dominerande makten. Dessa utmanades avromarna som erövrade huvudstadenKtesifon i nuvarandeIrak ett flertal gånger från och medTrajanus regeringstid och som år116 lyckades tränga sig fram till den gamla akemenidiska huvudstadenSusa i nuvarande Iran.
Under 200-talet e.Kr. störtades de helleniserade arsakiderna av de nationalistiska sassaniderna, och med en ny centraliserad förvaltning återgick Persien till de gammalakemenidiska traditionerna. Zoroastrismen, som sedan Kyros tid varit dominant, blev absolut statsreligion.
Några välkända, forntida platser, som haft stor betydelse i Irans och Persiens historia är:
Under 600-talet invaderas Persien av arabiska beduinstammar och landet underställdes det muslimskaUmayyadiska kalifatet. Araberna islamiserade landet och förbjöd persiska språket att användas i statsförvaltningen under 200 år. De arabiska kalifaten,umayyader och därefterabbasider stod sig tills 900-talet då buiderna tog makten och avsatte kalifen i Bagdad. Iran styrdes av inhemska kungahus (buider,ziyarider[23],tahirider,saffarider,samanider) och turkiska dynastier (ghaznavider,seljuker) fram till1253 dåmongolerna erövrade Iran under ledning avKhubilai khans brorHülegü. Bagdad raserades1258 och Hülegüs ättlingar (ilkhanerna) grundade det federativa kungadömet Ilkhanens rike, formellt underställt storkhanen i Kina. Riket gick under på 1300-talet, återupprättades av den mongoliskinspirerade turkenTimur Lenk för att sedan åter falla samman efter hans död omkring år1400.
Runt år 1500 upprättades detsafavidiska riket av ledarenIsmail I (även känd som Ismael), som hade sin bakgrund som ledare för en shiamuslimskdervischorden. Under Ismails tid blev den shiitiska varianten av islam statsreligion och det safavidiska riket utvecklades till en teokrati medturkmener som styrande etnisk grupp. Safaviderna växte i makt fram till runt år 1600, då det nådde sin kulmen. Under början av 1700-talet minskade det safavidiska rikets makt och olika turkiska grupper ockuperade delar av Persien. Utvecklingen vändes underNadir Shahs styre 1736-1747.[24] Då besegrades de grupper som ockuperat delar av riket och Persien invaderade områden som kontrollerades avMogulriket i norraIndien.[25]
Den politiska situationen i Iran blev väldigt instabil när Nadir Shah avled 1747 med ett politiskt tumult som pågick fram till slutet av 1700-talet. Situationen stabiliserades 1796 när ledaren förqajarstammen utropade sig tillshah (kung). Under ett flertal shaher frodades korruption och landets tillgångar sågs som shahens personliga egendomar, något som ledde till misskötsel av landet och administrationen. Även militären påverkades av korruptionen, något som ledde till intresse från stormakter i närområdet. Särskilt Ryssland visade ett stort intresse för Persien och annekterade delar av landet.[24]
Det persiska områdets östra del blev 1747 en självständig stat som så småningom fick namnetAfghanistan. På 1800-talet blev Indien, inklusive nuvarande Pakistan, en brittisk koloni och Afghanistan blev brittiskt protektorat, men Persien behöll sin självständighet.[26][27]
Iran upplevde två stora revolutioner under 1900-talet. Den första revolutionen, den så kallade konstitutionella (enqelab-e mashruteh) revolutionen skedde 1906–1907 och har haft en avgörande roll för resten av seklet. Den andra revolutionen är den så kalladeislamiska revolutionen1979, ett folkligt uppror med starkantiimperialistisk paroll.
Denkonstitutionella revolutionen orsakades åtminstone delvis av missnöje med hur landets ekonomi sköttes. För att bibehålla sin självständighet skuldsatte Iran sig och började sälja ut naturresurser för att få tillgång till kortsiktiga finanser.[24] Revolutionen resulterade i att Iran fickMellanösterns första modernademokratiska konstitution.[källa behövs] Den styrande regentenMuzaffar al-din Shah Qajar gav efter för konstitutionalisternas krav och instiftade ett parlament:majlis.[24] Kort därefter, 1907 till 1911, utkämpades en strid mellan efterföljarenMohammad-Ali Shah Qajar som hade starkt stöd avKejsardömet Ryssland ochStorbritannien å ena sidan och konstitutionalisterna å andra sidan. Shahen gick segrande ur denna strid men konstitutionen stod fast.
