Internet, från engelskan med betydelsenmellannätverk, är världens störstadatornätverk.Webben,e-post,fildelning,ip-tv ochip-telefoni är populära tjänster på internet. Internet sammanblandas ofta med webben, som är en internettjänst för att enkelt manövrera sig mellanwebbsidor (samordnade iwebbplatser) och andrafiler som finns lagrade på särskildaservrar.
Internet är ett globalt nätverk som består av flera olika typer av sammankopplade fysiska nätverk. I hem och på arbetsplatser finnslokala nätverk (LAN), ofta baserade påEthernet-teknologi och påtrådlösa nätverk, som sammankopplar datorer, surfplattor och skrivare.Internetleverantörer tillhandahåller nationella och globala punkt-till-punkt-förbindelser (WAN), baserade påbredbandsteknologi såsom fiberkablar och mobiltelefonnätverk. De olika nätverken, såväl LAN- som WAN-förbindelser, sammankopplas med hjälp avroutrar, som fungerar som internets knutpunkter. Exempelvis möjliggör en hemmarouter att flera datorer i samma hem kan dela på samma internetaccess. Internetoperatörernas nätverk sammankopplas i sin tur med andra internetoperatörers nätverk via större och kraftfullare routrar. Resultatet är en mängd sammanlänkade nätverk som låter alla uppkopplade enheter kommunicera med varandra över hela världen.[1]
Internet möjliggör effektiv global kommunikation världen över och har förändrat människors sätt att umgås och konsumera media viasociala nätverk, och har underlättatdistansarbete,distansstudier oche-lärande. Internet har gett upphov till nyae-handelsföretag och branscher, och slagit ut andra traditionella aktörer, men bidrog också till attIT-bubblan utvecklades och sprack vid millennieskiftet. För att bemötapiratkopiering av musik och film över internet, har nyastreamingtjänster utvecklats sedan 2000-talet inleddes och slagit ut distributionsled.Webbtidningar ochsociala medier har konkurrerat ut mångatraditionella medier, särskilt lokalpress, och minskat arbetsmarknaden för journalister. Sociala medier kan ha varit verktyg (men inte katalysator) för revolutioner somarabiska våren[2][3] och av betydelse för en explosiv ökning av spridningen avfejknyheter ochdesinformation sedan 2000-talet. Sociala medier tros ha haft betydelse för valresultat, men det är diskutabelt om fejknyheter har haft det.[4][5]
En teknisk definition av begreppet internet (av engelskansmellannätverk) är sammankoppling av flera fysiska datornätverk, exempelvis olika lokalaEthernet-nätverk och nationella och globala punkt-till-punktförbindelser, med hjälp av särskilda datorenheter som kallasroutrar. All kommunikation över internet sker medkommunikationsprotokolletInternet Protocol (IP). Internet liknarintranät (av engelskansinomnätverk), som är ett privat nätverk inom en organisation, och också baseras på IP-protokollet och annan internetteknologi. Förr fanns flera stora datornätverk som använde olika tekniker, där internet med stort I var det globala datornätverket som använder IP-protokollet, och internet med litet i var mellannätverk generellt, men efter millennieskiftet har konkurrenter till IP-protokollet, somDECnet,IPX ochX.25, slutat att användas och därmed existerar i princip inga andra former av mellannätverk än internet och intranät. Sedan slutet av 2000-talets första decennium gör därför inte alla den språkliga distinktionen längre, utan allt fler skriver internet med liten initialbokstav oavsett vilken betydelse som avses.[6]
Föregångaren till internet,ARPANET, utvecklades som ett militärt forskningsprojekt i USA, och uppkallades efter det amerikanska försvarets forskningsmyndighetArpa som finansierade utvecklingen. Nätverket skilde sig från tidigare telenät, exempelvis telefonnätet, genom att det varpaketförmedlande (stora filer och meddelanden delas upp i små datapaket som snabbt kunde överföras utan att man behövde invänta uppkoppling) i stället förkretskopplat. Paketen mellanlagrades i paketköer och vidarebefordrades av nätverksnoder som motsvarar dagensroutrar och kalladesInterface Message Processors (IMP). Den första IMP-noden färdigställdes av företagetBBN Technologies i augusti 1969. Arpanet designades tidigt med visionen att det skulle vara feltolerant (noderna skulle automatiskt försöka leda om trafiken en annan väg i nätverket om delar av nätet slogs ut, exempelvis i händelse av krig).
