| Internetstiftelsen | |
 Internetstiftelsens kontor i Stockholm. | |
| Typ | Stiftelse |
|---|---|
| Huvudkontor |  Stockholm, Sverige |
| Nyckelpersoner | Carl Piva vd |
| Antal anställda | 71 |
| Historik | |
| Grundat | 1997 |
| Tidigare namn | II-Stiftelsen, .SE, IIS, Internetstiftelsen i Sverige, |
| Övrigt | |
| Webbplats | internetstiftelsen.se |
| Redigera Wikidata | |
Stiftelsen för Internetinfrastruktur, oftast kalladInternetstiftelsen, ansvarar för den svenskatoppdomänen .se och främjar utvecklingen avinternet. Kärnverksamhet är att administrera och sköta den tekniska driften av.se-domänerna, sedan 2013 ansvarar stiftelsen också för toppdomänen.nu. Utöver det driver Internetstiftelsen på en positiv utveckling av internet i Sverige genom flera olika initiativ. Enligt urkunden har stiftelsen "till ändamål att främja en god stabilitet i infrastrukturen för Internet i Sverige samt främja forskning, utbildning och undervisning inom data- och telekommunikation, särskilt med inriktning på Internet."
Internet kom till Sverige i mitten av 1980-talet. Under 1987–1988 började det svenska universitetsdatanätetSUNET att använda internetprotokollen i ett landsomfattande nät med förbindelse till internet iUSA. Så gjorde även det nordiska universitetsdatanätet NORDUnet. Redan 1986 lätBjörn Eriksen påEnea Data registrera landstoppdomänen .se och kom då personligen att stå som innehavare av toppdomänen. Björn Eriksen började jobba på KTH 1988, vid KTHNOC. Arbetet med registreringen av domännamn bekostades då med medel från SUNET, NORDUnet och Ebone.KTH varken styrde över eller finansierade domännamnshanteringen.
Därefter gick utvecklingen snabbt. I takt med att verksamheten växte och mängden registreringar ökade under 1994–1995 försökte Björn, med stöd av bland annat KTH, att finna andra lösningar. Samtal inleddes med PTS som dock tackade nej med hänvisning till att ett sådant övertagande skulle ta flera år. Under hösten 1995 arbetade SIS-ITS, SNUS och PTS tillsammans fram en policy för hur domännamn skulle tilldelas i Sverige. ITS AG12 bildades 1995 av ITS för att hantera regler för tilldelning av domännamn.[1]
Någon gång under vintern 1996–1997 påbörjadeISOC-SE sitt arbete med att ta fram en ny organisationsstruktur för domännamnshanteringen. Detta arbete gjordes i kontakt med bland annat KTH, Björn Eriksen, SNUS och ITS AG12.[2]
ISOC-SE tog initiativ till och bildade Internetstiftelsen 1997. Stiftelsens urkund talar om två huvuduppgifter; dels att driva och utveckla internets svenska toppdomän .se och dels att i övrigt främja utvecklingen av internets infrastruktur i Sverige. Stiftelsen bildades på grund av att .se-domänen – framför allt efter webbens intåg – började växa allt snabbare. För att hantera katalogen och tillflödet av nya domännamn krävdes en stabilare organisation som hade förutsättningar att ta ett långsiktigt ansvar för drift och förvaltning av .se-domänen. I oktober 1997 skildes Björn Eriksen från ansvaret för .se-domänen. InterNIC i USA utsåg då den nybildade stiftelsen som ansvarig för .se-domänen.
Stiftelsen bildade bolaget NIC-SE som ett dotterbolag vars uppdrag var att praktiskt genomföra drift och administration av domännamnssystemet för toppdomänen .se. Stiftelsens och dotterbolagets verksamhet finansierades genom domännamnsavgifter.