I praktiken kom dock konstitutionen inte att tillämpas avQajar-dynastin. Men många av de ideal som konstitutionen eftersträvade förverkligades underPahlavidynastin, medReza Shah Pahlavi, som ledde landet från 1925 fram till 1941. Han genomförde en rad moderniseringsreformer i Iran, centraliserade administrationen och införde sekularism. Under nazismens framtåg började Reza Shah alltmer motsätta sig britternas dominans. Han krävde att landet framöver kallades Iran (Ariernas land) istället för Persien från 21 mars 1935.[17] När Storbritannien skulle placera trupper iKhuzestan-provinsen protesterade han, vilket ledde till att Storbritannien tillsammans medSovjetunionen ockuperade landet och tvingade bort Reza Shah samt ersatte honom med hans sonMohammad Reza Shah Pahlavi.
I enlighet med den iranska konstitutionen från1906 ansvaradeshahMohammad Reza Pahlavi1951 för att utnämna parlamentets premiärministerkandidat,Mohammad Mossadegh, till premiärminister. Mossadeghs regering genomförde det parlamentet tidigare fattat beslut om, att nationalisera oljan. Nationalisering och expropriering av oljefält och oljeraffinaderier ledde tillAbadankrisen.Storbritannien kände sina oljeintressen hotade och badUSA om hjälp.CIA ochMI6 initierade enstatskupp som avCIA kallades Operation Ajax. Man spred anti-Mosaddegh-historier i tidningar och organiserade anti-Mosaddeghdemonstrationer. Samtidigt stödde manrojalister och övertalade Irans militär, delvis med hjälp av hot och mutor, att starta enstatskupp som genomfördes den19 augusti1953 av konservativa politiker och mullor med stöd av landets armé. Mossadegh störtades ochMohammad Reza Pahlavi återvände till Iran från sin kortvariga exil iItalien. Som tack för den amerikanska hjälpen upplät han över 40 procent av Irans oljefält till amerikanska företag.[28] Inte förrän år 2013 erkände CIA sin medverkan i kuppen.[29]
Iran upplevde under1970-talet en ekonomisk högkonjunktur vilket ledde till att allt fler fick tillgång till högre utbildning och blev samhällsmedvetna. Den politiskt engagerademedelklassen framförde krav på politiska reformer. De traditionella klassen i samhället var inte inkluderad i statens ekonomiska reformer och i stället gynnades medelklassen ochöverklassen. Därför stärktes en allians mellanmullorna och den traditionellaköpmannaklassen (bâzâri) i städerna som ingick en ohelig allians med den vänsterorienterade oppositionen.Den iranska revolutionens centrala paroll var intedemokrati utanantiimperialism ochsocial rättvisa.
I revolutionens första fas störtades shahen i ett blodigt uppror och i den andra fasen föll alliansen samman ochHizbollah ("Guds parti") konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier. Den samlande personligheten bland de religiösa var den landsförvisadeAyatollah Khomeini som sedan 1978 vistades i Paris. Sedan shahen avsatts och lämnat Iran i januari 1979 återvände Khomeini till Iran den 1 februari som revolutionens ledare.
Ayatolla Khomeini återvänder till Iran efter 14 års exil den 1 februari 1979.
