Internationella teleunionen,International Telecommunication Union, ITU, (på franska UIT,Union internationale de télécommunication) är ett specialorgan inomFörenta nationerna (FN). 2008 var 191 stater medlemmar.
ITU har gamla anor, men formerna har varierat genom tiderna. Under tidigt 1800-tal gjordes en hel del försök att med elektricitet överföra meddelanden, men inget av prövade tekniker fungerade särskilt väl. Inte förränSamuel Morse presenterat den metod som tillerkändes amerikanskt patent 1840 som i all sin primitivitet dock fungerade hjälpligt, blev det framgång med den elektriska telegrafen. På kort tid inrättades många telegraflinjer i skilda länder, men systemen var tekniskt mycket individuellt konstruerade. Varje linjeägare hade sin egen uppfattning om det administrativa och hur driften skulle skötas.
Preussen som störst.
Europa var vid denna tid politiskt mycket splittrat, och exempelvisPreussen tvingades till hela 13bilaterala avtal med grannstaterna, och inget avtal var det andra likt. Till slut blev situationen ohållbar, och vid ett möte iParis kom 20 stater överens om att bildaInternational Telegraph Union (ITU) med syfte att skapa de enhetliga regler, som var nödvändiga. Vid mötet utarbetades den förstaTelegrafkonventionen som undertecknades den17 maj1865.
Många år senare (1969) bestämdeFörenta nationerna (FN) att man skulle inrätta enWorld Telecommunication Day, (WTD) då telekommunikationer skulle firas på olika sätt. Till minne av den historiska dag då International Telegraph Union bildades, bestämdes att WTD skulle årligen firas just den17 maj.
I maj år2006 inkluderades äveninformationsteknik i firandet av det som därefter heterWorld Telecommunication and Information Society Day (WTISD), Världstelekommunikationens och informationssamhällets dag.[1]
Tillämpningen av Telekonventionen var till att börja med frivillig för unionens medlemmar, men detta blev senare obligatoriskt. Vid denna tid vartelefonen ännu inte uppfunnen, så alla bestämmelser rörde enbart telegraf. Experiment med telefoner gjordes redan i mitten av 1800-talet, men det var först1876 som det första telefonpatentet beviljades medAlexander Graham Bell som upphovsman.
Det var till att börja med inte möjligt att telefonera över längre avstånd, utan förbindelsenäten bildade bara spridda kommunikationsöar, och det fanns ingen anledning att standardisera en gemensam teknik att tillämpa inom alla telefonöar. Telekommunikationskonventionen var av mindre betydelse, när det gällde telefonförbindelser.
Det anses i allmänhet att radiotelegrafens födelse var det patent på "Trådlös telegraf genom elektriska vågor", somGuglielmo Marconi beviljades1896. Andra har emellertid gjort Marconi äran stridig. ExempelvisNikola Tesla ansåg att han var först, men förlorade i en rad juridiska tvistemål. ÄvenAleksandr Popov var tidigt ute, men det rönte inte samma internationella uppmärksamhet som Marconi och Tesla fick.
Radiotelegrafen fick snabbt genomslag, främst som säkerhetsanordning inomsjöfarten och för militära samband, där snabbt olikaoptiska telegrafsystem utkonkurrerades. 1906 var tiden mogen för en konferens iBerlin då man fastställdeInternational Radiocommunication Convention, där behövliga bestämmelser för det nya radiomediet fastslogs. Till denna konvention fogades en bilagaRadio Regulations (RR) med detaljerade bestämmelser för uppdelning av radiofrekvensspektrum i band för olika slags användning. RR underhålls än i dag, mer än 100 år senare, men åtskilligt utvidgat med hänsynstagande till all ny teknik.
De båda konventionerna från 1865 resp 1906 var "byråkratiska" dokument som innehöll administrativa regler. Det behövdes även teknisk samordning i floran av olika utrustningar, som skulle kommunicera med varandra såväl inom ett land som gränsöverskridande mellan olika stater.1924 inrättade man därförComité consultatif internationale de téléphonique (CCIF), den Internationella rådgivande telefonkommitten.1925 bildadesComité consultatif internationale de télégraphique (CCIT), den Internationella rådgivande telegrafkommitten.
Valet av bokstavenF iakronymen CCIF kan synas märklig, men det gjordes för att det inte skulle förväxlas med det som blev CCIT för… télégraphique. F fick stå för uttalet av… phonique.
Vid en konferens 1927 iWashington DC bildadesComité consultatif internationale de radiocommunication (CCIR), Internationella rådgivande radiokommunikationskommitten.
Vid en konferens iMadrid1932 beslöt man att slå samman Telegrafkonventionen från1865 med Radiotelegrafkonventionen från1906. Det nya dokumentet fick namnetInternational Telecommunication Convention, ITC
Internationala teleunionen – sovjetiskt frimärke från 125-årjubileet 1990.