Det första meddelandet mellan människor över Arpanet överfördes den 29 oktober 1969 avLeonard Kleinrochs forskargrupp.Applikationsprotokollet FTP (File Transfer Protocol) för filöverföring färdigställdes 1971. ApplikationsprotokolletTelnet (som emulerartextterminaler för fjärrtillgång till ett datorprogram på en serverdator från en virtuell terminal på en klientdator) färdigställdes 1973. Därmed var man inte begränsad av korta seriekablar mellan terminal och dator.
Under början av 1970-talet var det de amerikanska universiteten som drev på utvecklingen av det som skulle komma att bli internet. Under de efterföljande åren anslöt allt fler universitet, forskningsanstalter och laboratorier och internet kom att bli mer än bara en militär angelägenhet. Den första svenska motsvarigheten till Arpanet,TIDAS, utvecklades 1972 till 1975, och en svensk forskare som tidigt gjorde bidrag till utvecklingen av TIDAS och Arpanet varTorsten Cegrell. År 1973 hade sammanlagt 40 datorer kopplats upp i nätverket som började växa internationellt när ett norskt forskningscentrum,NORSAR, kopplade upp en dator mot Arpanet och samma år kopplade ävenStorbritannien upp sig.[1]
StandardenInternet Protocol (IP), som beskriver hur varje datapaket förses medIP-adresser för att routrar ska kunna vidarebefordra meddelanden till rätt mottagare på Arpanet och internet, togs fram 1974. Protokollen IP,Internet Protocol, och TCP,Transmission Control Protocol (också det från 1974), utgör det som definierar vårt moderna internet.[1]
Det första e-postmeddelandet hade överförts 1971.[1] Olika e-postprotokoll utvecklades under 1970-talet, och ledde fram till protokolletSMTP 1981 som i dag används för alle-post över internet. Ett tidigt e-postprogram som fick stor spridning varEudora från 1988.[7] ApplikationsprotokolletNetwork News Transfer Protocol (NNTP) för diskussionsforum färdigställdes 1986, och användes förUsenet news-forum som var vanligt tills modereradewebbforum slog igenom kring millennieskiftet. ApplikationsprotokolletGopher från 1991 var ett menysystem för att hitta filer som var lagrade på olika servrar runt om i världen, och användes innan webben fick sitt genomslag.
Parallellt med dessa IP-baserade protokoll utvecklades konkurrerande paketförmedlande tekniker baserade påDECnet-standarden (som togs fram 1975),X.25-standarden (från 1976), NovellsIPX-protokoll (introducerat 1983) ochOSI-protokollstacken (1984), men internets så kallade TCP/IP-stack kom med tiden att vinna över dessa.Modembaseradeicke paketförmedlade konkurrenter till internet var de kommersiella brittiska och franskaVideotexsystemen på 1980-talet, som användes för företagsinformation och elektroniska telefonkataloger, samtBBS:er såsomFidonet på 1980-talet och tidigt 1990-tal, som användes för e-post, diskussionsforum och fildelning mellan privatpersoner.
Genom att internet byggde på öppna standarder ochöppen källkod, och att internets ryggradsnät fick allt större kapacitet och gjordes tillgängligt inte bara för försvaret och akademiska användare, utan även för kommersiella och privata användare, började antalet internetanvändare att stiga. Många studenter och anställda på stora företag fick e-postadresser redan vid slutet av 1980-talet.
Avgörande för internets genomslag var också att år 1989 skapades standardernaHTML ochHTTP avTim Berners-Lee påCERN, och kunde på så sätt ta fram den förstawebbsidan den 6 augusti 1991[8]. I augusti 1991 släppte Tim Berners-Lee sin nya webb-plattform globalt[9]. Webben sammanband dokument på olikaservrar till en global världsvid väv och förenklade användningen av internet – användaren behövde inte känna till vilka dokument som låg lagrade på vilken servrer, och servrarnasIP-adresser och dokumentens filnamn, utan kunde surfa fritt genom att klicka påhyperlänkar. Tidiga program för att läsa webbsidor varLynx från 1992,Mosaic 1993,Netscape 1994 ochInternet Explorer 1995. År 1995 kallas för the year of the web.