Den 1 april 1979 förverkligade Khomeini sin dröm. Under hans auktoritära ledning infördes en striktfundamentalistiskislamisk republik, enteokrati. Revolutionen följdes av hårda förföljelser på intellektuella och oliktänkande som kulminerade under den så kallade kulturella revolutionen på 1980-talet. Miljoner välutbildade iranier har lämnat landet som en konsekvens av socialt och politiskt förtryck.[31]
Den här artikeln eller det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2018-02) Motivering:Historieskrivningen slutar 2005 - uppdatering behövs! Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Förhållandet till USA blev mycket spänt sedan iranska studenter i november 1979 ockuperade USA:s ambassad i Teheran. De tog omkring 50 personer som gisslan och krävde att USA skulle utlämna den avsatte shahen som hade dömts till döden i sin frånvaro. USA svarade med att spärra alla iranska tillgångar i USA och stoppa oljeimporten från Iran. Diplomatiska och ett militärt försök gjordes för att befria gisslan utan att lyckas. I juli 1980 avled den förre shahen i Kairo till följd av cancer men detta ändrade inte situationen för gisslan som frisläpptes först i januari 1981. Gisslantagandet var bland annat en orsak till president Carters valnederlag i USA 1980. Iran och USA har sedan dess inte haft diplomatiska kontakter.[31]
Iran hade i många år ett ansträngt förhållande till Irak, men detta förbättrades under shahtidens sista år. Under 1980 uppstod militära sammanstötningar utmed gränsen och på hösten samma år utvecklade sig konflikten till öppet krig,Iran–Irak-kriget, som varade från september 1980 till augusti 1988.[31]
Motsättningar i juni 1981 mellan presidentAbolhassan Banisadr och extremister inom islamiska republikansk partiet (IRP) fick till följd att presidenten avsattes och ledarskiktet runt Khomeini försvagades. Vid ett bombattentat dödades 74 framträdande politiker och den nye presidenten och hans statsminister omkom vid ett annat attentat. Hela den militära högsta ledningen dödades när deras flygplan störtade. I oktober 1981 blev generalsekreteraren i IRP,Ali Khamenei, vald till president.[31]
Den revolutionära terrorn nådde sin höjdpunkt under 1981/1982. Dessutom uppstod internationella reaktioner mot att regimen använde sig av barn som soldater och kanonmat i kriget mot Irak.[31]
En iransk soldat bär på gasmask under Iran-Irak-kriget.
Kriget mot Irak fortsatte och utvidgades även till att omfatta angrepp på neutrala fartyg i Persiska viken. Detta ledde till skärpt konflikt med USA som bland annat gjorde att ett amerikanskt krigsfartyg sköt ned ett civilt iranskt passagerarflygplan 1988. Diplomatisk aktivitet ledde till vapenvila i augusti 1988 med efterföljande fredsförhandlingar i Genève. Ett fredsavtal undertecknades först 1990 men vapenvilan övervakades av en FN-styrka. Kriget hade fört med sig stort mänskligt lidande och materiella skador, bland annat hade Irak 1986 använt kemiska vapen mot Iran. Dessutom ödelade kriget Irans ekonomi genom att oljeexporten avstannat vilket gjorde att utlandsskulden ökade dramatiskt.[31]
Khomeini avled sommaren 1989 och president Khamenei utsågs till ny statschef och religiös ledare. Ny president blevAli Akbar Hashemi Rafsanjani, tidigare talman i parlamentet, som blev omvald 1993 och satt på presidentposten till 1997. Under sin tid som president lade Rafsanjani fokus på ekonomiska reformer och att förbättra relationerna till länder i väst. Rafsanjanis reformer hindrades eller försvagades, både av parlamentet ochVäktarrådet. Vid valet 1997 efterträddes Rafsanjani avMohammad Khatami, som hade en bakgrund i utbildningsväsendet och i kulturvärlden. Khatami uppgav att han hade som mål att öppna upp och demokratisera det iranska samhället, något som hindrades av konservativa och ortodoxt religiösa grupper. I juni 2001 valdes Khatami på nytt, då med 77 % av rösterna.[32] Khatami omvaldes i juni 2001. 2005 valdes den konservativeMahmoud Ahmadinejad till president. Politiskt laddade frågor under denna period var den iranska kritiken av Israel och USA, inte minst av Ahmadinejad, och den heta debatten omIrans kärnkraftsprogram.
Iran är beläget på en högplatå medstäpper och utloppslösasjöar ellersaltträsk, i norr och västerbergskedjor. Även den inre platån genomkorsas av bergskedjor (70 procent av Irans yta upptas av bergskedjor). Den varierande geografin ger en mycket diversifierad väderlek med heta somrar och kalla vintrar i olika delar av landet.
Karun är Irans viktigaste flod, som rinner upp i centralaZagros och förenas med flodenArvand som rinner genom stadenKhorramshahr. Karun som flyter över en bred, uppslammad slätt är Irans enda seglingsbara flod och är trafikerbar fram till stadenAhvaz.Kercha är en annan viktig flod, som rinner upp i västraZagros och rinner ner mot den breda slätten i västra delen av provinsenKhuzestan. Uppdammas av Iran. Rinner ut mot Irak och bildar där säsongsvis stora träskmarker i gränsområdena mellan Iran och Irak.