I samband med flyttningen till Genève inrättadesInternational Frequency Registration Board (IFRB), Internationella frekvensregistreringsstyrelsen. Den består av fem särskilt utsedda ledamöter, som till sin hjälp har en stor stab av anställda tjänstemän för det praktiska arbetet. IFRB har stort inflytande på detaljuformningen av Radioreglementet.
Svenska utrikesdepartementets (UD) permanenta genèvedelegation
Alla ligger alldeles i närheten av FN:s europakontor vidPlace des Nations. På lite längre avstånd inom staden finns ytterligare många andra internationella organisationer.
1956 slogs CCIT och CCIF samman tillComité consultatif international de télégraphique et de téléphonique, CCITT.
1989 inrättadesTelecommunication Development Bureau, BDT med uppgift att bistå utvecklingsländer med råd och dåd för effektiv telekommunikation.
Plenipotentiärkonferensen 1992 i Genève beslöt om en genomgripande omorganisation av ITU i syfte att effektivisera arbetet och göra det mer flexibelt. De tidigare organisationerna CCITT, CCIR och BDT ersattes av
ITU–T med ansvar för telekommunikationsstandard
ITU–R med ansvar för radiokommunikation
ITU–D med ansvar för utveckling av telekommunikationen
Dessutom finns som tidigare det permanentaGeneralsekretariatet, som under generalsekreteraren håller ihop det hela och har ansvaret för de praktiska arrangemangen kring ITU:s olika konferenser.
När ITU har större konferenser i Genève hyr man in sig iCentre international de conférences Genève (CICG) i grannkvarteret, en kolossal konferensbyggnad med många stora och små sammanträdeslokaler och ett välutvecklat system medsimultantolkar för de sex officiella språken:
Arabiska
Engelska
Franska
Kinesiska
Ryska
Spanska
Vid plenarmöten får talaren fritt välja vilket språk som helst av dessa, och tolkning ska ske till alla de andra. I mindre arbetsgrupper, som i stort antal arbetar parallellt, begränsar man sig till trearbetsspråk, som ska tolkas:
Engelska
Franska
Spanska
I de minsta grupperna, om delegaterna har tillräckliga språkkunskaper, kan man komma överens om att begränsa sig till enbart ett eller två av arbetsspråken.
Simultantolkning är mycket ansträngande, och tolkarna måste få avlösning efter ungefär 20 minuter. Tolkarna är synnerligen kvalificerade, inte bara i språk som sådant, utan de måste också blixtsnabbt riktigt tolka alla de speciella fackuttryck, som förekommer på internationella konferenser. Det krävs en mycket stor kader tolkar vid en stor konferens.
Till detta kommer att det även måste finnasöversättare (translatörer), som har helt andra kvalifikationer än simultantolkarna. Översättarna har att inom några timmar översätta hundratals konferensdokument – som vart och ett kan omfatta åtskilliga sidor – till åtminstone de tre arbetsspråken, men slutdokumenten måste finnas på alla sex officiella språken.
ITU-T har bland annat utformatOSI-modellen. Gruppen arrangerar nationella samsystem så att telefonin kan fungera mellan nationerna. Ett litet led i detta mycket stora arbete är att hålla landsnummertelefonkatalogen aktuell.
Ett annat arbete är att utforma regler för hur avräkning ska ske förtransittrafik. För att därvid kringgå problem med de ständigt varierande valutakurserna, noteras de principiella taxorna iguldfranc.
MobiltelefonsystemetGSM togs fram av en arbetsgrupp,Groupe Spéciale Mobile inom CCITT. AkronymförklaringenGlobal System for Mobile Communications är en efterkonstruktion, när Groupe Spéciale Mobile efter avslutat arbete upplöstes.
En stor uppgift för undergruppenITU-R (f dCCIR) är att styra användningen av radiospektrum och hålla ordning på användning av radioanropsignaler. Reglerna för hur allt detta ska ske är fastställda iRadioreglementet.
Organisationen etablerar nya standarder och styr genomTelekonventionen tillämpningen av internationella radio- och andra telekommunikationssystem. Sverige harratificierat (erkänt) Telekonventionen (indirekt lagstiftning). Genom att vi har anslutit oss till Telekonventionen har vi förbundit oss att följa de reglementen, som ITU utfärdar.
ITU ger bl a ut publikationenITU News (tidigareTelecommunication Journal.)
List of Publications, som tidigare var i pappersform, tillhandahålls numera endast i form av en mini-CD.
Internationella teleunionen delar upp världen i tre regioner,ITU regions, med syftet att hantera det globalaradiospektrumet. Varje region har sin egen uppsättning av frekvenstilldelningar, det huvudsakliga skälet för att definiera regionerna.
Region 3 består huvudsakligen avAsien utom tidigare Sovjetunionen,Iran och länder öster om Iran, samt större delen avOceanien.
Grönland utgör enstötesten i det att området geografiskt tillhör Region 2 men nationellt tillhörDanmark som ligger i Region 1. Detta måste därför hanteras särskilt i Radioreglementet.
.jpg)