Användningen förenklades också när det blev enklare att installera denprogramvara som användaren behöver ha för att olika applikationsprogram ska kunna kommunicera med internet, kalladBerkeley sockets alternativtWinsock, och applikationsprogram såsomwebbläsare oche-postprogram. Från början var dessa "tillägg" till operativsystemen som man behöver installera i datorn, men i och med de senare versionerna avWindows 95, Linux och Apple OS, så började det integreras i operativsystemen, vilket gjorde det enklare för privatpersoner och småföretag att ansluta sig till internet.
Sedan 1990-talets genombrott för internet hos allmänheten har de flesta företag och allt flera privatpersoner en egen webbsida (ibland kallad hemsida, blogg, eller liknande) på enwebbplats (webbserver). Webben gick igenom enhajpkurva, och en tidig övertro på snabb lönsamhet av internet,IT (informationsteknik) ochdigital ekonomi ledde till en kraftig övervärdering av många nystartade IT-företag på 1990-talet (seIT-bubblan), följt av en ström avkonkurser (IT-kraschen).
När internet slog igenom på allvar i Sverige under andra hälften av 1990-talet[10] så var så kallat "dial-up" (att ringa upp enISP, internetleverantör, medmodem) det vanligaste sättet att ansluta sig till internet, och kostnaden var relativ till hur länge man var uppkopplad (med minutkostnad precis som ett vanligt telefonsamtal). I början av 2000-talet börjadebredbandsuppkopplingar slå igenom även utanför universitet och stora företag, där man dels fick fast uppkoppling i stället för uppringda förbindelser, dels kunde kommunicera med betydligt högre hastighet, dels oftast fick en fast månadsavgift (så kallatflat rate) möjligen en begränsad trafikpott, i stället för avgift per uppringd tid. Detta var ett viktigtparadigmskifte för att göra internet till den allmännyttiga bastjänst i samhället det har utvecklats till.
Internet ägs inte av någon enskild organisation.[11] Styrningen av internet och dess infrastruktur är en komplex fråga.Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien har liknat den svenska digitala infrastrukturen med enlasagne med olika lager med flera olika aktörer på varje lager som alla samverkar. I botten finns den fysiska infrastrukturen medfiber och master som vanligtvis är byggda av kommuner, fiberföreningar och ibland operatörer. På nästa nivå återfinns kommunikationsoperatörer, de neutrala aktörer som hanterar överföring av datatrafik oavsett vilkeninternetleverantör ett företag eller hushåll använder sig av. I lagret ovanför finnsinternet- och mobiloperatörer, det vill säga företag som ser till att vi får tillgång till internet. I det översta lagret finns alla tjänster på nätet, alla företag och myndigheter som erbjuder internetanvändarna alla de nätbaserade tjänster som finns. Det innefattar allt ifrån mejlprogram på webben tillappar på mobiler.[12][13] Hur internet är uppbyggt och vem som bär ansvaret för de olika delarna skiljer sig oftast inte särskilt mycket mellan olika länder.[11]
På internet finns mängder av aktörer med olika drivkrafter och intressen som vill vara med och bestämma hur internet ska fungera. Det handlar dels om teknik och infrastruktur – vem som ska bygga de olika delarna av internet och hur de ska organiseras. Det handlar om pengar – vilka som äger vad på internet och vilka som ska få tjäna pengar på det. Det handlar om innehåll – vem bestämmer över vad som får sägas och finnas på internet. Till exempel vill stora kommersiella företag vill tjäna pengar på internet medan totalitära stater å sin sida vill utöva kontroll över användarna och kanske begränsa yttrandefriheten på internet. Till följd av dessa olika intressen styrs internet genom en så kallad "multi-stakeholder"-modell. Denna flerpartsmodellen är en central del i hur internet fungerar.[13]
Den generella synen är att allas intressen behöver balanseras för att internet ska fortsätta vara så öppet som möjligt och vara en plats där plats där människor kan kommunicera, sprida kultur och bedriva affärer. En av de viktigaste grundprinciperna som internet bygger på är end-to-end-principen. Det innebär att alla ska kunna skaffa en internetanslutning, koppla upp sin utrustning och kommunicera med vem som helst i hela världen utan att behöva be någon om lov.[13]