Zayandehrud är en viktig flod för centrala Iran, särskilt Esfahan-provinsen. Det enda stora vattendrag i Iran som mynnar ut i den centrala delen av Iran. Har sitt upprinningsområde i centrala Zagros och rinner genom Esfahan innan den når träsk/saltslätter öster om Esfahan. Genom tunnlar avleds en del av vattnet från Karuns källa till Zayandehrud.
Arvand är det persiska namnet påShatt al-Arab. Arvand är en gränsflod mellan Iran och Irak. Atrak behåller sitt flöde hela året och mynnar iKaspiska havet. I nordöst och rinner upp i Koppeh Dagh och mynnar ut i östra sidan.
Sefidrud behåller sitt flöde hela året och mynnar iKaspiska havet. Bryter igenom bergskedjan Alborz och rinner ut i provinsen Gilan och slutligen i Kaspiska Havet.Aras är en gränsflod i nordvästra Iran till Armenien och Azerbajdzjan. Behåller sitt flöde hela året och flyter in i Azerbajdzjan innan den mynnar ut iKaspiska havet. Andra floder i Iran tenderar att torka ut under sommaren och vattnet flödar bara periodvis. Qanats, eller långa underjordiska vattentunnlar, används ofta för att leda vatten från bergen till högplatån.
Klimatet varierar mellanextrem värme ochextrem kyla. I inlandet kan det bli upp emot 50 grader under sommardagarna, men nätterna är svala. I bergstrakterna blir det nedåt −20 grader på vintern, medan det i kustområdena är mildare klimat. Det är vanligt med starka vindar, och i östra Iran blåser 120-dagarsvinden med 45 meter i sekunden på somrarna. Nederbörden är mindre än 300 mm/år i stora delar av landet; endast runtKaspiska havet och längs de nordvästra gränsområdena regnar och snöar det mer, upp till 2 000 mm/år.[källa behövs]
Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är enteokrati med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av attpresidenten,parlamentet och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allthögste ledaren, som inte utses genom demokratiska val och som har närmast oinskränkt makt.[33]
Irans konstitution är grundad påRuhollah Khomeinis doktrin omvelayat-e faqih, (den rättslärdes förmyndarskap). Den yttersta makten i landet har denhögste ledaren, (Rahbar), som utses avExpertförsamlingen. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår iVäktarrådet (shura-ye negahban).
Ayatolla Khamenei röstar under presidentvalet år 2017.
Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren.[33]
Expertförsamlingen, som utser den högste ledaren och övervakar hans arbete, är folkvalt, men alla kandidater måste godkännas av Väktarrådet.
Folket väljer bådeparlament ochpresident, och dessa innehar den lagstiftande respektive verkställande makten, om än underställda högste ledarens överhöghet.
Presidenten väljs i direkta val av folket på en period om fyra år. Unikt för Irans republik är att presidenten ärregeringschef men intestatschef, en position som istället innehas av den högste ledaren. Presidenten utser tillsammans med parlamentet sin regering. Får ingen kandidat över 50 procent av rösterna i den första omgången avgörs det mellan de två kandidater som fått flest röster i en andra valomgång. Konstitutionen fastslår att kandidater till presidentposten, förutom att ha blivit godkända av Väktarrådet och högste ledaren, även måste vara from, ha ett fläckfritt förflutet samt tro på den islamiska republikens principer och landets officiella (shiamuslimska)lagskola.[34]
Parlamentet,majlis, väljs av folket i allmänna val till parlamentet. Valsystemet är proportionellt och val sker vart fjärde år. Eftersom Väktarrådet måste godkänna alla kandidater är valet styrt av landets religiösa makthavare. Majlis har en kammare med 290 ledamöter, varav mellan 10 och 20 procent är kvinnor och fem platser är reserverade för religiösa minoriteter (kristna,judar ochzoroastrier).[33]
Enligt dagens konstitution har samtliga iranska medborgare (både kvinnor och män) som fyllt 15 år rösträtt. Konstitutionen fastslår attshiaislam är Irans religion. Äldre religioner, somzoroastrism,kristendom ochjudendom accepteras medan nyare trosinriktningar sombahá'í är förbjudna och förföljs.Sufismen har en stark folklig ställning i Iran mensufier trakasseras regelbundet av myndigheterna och deras samlingsplatser (khaneqah) demoleras eller utsätts för skadegörelse.[källa behövs]
Iran är på första nivån indelat i 31provinser (ostan).[35] Dessa är indelade i ett antalshahrestan, vilka närmast kan beskrivas som delprovinser. Dessa är i sin tur indelade i distrikt (bakhsh), som indelas i städer (shahr) och landsbygdsdistrikt (dehestan).[36] Många av de större städerna är indelade i två eller flera administrativa områden.