År 1997 pågick även en utredning inom Statskontoret på regeringens uppdrag, för att utreda den svenska delen av internet. I utredningen bedömdeStatskontoret att den organisation som ISOC-SE byggde upp för domännamnshantering hade förutsättning att fungera bra och ansåg även att regelverket för hantering av domännamn för .se var tillfyllest. Eftersom det i direktiven till Statskontoret särskilt angavs att ”staten endast i undantagsfall ingriper med reglering. Branschen skall i så stor utsträckning som möjligt ta ansvar för krav på nätoperatörer etc.”, beslöt Statskontoret att inte lägga fram något alternativt förslag till den gällande ordningen.[3]
Fram till 2003 var det endast möjligt för juridiska personer att registrera en .se-domän (privatpersoner kunde dock registrera domänadresser under huvuddomänen .pp.se, där PP stod för just PrivatPerson) och tillväxten höll därför ett lågt tempo. I slutet av 2002 var antalet aktiva .se-domännamn drygt 106 000. I april 2003 liberaliserades reglerna så att även privatpersoner kunde registrera .se-domäner och tillväxten ökade kraftigt.[4] I juni 2019 fanns cirka 1 500 000 .se-domännamn registrerade.[5]
Det dröjde till 2006 innan området reglerades genom lagstiftning i Lag (2006:24) om nationella toppdomäner för Sverige på internet. I lagen anges KommunikationsmyndighetenPTS som tillsynsansvarig myndighet. Som en följd av lagens tillkomst slogs stiftelsen och bolaget ihop och bildade en organisation.[6]
Internetstiftelsen mottog 2010 utmärkelsen Svensk Kvalitet.[7] Utmärkelsen Svensk Kvalitet är Sveriges mest prestigefyllda kvalitetsutmärkelse för framgångsrika organisationer.[8] 2018 mottog Internetstiftelsen priset en andra gång[9].
2013 tog Internetstiftelsen över drift och administration av toppdomänen .nu. Detta har ifrågasatts av önationenNiue som har landskoden "nu"[10] och har lett till rättsliga turer.[11]
Närstående men formellt oberoende från Internetstiftelsen finns ävenStiftelsen för telematikens utveckling (TU-stiftelsen), vars dotterbolagNetnod driver nationellaknutpunkter för trafikutbyte mellan Internetoperatörer och servrar för exakt tidgivning över Internet.
När stiftelsen bildades fick den namnet Stiftelsen för internetinfrastruktur vilket också fortfarande är dess juridiska namn. 2006 ändrades namnet till .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur). Detta ändrades sedan till IIS 2014 och till Internetstiftelsen 2019.
Internetstiftelsen ansvarar för internets svenska toppdomän .se samt driften av toppdomänen .nu. För verksamhetsåret (kalenderår) 2017 hade stiftelsen enomsättning på 179 Mkr[17]. I toppdomänen .se finns 2017 mer än 1 500 000[18] och mer än 79 500 IDN-domännamn som innehåller internationella tecken.[19]
Drygt en tredjedel av intäkterna från affärsverksamheten finansierar en rad satsningar som syftar till människor ska kunna nyttja internet på bästa sätt och till att sprida kunskap om hur digitaliseringen påverkan på individ och samhället. Det här gör Internetstiftelsen både genom egna tjänster och produkter som till exempel mötesplatsernaGoto 10,Internetdagarna och den årliga rapporten Svenskarna och internet samt genom att stötta fristående uppdrags- och forskningsprojekt.
Internetstiftelsen arrangerar varje år sedan år 2000 konferensenInternetdagarna[20] och stödjer nätverksrelateradforskning och utveckling, bland annat genomInternetfonden. Sedan 2007 driver stiftelsen konsumentverktygetBredbandskollen där användare kan mäta hastigheten på sin internetuppkoppling i hemmet eller mobilen.