Internationellt började arbetet med att hitta en gemensam syn på hur internet skulle regleras och styras år 2003 – nästan tio år efter att internet slagit igenom. Då bjöd FN in till World Summit on the Information Society (WSIS) för att diskutera internets styrning. Frågan om internets styrning hade tidigare främst handlat om vem som skulle bestämma över infrastrukturen som utgör internet, somIP-adresser och domäner. Men den nya formuleringen från FN innebar att internets utveckling skulle bestämmas genom en samsyn mellan regeringar, den privata sektorn och civilsamhället. Resultatet av WSIS blev att FN grundadeInternet Governance Forum (IGF) som skulle bli det ledande organet för internets utveckling globalt.[13]
Andra organisationer som arbetar med internets styrning ärInternet Society (ISOC) som verkar för att internet ska vara en fri och öppen infrastruktur.Internet Architecture Board (IAB) är ett rådgivare till ISOC och arbetar bland annat med hur internet byggs och vilka protokoll som används.Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) ansvarar för fördelningen av IP-adresser, katalogisering avInternetstandarder ochDNS rotzon, som pekar ut och hjälper användarna att hitta tilltoppdomäner.Public Technical Identifiers (PTI) är ett dotterbolag till ICANN och ansvarar för de operativa aspekterna av att samordna internets unika identifierare. PTI tillhandahåller och är ansvariga för driften av IANA-funktionen,Internet Assigned Numbers Authority. Varje organisation som administrerar en toppdomän, som till exempelInternetstiftelsen i Sverige ansvarar för.se och.nu, är ansvariga för att korrekta uppgifter registreras genom IANA-funktionen. Det finns också flera regionala organisationer som ansvarar för vissa delar av internets infrastruktur i olika områden i världen, till exempel den europeiska organisationenRIPE, som bland annat ansvarar för fördelningen av IP-nummer iEuropa.[13]
Grundprincipen med ett fritt internet utmanas ständigt. Exempelvis så har tidningshus och mediebolag velat förbjudasökmotorer från att lägga upp utdrag av artiklar i sökresultaten, eftersom sökmotorn då kan tjäna annonspengar på att publicera sådant som tidningarna skapar.[14] Detta lagförslag ledde efter tre års förhandlingar till i EU till det omdebatteradeUpphovsrättsdirektivet 2019.[13]
Om någon skulle vilja förstöra eller stänga av hela internet kan vederbörande inte slå ut alla kommunikationsmöjligheter utan på sin höjd påverka en mindre del. Sådana försök sker ibland och det kan till exempel handla om att kriminella gör en specifik webbplats oåtkomlig för besökare. Då kan de utföra en så kalladöverbelastningsattack där de skickar så mycket trafik till webbplatsen att den inte kan ta emot några besökare. En sådan attack påverkar då alla som vill besöka webbplatsen, men resten av internet fungerar fortfarande som vanligt. Det kan också hända också att enskilda internetoperatörer drabbas av driftstörningar. Då påverkas deras kunder, men resten av internet förblir opåverkat.[11]
Det har även skett försök att påverka eller ta ner de två oumbärliga internetsystemBGP ochDNS vilket då skapat tillfälliga avbrott eller trafikproblem på internet. BGP är ett av internets äldsta protokoll och har visat sig vara sårbart. Eftersom BGP och DNS är kända som kritiska funktioner på internet så övervakas de noggrant. Det gör att avvikelser upptäcks och korrigeras snabbt.[11]
Eninternetleverantör tillhandahåller eninternetuppkoppling eller internetaccess till användaren fastighet, som kan ha ett privat fastighetsnätverk. Leverantörsnätverken kan delas upp i infrastruktur enligt följande:
I slutet av 1980-talet fick universitet fast internetaccess, och under 1990-talet anslöt även större företag, via radio-länk och hyrda fiberkablar. År 1995 kallas "the year of the web", då internetaccess blev vanligt även bland privatpersoner och mindre företag. Fram till slutet av 1990-talet var det vanligaste sättet att koppla upp hushåll att användatelefonmodem och uppkopplad förbindelse via det analoga telefonnätet, som möjliggör hastigheter upp till 56000bit per sekund. Ibland användes även det digitala telefonnätetISDN, som möjliggör hastigheter upp till 128000 bit per sekund. I båda dessa smalbandiga och uppkopplade tekniker förmedlas kommunikationen av telefonnätets accessnät, växlar och stamnät, fram till internetleverantörens modempool.