Iran har förbjudit ett stort antal politiska partier, varav många nu verkar i exil. Det största exilpartiet är Irans Konstitutionalistiska Parti (Hezb-e Mashrutekhahan-e Iran) som har sitt högkvarter iLos Angeles och som vill införasekulär demokrati i Iran. Irans Konstitutionalistiska Parti är i grunden monarkistiskt men vill genom frifolkomröstning att iranska folket ska avgöra om landet ska hamonarki ellerrepublik. Partiet stöds avReza Pahlavi och flera sekulära författare och samhällsdebattörer (bland annatDariush Homayun, Shokooh Mirzadegi och Esmail Nuri-'Ala).[37]
Andra partier tillhör olika organisationer med förflutet irevolutionen 1979. Det militantaMojahedin-e Khalq (Folkets kämpar)[38],Fedayan-e Khalq (Folkets hängivna) och Irans Kommunistiska Parti (Hezb-e Komunist-e Iran) hör till denna kategori.
Representanter från den iranska oppositionen ochcivilsamhället utanför Iran möttes under en konferens i Stockholm den 4-5 februari 2012. Konferensen genomfördes under rubrikenUnity for democracy in Iran med syfte att möjliggöra för olika delar av oppositionen att mötas och diskutera hur de kan samordna sina ansträngningar för demokrati i Iran, inte minst på grund av valet i mars. Konferensen arrangerades med stöd avOlof Palmes Internationella Center.[39]
Myndigheterna upprätthåller hårda inskränkningar i yttrande-, förenings- och mötesfriheten. Man fängslar människorättsaktivister. Tortyr och misshandel av fångar förekommer. Iran hör till de länder som tillämpar avrättning, även för personer under 18 år.[40] Iran tillämpar denislamiska strafflagenshudud-straff ochqisas. Homosexualitet är olagligt i Iran och straffas med döden. Enligt en rapport från Amnesty år 2017 omfattar kroppsstraffen bland annat piskrapp, amputeringar och tvångsförblindningar. Enligt iransk lag har fler än hundra förseelser piskrapp som påföljd, till exempel stöld, misshandel, vandalism och ärekränkning men även andra gärningar som otrohet eller sexuella relationer mellan ogifta.[41]
Enligt människorättsgruppsdata som undersökts av The Guardian är det bara Kina som avrättar fler dömda än Iran.[42]
Många av de som döms till piskrapp är personer under 35 som bestraffas för att ha ätit offentligt under den islamiska fastemånadenRamadan.[41]
Irans utrikesrelationer är baserade på två strategiska principer: eliminera yttre påverkan i regionen och omfattande diplomatiska kontakter med utvecklingsländer och alliansfria länder. Iran har diplomatiska förbindelser med nästan varje medlemsstat avFörenta nationerna, med undantag förIsrael, som Iran inte erkänner, ochUSA sedan deniranska revolutionen.[43]
Sedan 2005 harIrans kärnkraftsprogram blivit föremål för kritik från västvärldens håll på grund av misstankar om att Iran skulle använda kunskap från civil kärnteknologi till ett vapenprogram. Detta har lett tillFN:s säkerhetsråds beslut att införasanktioner mot Iran utifrån utvalda företag med anknytning till programmet, för att på så sätt framtvinga deras ekonomiska isolering på den internationella scenen. Förenta staternasDirector of National Intelligence sade i februari 2009 att Iran inte kommer att kunna skaffa ett kärnvapen fram till 2013, om Iran valde att utveckla ett. I november 2011 kom en rapport från FN:s Atomorgan rörande Irans kärnkraftsprogram. Myndigheten kunde visa att Iran fortsatt att vapenforska kring sitt kärnkraftsprogram trots att FN trodde att de slutat med denna forskning och utveckling redan 2003. I rapporten framgår det att Iran visserligen upphörde med sina ambitioner 2003, men att det bara handlade om ett kort uppehåll. I rapporten från 2011 kan man finna de hittills starkaste argumenten för att Iran faktiskt håller på att skaffa kärnvapen.[44][45]
Bavar-373 är ett iranskt långdistans missilsystem.