Genom åren har stiftelsen på flera sätt stöttat lärare i deras arbete med att undervisa elever idigital kompetens. Ansvarig för skolsatsningarna ärKristina Alexanderson. Mellan 2008 och 2018 arrangerades skoltävlingenWebbstjärnan,[21] som syftade till att utveckla användningen av internet i undervisningen. I och med den reviderade läroplanen som trädde i kraft 2018, där digital kompetens skrevs in som en del i flera olika ämnen, startade Internetstiftelsen den öppna lärresursen Digitala lektioner för att vara ett stöd i lärares arbete med digital källkritik, programmering och andra färdigheter som ingår i digital kompetens.[22] För att främja intresset hos barn för hur datorer, programmering och nätet fungerar arrangerade var Internetstiftelsen också en av de första att arrangera så kallade barnhack,Måns Jonasson har varit drivande bakom detta arbete.[23]
Internetstiftelsen ger varje år ut rapporten 'Svenskarna och internet' som är en årlig studie av svenska folkets internetvanor.[24] Studien har pågått sedan år 2000 och är landets största individundersökning om internetanvändning. Studien omfattar cirka 3 000 deltagare som svarar via telefonintervju eller webbenkät och baseras på ett slumpvist urval av befolkningen från 11 år och uppåt. Sedan år 2010 är Internetstiftelsen huvudman för studien. Svenskarna och internet är en del avWorld Internet Project, ett internationellt forskningsprojekt som följer internets spridning och användning runt om i världen.[25]
Internetstiftelsen testar också på uppdrag avICANN alla världens nya toppdomäner[26]. Ytterligare ett affärsområde är så kallade identitetsfederationer som används för att förenkla inloggning i identitets- och kontohantering för både användare och leverantörer av olika tjänster inom skola, hälso- och sjukvård.[27][28]
Idecember2014 öppnade Internetstiftelsen Sveriges första Internetmuseum,Internetmuseum.se. Syftet är att öka intresset för internet och dess historia.[29] 2016 valdes Internetmuseum som det första utpräglat digitala museet in iriksförbundet Sveriges Museer. Internetmuseum har bland annat dokumenterat en rad svenska internetpionjärers berättelser samt gjort ett flertal olika utställningar, bland annat om kvinnliga IT-pionjärer ochwebbdesign.
År 2017 startade InternetstiftelsenGoto 10 som är Stockholmregionens enda kostnadsfria start- och mötesplats för alla som vill utveckla sin internetidé – med eller utan affärsidé eller startup-planer.[30] Bland annat erbjuder man arbetsplatser och upplåter lokalerna till möten och workshops.[31]
Internetstiftelsen bidrar till forskning med inriktning på internet, som kopplar till stiftelsens olika verksamhetsområden. Exempel på forskningssamarbeten är
Internetstiftelsens urkund slår fast att ett eventuellt överskott ska förbättra stabiliteten i infrastrukturen för internet i Sverige samt främja forskning, utbildning och undervisning med inriktning på internet.
Bland de större utvecklingsinsatser som Internetstiftelsen har medverkat i är framtagandet av standarder och praktiska verktyg förDNSSEC, speciellt i form avOpenDNSSEC i samarbete med bland andraKirei,SURFNet ochNominet.[32] När Internetstiftelsen i januari 2008 lanseradeDNSSEC, säkerhetstillägg tillDNS för att få en starkare garanti att det verkligen är den auktoriativa namnserverns uppgifter som levereras till slutanvändaren, så var .se-domänen den första toppdomän i världen som införde DNSSEC. Andra utvecklingsprojekt Internetstiftelsen står bakom är två tjänster för kontroll av namn-, respektive mailservrar: DNSCheck och Mailcheck.
Tillsammans med sin franska motsvarighet Afnic har Internetstiftelsen utvecklat DNS-testverktyget Zonemaster.[33] Ambitionen är att samarbetet ska resultera i att Zonemaster blir en de facto standard för DNS-tester. Zonemaster är ett program designat för att hjälpa människor att kontrollera, mäta och förhoppningsvis också bättre förstå hurDNS fungerar.
Tillsammans medPost- och telestyrelsen ochkonsumentverket har Internetstiftelsen utvecklat programmetTPTEST med vilket konsumenter själva kan utvärdera sin bredbandsanslutning. Sedan oktober 2007 finns detta verktyg enkelt tillgängligt som en kostnadsfri webbtjänst under namnetBredbandskollen, som är ett projekt som finansieras av det överskott som domännamnsavgifterna genererar.[34]