Sedan slutet av 1990-talet har smalbandiga accesstekniker kommit att ersättas av olikabredbandsaccesstekniker även till privatpersoner. Enskilda hem ansluts ofta genomkabel-TV-nät (kabelmodem), eller viaADSL-modem och analoga telefonnätets kablar. Kommunikationen förmedlas i det senare fallet av kablarna i telefonnätets accessnät, men inte av telefonväxlarna. En ASL-modempool finns telefonstationsbyggnaden, och står i förbindelse med internet via ett fiberstomnät. Strax efter millennieskiftet blev det även vanligare medmobilt bredband för internetaccess via mobila nätverk. Publika trådlösa nätverk förekommer på hotell, caféer och tåg.
I synnerhet i Sverige blev det vid sekelskiftet vanligt med fiberbaserade områdesnät tillEthernetväxlar i källare på flerfamiljshus.Tvinnad parkabel avsedd för Ethernet limmades upp i trapphus från växeln till lägenheterna. En person som kom att symbolisera den framgångsrika lobbyismen för politiska satsningar på bredbandsinfrastruktur varJonas Birgersson, "bredbands-Jesus". BostadsföretagetHSB tecknade tidigt avtal medBredbandsbolaget om bredbandsaccess till varje lägenhet. Tack vare att fiberområdesnäten hade byggts ut tidigt blev det vanligt i Sverige med fiber-to-the-home (FTTH) till radhus och villor vid mitten av 2000-talets första decennium.
Den mesta av trafiken på internet använderprotokollen iTCP/IP-protokollstacken, bland annat medIP version 4 (IPv4). Eftersom det snart börjar bli ont omIP-adresser har en ny version av IP, version 6, börjat användas. IPv4 hade tillräckligt många bitar för 232 (cirka 4,3miljarder) adresser, medanIPv6 ger tillgång till 2128 (cirka 340sextiljoner) stycken. (På grund av tekniska faktorer och skalningsproblem är det faktiska antalet maskiner som kan ha unika adresser i båda fallen betydligt mindre. Dock kan många datorer dela på samma adress i IPv4 genom en teknik som kallasNAT.)
IPv6 har även flera andra fördelar. Bland dessa märks förbättrat stöd för trafikprioritering och mobilt IP. Vid kommunikation med en mobil nod (som en dator eller router kallas med IPv6-terminologi) kan trafiken skickas direkt till mottagaren utan att behöva ta vägen via hemmanoden, vilket är fallet med IPv4. Genomstateless autoconfiguration ges möjlighet till plug'n'play för nätverk; ettnätverksprefix som ges av routern kombineras automatiskt med ettsuffix som byggs upp av länklageradressen, vilket när det gäller Ethernet ärMAC-adressen. Till skillnad från temporära adresser som delas ut viaDHCP resulterar det i samma adress varje gång.
Internet Society, även kallad ISOC, är den organisation som kommer närmast att vara ”den som bestämmer över internet”. Den är paraplyorganisation för bland annatIETF, som beslutar om tekniska standarder för internet.