Iran har två typer av väpnade styrkor: de reguljära styrkornaIslamiska republiken Irans armé,Islamiska republiken Irans flygvapen,Islamiska republiken Irans marin och detislamiska revolutionära gardet, totalt cirka 545 000 aktiva soldater. Iran har även runt 350 000 man i reserv, totalt cirka 900 000 utbildade soldater.[46] Iran har även en paramilitär, frivillig milis inom revolutionsgardet, som kallasBasij och omfattar omkring 90 000 heltidsaktiva uniformerade medlemmar. Upp till 11 miljoner män och kvinnor är medlemmar i Basij, kan inkallas vid behov;GlobalSecurity.org uppskattar att Iran kan mobilisera ”upp till en miljon man”. Detta skulle vara bland de största truppmobiliseringsförmågor i världen.[47] År 2007 utgjorde Irans militära budget 2,6 procent av BNP eller 102 amerikanska dollar per capita, den lägsta siffran bland stater utmedPersiska viken.[48] Irans militärdoktrin bygger på avskräckning.[49]
Tehrans provins står för 45% av Irans industrier.[54]
Ekonomin baserar sig på de rikaoljetillgångarna som, efter att ha nationaliserats den 15 mars1951 av premiärminister Mohammad Mosaddegh, svarar för 90 procent avexportinkomsterna. Iran är en avOPEC:s största oljeproducent efter Venezuela ochSaudiarabien och den näst största naturgasproducenten i världen efterRyssland. Den industriella utbyggnaden har hämmats av in- och utrikespolitisk oro. Jordbruket kräverkonstbevattning utom vidKaspiska havet.Vete,ris,korn,socker,bomull ochtobak odlas. Antaletfår ochgetter är betydande. Tillverkandet av konsthantverk, i synnerhetmattor, är också viktig näring. Iran är även världsledande inomsaffransproduktion; 95 procent av världens saffran kommer från Iran. Viktiga importvaror är tillverkningsvaror, maskindelar och kemikalier.
UIS Läskunnighet för Irans vuxna befolkning 1975-2015.
I Iran går de flesta barn i förskola åtminstone ett år, före de börjar skolan och första klass vid sex års ålder.Grundskolan består av två obligatoriska stadier: ett femårigt och ett treårigt stadium. Avslutade studier vid det andra stadiet motsvarar avslutathögstadium i Sverige. I slutet av varje år i grundskolan genomgår eleverna prov som de behöver få godkänt i för att kunna läsa nästa klass.[55]
Från sjunde klass läser alla eleverarabiska, och det är även möjligt att läsaengelska. Sedan 2018 finns ett uttryckligt förbud mot att lära sig engelska före sjunde klass, något som motiverades av att det engelska språket ansågs utgöra en "kulturell invasion".[55]
Efter avslutad grundskola kan man läsa tre års gymnasium, vilket ca 80% av de iranska ungdomarna gör. Därefter följer ett års förberedande studier inför högre utbildningar. Innan eleverna har möjlighet att läsa en akademisk, teknisk eller yrkesförberedande utbildning, så behöver de klara av ett examensprov kallatkonkoor (från franskaconcours).[55]
Utbildningssystemet är uppdelat mellan pojkar och flickor för grundskola och gymnasium, men på högskolorna läser studenter av båda könen tillsammans. Läs- och skrivkunnigheten låg 2021 på 88,7%.[55]
Krigen och kriserna i grannlandet Afghanistan har lett till att många flytt därifrån till Iran. År 2024 fanns uppskattningsvis 8 miljoner afghanska medborgare i Iran, med olika typer av tillstånd eller papperslösa.[58] Uppskattningsvis 70 procent av dem varhazarer ellertadzjiker. Många av dem bor i egna enklaver i stora städer som Teheran och Mashhad. De har begränsad rätt till samhällsservice och har bara rätt att arbeta inom vissa yrken, huvudsakligen lågavlönade, tunga kroppsarbeten.[59] 2024 aviserade Irans ledning att papperslösa invandrare skulle gripas och skickas tillbaka till sitt ursprungsland. Under 2025 har åtgärderna intensifierats och Iran har genomfört storskaliga deportationer avpapperslösa afghaner. Den internationella migrationsorganisationenIOM rapporterar att över en miljon deporterats under första halvåret 2025. 6 juni utfärdade Iransk ledning en order att de papperslösa afghanerna skulle arresteras om de inte lämnade landet, vilket ledde till att ungefär 550 000 personer tog sig eller skickades till Afghanistan under den därpå följande månaden.[60]
Den övervägande delen av Irans befolkning är i dag muslimer tillhörande denshiitiska grenen som också är officiellstatsreligion. Av Irans befolkning är omkring en tiondedelsunnimuslimer. Övriga religioner ärkristendom (armenier ochassyrier),judendom,zoroastrism,bahá'í ochmandeism. Religiösa minoriteter är i dag diskriminerade på olika sätt under landets islamiska lagar, till exempel på arbetsmarknaden och inför lagen.[61]
Filosofen och profetenZarathustra föddes i östra Iran i mitten av 1000-talet f.Kr. ProfetenMani verkade i detsenantika Iran liksom den sociala reformatornMazdak.
