International Day Against Homophobia, Transphobia and Biphobia (svenska:internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi) är en internationelltemadag vars syfte är att öka medvetande omHBTQ-rättigheter. Den firas årligen den17 maj.[1] Datumet valdes eftersomWHO slutade klassahomosexualitet som enpsykisk sjukdom 17 maj 1990.[2]
Temanamnet kan förkortas IDAHO, IDAHOT eller IDAHOBIT. IDAHO är inte ett registrerat varumärke, utan får användas fritt.[3]
Louis-Georges Tin, grundare av International Day Against Homophobia, Transphobia and Biphobia[4]
Dagen, som ett koncept, skapades 2004. En årslång kampanj kulminerade i den första internationella dagen mot homofobi den 17 maj 2005. 24 000 individer liksom organisationer somInternational Lesbian and Gay Association (ILGA), International Gay and Lesbian Human Rights Commission (IGLHRC), World Congress of LGBT Jews och Coalition of African Lesbiansundertecknade en vädjan om att stödja "IDAHO-initiativet". Aktiviteter för dagen ägde rum i många länder, inklusive de första hbt-evenemangen någonsin som ägde rum iKina ochBulgarien.[5] I Storbritannien koordinerades kampanjen av LGBT Humanists UK.[6]
2009 lades transfobi till kampanjens namn och aktiviteterna det året fokuserade främst på transfobi (våld och diskriminering mot transpersoner). En ny namninsamling lanserades i samarbete med HBT-organisationer 2009, och den fick stöd av mer än 300 icke-statliga organisationer från 75 länder, samt treNobelpristagare (Elfriede Jelinek,Françoise Barré-Sinoussi ochLuc Montagnier). På tröskeln till den 17 maj 2009 blev Frankrike det första landet i världen att officiellt ta borttranspersoners frågor från sin lista överpsykiska sjukdomar.[7] Fransmannen Louis-Georges Tin var dagens grundare och var dess kommittéordförande tills han avgick i september 2013. Han efterträddes av den internationellt kända venezuelanska transrättighetsaktivisten, advokaten och juridikprofessorn Tamara Adrián, som blev en av de förstatranslagstiftarna iLatinamerika år 2015.[8]
Louis-Georges Tin och två andra kommittémedlemmar startade enhungerstrejk i juni 2012 för att uppmana den franskepresidentenFrançois Hollande att införa en FN-resolution som avkriminaliserar homosexualitet.[9]
Enforcement Act of Judicial Yuan Interpretation No. 748 som legaliseradesamkönade äktenskap iTaiwan antogs på den internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi 2019,[10] med lagen som trädde i kraft den 24 maj 2019.[3]
Huvudsyftet med mobiliseringarna den 17 maj är att öka medvetenheten om våld, diskriminering och förtryck av HBT-samhällen över hela världen, vilket i sin tur ger en möjlighet att vidta åtgärder och gå i dialog med media, beslutsfattare, allmänna opinionen och ett bredare civilt samhälle.
Ett av de uttalade målen med den 17 maj är att skapa ett evenemang som kan vara synligt på global nivå utan att behöva anpassa sig till en specifik typ av åtgärd.[11] Detta decentraliserade tillvägagångssätt behövs på grund av olikheter i sociala, religiösa, kulturella och politiska sammanhang, där kränkningar av rättigheter förekommer. Som sådant leder detta till en mängd olika evenemang och tillvägagångssätt för att fira den internationella dagen mot homofobi.
Trots de tre huvudfrågorna som nämns i firandets namn anses denna dag allmänt vara ett initiativ som "arbetar för att främja rättigheterna för människor med olika sexuella läggning,könsidentiteter ellerkönsuttryck och könsegenskaper."[12]
Dagen är särskilt mycket firad iEuropa ochLatinamerika, där den firas med offentliga evenemang i nästan alla länder.[13] Den 17 maj markeras också i flera länder i alla världens regioner, år 2013 i 32 av de 76 länder i världen,[14] där samkönade relationer är kriminaliserade.[13] I Sverige har statliga organ uppmärksammat dagen; bland annat harLänsstyrelsen i Skåne län haftregnbågsflaggan hissad.[15][16]
Vanliga manifestationer är storskaliga gatumarscher, parader ochfestivaler. PåKuba, till exempel, harMariela Castro Espín lett en enorm gatuparad den 17 maj till ära de senaste tre åren. IChile 2013 gick 50 000 personer ut på gatorna för att markera den 17 maj och VIII Santiago Equality march.[17]
Konst- ochkulturbaserade evenemang är också vanliga. Till exempel organiseradebangladeshiska aktivister musikfestivalen "Love Music Hate Homophobia" 2013.[18]Albanska HBT-aktivister hade under 2012 och 2013 organiserat en årlig cykelrundtur den 17 maj genom gatorna ihuvudstadenTirana.[19] År 2013 efterlyste dagens kommitté internationella åtgärder för en Global Rainbow Flashmob[20] för att markera den 17 maj. Aktivister i 100 städer, i 50 länder, deltog med olika offentliga evenemang som att man spände ut färgade ballonger, dansflashmobs, musikevenemang, uppträdanden ochgatukonst.
^Kwok, Diana K.; Wu, Joseph (3 september 2015) (på engelska). Chinese attitudes towards sexual minorities in Hong Kong: Implications for mental health. "27". sid. 444–454.doi:10.3109/09540261.2015.1083950.PMID 26569635. Läst 17 maj 2023.
.jpg)