Ordet internet har bildats av ordeninter (latin för "mellan") ochnet (engelska för "nät"). Internet var från början ettegennamn, men är numera ett etablerat substantiv[6][15] Det är ett oböjligt substantiv[15], till skillnad från till exempel ordetintranät.[6]
World Wide Web,WWW ellerwebben är en av de tillämpningar av internet som fått störst spridning. Det uppfanns 1989 avTim Berners-Lee som arbetade på forskningscentrumetCERN i Schweiz. Hans uppfinning består egentligen av tre delar. Den första delen är datorspråketHTML, HyperText Markup Language, som alla webbsidor byggs med. HTML medför att webbläsare kan tolka vad som är en rubrik, ett textstycke, en bild, en länk och så vidare. Den andra delen av hans uppfinning ärwebbläsare som visar själva webbsidorna. Den tredje delen ärHTTP-protokollet, Hypertext Transfer Protocol. Ett protokoll är ett regelverk för att två datorer ska kunna förstå varandra och just HTTP-protokollet bestämmer hur innehåll på webben ska överföras, så att webbservrar och webbläsare kan förstå varandra.[19]
Världens första webbsida skapades den20 december1990 och var en guide till hur man startar sin egen server och hur man använder webben. Till en början var guiden bara tillgänglig inom CERN, men ett knappt år senare, i augusti 1991, gjordes sidan offentligt tillgänglig för hela världen.[19]
Genom webben kan man använda tjänster somforum,nätgemenskaper,bloggar,e-handel ochwikier. WWW var det som gjorde internet populärt bland allmänheten. Innan WWW fick genomslag var internet något som användes mest på universitet och lite på större företag, och rätt okänt i media. En anledning till genomslaget var att Tim Berners-Lees webbläsare var gratis och skapad medöppen källkod vilket banade väg för att webben växte snabbt. NärMosaic, den första webbläsaren som vände sig till privatpersoner, lanserades 1993 var även den byggd på samma filosofi och kod.[19]
Ingen vet längre hur stor webben är. Webbsidorna som kan hittas genom vanliga sökmotorer är bara en liten del av webben. Denna publika del av webben kallas The Surface Web eller "ytwebben". Under den finns TheDeep web eller ”djupwebben” där ligger alla webbsidor som kräver en inloggning. På ytterligare en djupare nivå liggerDarknet som är ökänd för att vara den del av webben som förknippas med olika olagliga aktiviteter och affärer. Att ta sig in på Darknet kräver både specialkunskap och ett aktivt beslut.[19]
World Wide Web används med enwebbläsare som klientprogram. På 1990-talet domineradeNetscape, men när Microsoft utvecklade sin webbläsareInternet Explorer till en grundkomponent i sitt operativsystemMicrosoft Windows tog den över den större delen av webbläsarmarknaden och utvecklades därför snabbt till den mest använda. I början av 2000-talet blev andra alternativ populära, somFirefox ochOpera.
E-post är den äldsta tillämpningen på internet (Arpanet 1971). Man skickar envägsmeddelanden, som lagras hos mottagaren och läses när denne har sitt e-postprogram aktivt. Ursprungligen kunde endast textmeddelanden sändas, senare har möjligheten att skicka bilagor i form av filer, inklusive HTML-dokument, lagts till.
Spam är en vanlig benämning förskräppost via internet. Vissa företag har specialiserat sig på att göra massutskick till privatpersoners e-postadresser i syfta att sälja produkter eller tjänster[20]. Vissa försöker även skicka ut spam för att lura folk påpengar eller personuppgifter. Olika e-postföretag har därför infört olika filter för att filtrera bort förmodad skräppost, men dessa filter har inte full precision och mycket skräppost lyckas ta sig in ändå. Sändarna har ansträngt sig att finnakryphål i filtren. Exempelvis spärr mot avsändare kringgås med förfalskade avsändaradresser som byts ofta. Spärr mot ord som "Köp vår produkt" kringgås med medvetna stavfel i stil med "Kõp vâr pródùkt". Vissa skräppostmeddelanden innehåller entrojansk häst ellervirus som kan smitta den dator som öppnar meddelandet.
Ordetspam är ursprungligen en benämning på en billigköttkonserv (teleskopord avspiced ham). Ordet blev känt i en avMonty Pythons sketcher, där ett par var på en restaurang där allt som erbjöds var spam, spam och åter spam i olika kombinationer. Därav kommer den nutida betydelsen, något oönskat som kommer i stora mängder.
Det finns ett flertal vanliga nätverksprotokoll försnabbmeddelanden i textform, däriblandGoogle Talk,AOL Instant Messenger,Gadu-Gadu,ICQ,Jabber,MSN Messenger ochYahoo Messenger. I program för snabbmeddelanden finns en kontaktlista där användaren kan lägga in andra användare och sedan se vilka som för tillfället är tillgängliga för meddelanden. Det är också vanligt att det dessutom finns stöd för direkta samtal med mikrofon och webbkamera. Detta upplägg introducerades medICQ1996.
Snabbmeddelanden är ett mycket populärt kommunikationssätt bland ungdomar och bland många är det lika självklart att prata med sina vänner över MSN som det är att prata itelefon.