Under antiken varzoroastrismen Irans statsreligion och större delen avStor-Iran, eller den iranska världen, var zoroastrisk. Efter den arabiska erövringen på 600-talet förföljdes och diskriminerades zoroastriska bekännare, eldtempel förstördes och på 1000-talet hade större delen av befolkningen övergått tillislam. Zoroastrierna flydde tillKina ochIndien. I Indien kom dessa persiska flyktingar att kallasparser, det vill säga "perser". Zoroastrismen var från början enmissionerande religion, som spreds till breda befolkningsgrupper,[62] men i dag accepteras endast i mycket begränsad omfattningkonvertiter till zoroastrismen, och antalet zoroastrier minskar.[63]
Enligt FN:s uträkning avHuman development index (HDI) ligger Iran på vad som definieras som "hög utvecklingsnivå", vilket är det näst högsta steget. Mellan 1990 och 2022 ökade HDI med 27 %, något som bland annat kunde märkas genom en längre förväntad livslängd och att fler barn gick längre i skolan, vilket ökade den genomsnittliga utbildningsnivån.[64]
Fram till 2013 minskade fattigdomen i landet, men har sedan dess ökat.[65] Covid-19-pandemin - i kombination med sanktioner som infördes i efterspelet av att USA drog sig urIranavtalet (Joint Comprehensive Plan of Action) - har under det sena 2010-talet och början av 2020-talet också bidragit till att vända utvecklingen mot försämrade sociala förhållanden. Före sanktionerna låg fattigdomen på ungefär 14%, för att sedan öka till 20% år 2021.[66]
Litteraturen har en hög ställning i iransk kultur och landet är berömt framför allt för sin klassiska diktning. Litteraturen går tillbaka till forntiden. Det äldsta verket ärGatha-sångerna izoroastrismens heliga bokAvesta. Dengrekiske historikernKtesias omnämner attperserna underakemeniderna hade enepisk litteratur som framfördes muntligt. Från parthisk och sassanidisk tid finns den äldsta skönlitteraturen bevarad och även en rik religiös,zoroastrisk litteratur. Till de främsta poeterna vid detsassanidiska hovet hörde sångaren och musikernBarbad. Han skrevlyrik (tarâne) som framfördes ackompanjerat av musik. Ett viktigt verk inom den persiska folklitteraturen som har nått popularitet ivästvärlden ärTusen och en natt (Hazâr afsâne) som berättats av densassaniddrottningenScheherazade för hennes gemål kung Shahriyar.
Efter islams inträde i Iran dröjde det två hundra år innan litteratur åter började skrivas på persiska. Ledande namn för den persiska renässansen var poeter somRudaki ochDaqiqi.[67] Vetenskapsmannen och diktarenKhayyam var tills nyligen främst känd som enmatematiker i Iran och blev berömd i väst för sina fyrradingar på 1800-talet. Den störsteepikdiktaren ärFerdousi som skrev det persiskanationaleposetKungaboken (Shahnameh). Detta verk betraktas som en nationalklenod i Iran och bidrog till att stärka det persiska språkets överlevnad motarabiskan som varofficiellt språk i det muslimskaAbbasidkalifatet. Ferdousi gav upphov till en persisk litterär renässans och tack vare honom bevarades många av det antika Irans mytologi, historiska berättelser och kulturella traditioner.