Ett annat upplägg är det som används avIRC-klienter där fokus inte ligger på en kontaktlista, utan på chattkanaler dit användaren kan ansluta sig och skriva meddelanden till alla användare i samma kanal. Detta upplägg är äldre än det som används för snabbmeddelanden.
Jabber, ellerXMPP (Extensible Messaging and Presence Protocol) som protokollet egentligen heter, är ett relativt nytt protokoll för chatt, snabbmeddelanden och IP-telefoni. Det är det protokoll som används av bland annatGoogle Talk. XMPP är standardiserat avIETF, den organisation som står bakom exempelvisIP,SMTP (e-post) ochHTTP (WWW). Därmed är det ett öppet protokoll, vilket innebär att vem som helst fritt kan ladda ner specifikationerna. Protokollet har även flera tekniska fördelar, av vilka den främsta är att det är distribuerat. I stället för att ett fåtal centrala servrar används kan vem som helst sätta upp en XMPP-server. Ingen av dem har en särställning, men de kan hitta varandra genomDNS och kommunicera, precis som när det gäller e-post. Många XMPP-servrar (dock inte Google Talk) använder sig av så kalladetransports för att erbjuda användare tillgång till andra chattnätverk. Användaren kan då förse servern med sina lösenord för till exempelICQ ochMSN och därefter låta den vara inloggad på dessa nätverk, och se sina kontakter där som XMPP-kontakter.
Röstkommunikation i realtid är möjligt, vilket kan ge mycket billiga alternativ till internationella telefonsamtal. Exempel på applikationer ärSkype.
Det finns också möjlighet till bildkommunikation i realtid, något som oftast är tänkt för affärsmöten, något som ofta kombineras med telefon, eller så kan ljud överföras också, dock med sämre prestanda. Exempel på applikationer ärMicrosoft Live Meeting.
Fildelningen har fåttupphovsrättsaktivister upprörda då det i dag[när?] går enkelt för alla att tillskansa sig en kopia av detmusikalbum som man vill lyssna på. Många menar att internet och snabbuppkoppling kommer att bli döden förupphovsrätten som den är utformad i dag[när?].
Från filmbolagshåll kom anklagelser om brott motupphovsrätten. Speltillverkare och musikbranschen följde snart efter. Därför startades2001Svenska antipiratbyrån med målet att motverkapiratkopiering. De har fått stöd av myndigheter och lyckats få ett par fildelare dömda för upphovsrättsbrott. Kritiker menar att de bryter motPUL, Personuppgiftslagen, när de gör sina undersökningar och lagrar IP-adresser i databaser.
Som en respons på upphovsrättsaktivisternas ökade aktiviteter för att hindra piratkopieringen på internet, skapadesPiratbyrån. Piratbyrån stöder fildelarna.
För att stävja olaglig nerladdning av till exempel musik har vissa artister och skivbolag ordnat webbplatser där man kan betala för de låtar man laddar ner. Genom så kalladDigital Rights Management begränsas användarens möjligheter att sprida filen vidare kraftigt. En stor nätbutik för musik och film ärApplesiTunes Music Store som når en stor marknad bland annat tack vare de populära mp3-spelarna. DRM kritiseras dock ofta då begränsningarna oftast är väldigt stora, bland annat genom att bara tillåta att några få datorer får använda licensen.
Internet kan användas för att överföra ljud och bilder, bland annat i så kalladwebbradio ochwebb-TV. Till exempel harSveriges Television ochBBC de flesta av sina egenproducerade program på sin webbplats. De flesta sådana tjänster använder en teknik som kallasstreaming (strömning) vilket betyder att filen inte behöver laddas ner i sin helhet innan den börjar spelas upp. En metod för att publicera ljudfiler eller film via internet kallaspoddradio.
Pornografi har gynnats av framkomsten av Internet, och konsumtionen av pornografi – i första hand som bilder ellerfilmer – har sedan 1990-talet successivt migrerat till Internet. Internet anses ge tre viktiga fördelar för konsumenten av pornografi, på engelska förkortat som de tre A:na. Dessa ärAccess (tillgång),Affordability (lågpris) ochAnonymity (anonymitet).[21][22] Internet står för ständig tillgång till det som annars måste inhandlas från fysiska butiker med osäker tillgång till önskat material, priset är ofta mycket lägre än vid motsvarande fysiska varuinköp (ytterligare förstärkt genom 2000-talets utveckling av gratissajter somPornhub ochXVideos), och både inköp och konsumtion av ett oftakontroversiellt material kan göras utan att konsumenten behöver skylta med det hela.
Bland webbsökningar är termer omkringsex ochpornografi bland de vanligaste.[23] Olika bedömningar anger att någonstans mellan 5 och 15 procent av trafiken eller datamängden på Internet består av pornografi av något slag.[24] Marknadsföring för att nå nya konsumenter har åtminstone tidigare i många fall använtspam ellerpopup-reklam.
Hanteringen av pornografiskt material i offentliga miljöer förutsätts ske diskret, och ibland används den engelska förkortningen NSFW (not safe for work – 'inte säkert för arbetet') om material som man inte bör skylta med på sin arbetsplats. Stora sociala medier somInstagram ochFacebook har regler som begränsar det sexuella innehållet,[25] medan exempelvisTwitter har mycket lite censur och bortfiltrering av sexuellt material. Begreppet NSFW uppkom strax efter millennieskiftet, i en miljö med många Internetuppkopplade arbetsdatorer, och förkortningen har i första hand förknippats med hanteringen av sexuellt explicit innehåll. Även sökmotorer som Google kan ställas in så de filtrerar bort sexuellt material, vilket anses förstärka en allmän syn på sex ochsexualitet som något farligt.[25]
Sedan 1990-talet har tillgången till Internet blivit mer utbredd, med spridningen av smartmobiler och surfplattor till större delen av befolkningen i allt fler länder. Den ökande tillgången till pornografiskt material har ofta parats med en ökad vaksamhet kring hur detta ska hanteras, vilket på många håll lett till allt fler regleringar av Internet.[25]
Internet är en viktig faktor ivärldens ekonomi och ett viktigtmassmedium för nyheter, underhållning, handel, utbildning och marknadsföring. Internet har även möjliggjort fler sätt attshoppa – till exempel kan man beställa en fysisk vara och få den skickad hem som post inom ett par dagar vilket i princip blivit en nystart förpostorder.Kommersiellawebbplatser ska enligt standard hatoppdomänen.com om de inte har en landsdomän som.se, men gränserna har luckrats upp.
En del av den ekonomiska verksamheten på internet är oseriös och ibland olaglig, däriblandspam,phishing och olika former avbedrägeri.Pornografi har utgjort en stor del av de kommersiella tjänsterna på internet, seinternetporr. Det beror på att sådant är svårt att få ut i andra medier.[förtydliga]
Flera användningsområden på internet domineras av amerikanska företag med global räckvidd (precis som inom mjukvarubranschen). Målsättningen är en monopolsituation, eftersom företaget med monopol maximerar vinsten(semonopol elleroligopol). Ett exempel ärGoogle som lanserade en ny sökmotor, och konkurrerade utAltavista som den dominerande siten för sökning. Därefter utvecklades reklamtjänsten som visar sökordsbaserad reklam för Googleanvändaren.Microsoft med avdelningenMicrosoft Network är en stor aktör inomsöktjänster (Bing),e-post (Hotmail) och direktmeddelanden (MSN Messenger).eBay ochAmazon.com är stora inom handeln på internet.
Internet har stor påverkan på miljön. 2009 förbrukade internet 5 procent av världens energiåtgång.[26] Professor Erik Agrell ansåg 2019 att internet riskerar att sluka all världens elproduktion om tio år.Youtube är ett av dataföretagen som erkänt att internet orsakar miljöproblem.[27]
Sedan slutet av 2010-talet anserFörenta nationerna att tillgång till internet är att räkna som enmänsklig rättighet. Regeringar får inte hindra sina invånare från att använda internet och alla ska ha rätt att kunna komma åt information och uttrycka sig via nätet. Ryssland, Kina, Saudiarabien och Sydafrika var emot tillägget om internet i FN:s deklaration. Friheten på internet gör att totalitära stater ibland försöker begränsa invånarnas tillgång till information och tjänster. Detta sker bland annat genomcensur, övervakning och repression, där lagar justeras så att aktiviteter på internet plötsligt blir mer olagligt än det tidigare varit. Kina är det land i världen som har flest internetanvändare. Internet i Kina är statligt kontrollerat och innehåll såväl som tillgången till olika tjänster styrs av regeringen.[28]