PoeternaSanai,Attar,Araqi ochRumi skrev främstsufisk litteratur. Den mest omtyckta av alla persiska poeter ärHafez som levde i stort sett hela sitt liv iShiraz. Han besjunger vinet, den älskade vännen och trädgården. HansLyriksamling (Divan) används än i dag av persisktalande som ett bokorakel.[68]
Irans arkitektur är präglad av mångfaldiga influenser från olika epoker. Den inkluderar antika monument somPersepolis och karakteristiska religiösa byggnader med kupolformade tak och keramiska mönster, medan moderna strukturer, så somAzaditornet ochTabiat Bridge, är starkt inspirerade av västerländsk arkitektur. Traditionella iranska bostadshus visar på anpassning till klimat och geografi med vindskydd och bevattningssystem.
Den viktigaste högtiden på det iranska året är nyårsdagenNouruz (nou betyder ny på persiska ochruz betyder dag). Den är ursprungligen enzoroastrisk högtid som firas på vårdagjämningen.
TillNouruz dukar man en nyårsduk, en s.k. Haftsin (haft betyder sju på persiska, ochsin motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar pås på persiska, och är till för att fira den zoroastriska gudenAhura Mazdas sjufaldiga identitet:
Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
Sir (vitlök), representerar medicin.
Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
Sekeh (mynt), representerar pengar, att familjen ska ha bra inkomst.
Sonbol (hyacint), representerar våren, det är en symbol för att våren har kommit.
Sabzeh (groddar), representerar födelsen.
På bordet brukar man även placeraHafez diktsamling. Andra har Zend-Avesta (Zend betyder översättning på språketpahlavi), som är en översättning från avestiska till det medeliranska språketpahlavi. Vissa använder även koranen. Man dukar även med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röda, gröna och gula; en guldfisk i en skål; många ljus; samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland felaktigt[förtydliga] för elddyrkare), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.
Natten mot sista onsdagen innanNouruz firar man Chaharshanbe suri (Chaharshanbe suri betyder röd onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger ”Sorkhi to az man, zardi man az to”, vilket fritt översatt betyder att ”Ge mig din värme och ta min blekhet”. Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.
UnderNouruz förekommer också en tradition som heterfalgosh (fal betyder sia/förutspå ochgosh betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gathörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan.
Det iranska köket, med anor i över två årtusenden, kännetecknas av rika smaker och kryddor som saffran och gurkmeja. Ris är basfödan och serveras ofta med örter, nötter eller bär. Lamm är det vanligaste köttet, medan rätter som chelo kabab och ghormeh sabzi är särskilt populära. Yoghurtsåser, färska grönsaker och frukt kompletterar måltiderna, medan te och bakverk avrundar dem. Traditionella smaker som rosenvatten och pistagenötter har spridits globalt och påverkat många kök.
Irans herrlag i fotboll under en match motPortugal i VM 2018.
Brottning (fristil) har länge varit Irans starka sport. Till de största brottarna under 1900-talet hörGholamreza Takhti (Jahân-pahlavân) ochMohammad Ali Fardin. På senare tid har landet även haft framgångar ityngdlyftning.Hossein Rezazadeh, känd som världens starkaste man, har varit världens bästa tyngdlyftare i tungviktsklassen i mer än 6 år.
Irans herrlandslag i fotboll har kvalificerat sig för VM 5 gånger (1978, 1998, 2006, 2014, 2018). Iran vann även Asiatiska Mästerskapen tre gånger mellan 1968 och 1976, men har inte lyckats göra om detta efter revolutionen. Iran har många kända spelare, både på hemmaplan och utomlands.
Iran har även haft stor framgång i kampsportenTaekwondo, och kommit på första plats tre OS i rad, och har även tidigare fått ett stort antal vinster. I andra kampsportsgrenar, somkarate (shotokan-stilen), har till exempel den iranske fightern Farzad Forouzan nu vunnit flera år i rad. Det finns även persisk Kungfu-stil som kallasKung fu toa.[75][76]
^Ashk Dahlén (2011). ”Arvet efter Kyros den store: perserrikets glömde fredsfurste”. Dragomanen: Årsskrift utgiven av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul (13).
^Mehrzad Boroujerdi, Kourosh Rahimkhani (2018), Postrevolutionary Iran: A Political Handbook. Syracuse University Press. Tillgänglig påIran Data PortalArkiverad 21 september 2021 hämtat från theWayback Machine.. Läst 25 januari 2023.
^Islamic Republic of Iran,UCLG Country Profiles, Global Observatory on Local Democracy and Decentralization (GOLD), 2007. Läst 25 januari 2023.
_4.jpg)
.svg)
