Den indonesiska övärlden har varit en viktig handelsregion sedan åtminstone 600-talet dåSrivijaya och senareMajapahit förde handel med Kina och Indien. Lokala härskare absorberade gradvis utländska kulturella, religiösa och politiska modeller från de första århundradena f.Kr. ochhinduiska ochbuddhistiska kungariken blomstrade. Indonesisk historia har påverkats av utländska makter som har dragits till dess naturresurser. Muslimska handelsmän förde ditislam och europeiska makter förde ditkristendomen och kämpade mot varandra för att monopolisera handeln i KryddöarnaMoluckerna, underupptäcktsresornas epok. Efter tre och ett halvt sekel avholländsk kolonialism, säkradeIndonesien sin självständighet efter andra världskriget. Indonesiens historia har sedan dess varit turbulent, med utmaningar som naturkatastrofer, korruption, separatism, en demokratiseringsprocess och perioder av snabb ekonomisk förändring.
Tvärs över sina många öar består Indonesien av distinkta etniska, språkliga och religiösa grupper. Den javanesiska är den största och den politiskt dominerande etniska gruppen. Indonesien har utvecklat en gemensam identitet definierad av ett nationellt språk, etnisk mångfald, religiös pluralism inom majoriteten av den muslimska befolkningen och en historia av kolonialism, inklusive rebelliskt uppror mot Indonesiens nationella motto "Bhinneka Tunggal Ika" ("Enighet i mångfald", bokstavligen "många, men ändå en") som artikulerar den mångfald som formar landet. Trots sin stora befolkning och tätbefolkade regioner har Indonesien stora områden av vildmark som stöder världens näst högsta nivå avbiologisk mångfald. Landet är rikt på naturresurser, men fattigdomen är utbredd i dagens Indonesien.[9][10]
Namnet Indonesien är bildat avlatinetsIndus, "Indien", ochgrekiskansnesos, "ö".Nederländerna kallade landet omväxlande Malajiska arkipelagen (Maleische Archipel) och Nederländska Östindien (Nederlandsch Oost Indïes), och det var en brittisk etnolog, George Earl, som först använde det nuvarande namnet. Först under början av 1900-talet blev namnet Indonesien mera vedertaget, och från 1913 medSuwardi Suryaningrat i spetsen var det även det namn som inhemska nationalister använde.
Fossilfynd tyder på att öarna har varit bebodda avHomo erectus (Javamänniskan) redan för mer än en miljon år sedan.Homo floresiensis ("hobbitar") levde kvar på önFlores fram till relativt nyligen, kanske 12 000–20 000 år sedan. Moderna människor (Homo sapiens) kom till regionen för 50 000–60 000 år sedan. Sannolikt rörde det sig om förfäder tillAustraliensaboriginer. Det malajiska folk som utgör majoritet kom till området omkring 1000 f.Kr., och de idealiska odlingsförhållandena fick till följd att de utvecklade en avanceradrisodling kring vilken städer, byar och kungadömen växte upp. Omkring första århundradet e.Kr. etablerades handelsförbindelser medKina ochIndien, varmedhinduism och sedanbuddhism fick fäste i landet.
Under 600-talet e.Kr. uppstodSriwijaya-riket på hinduismens och buddhismens grundval. Det blev en mäktig kuststat som genom handeln upplevde en ekonomisk och kulturell blomstring, men gick under på 1100-talet. Under 700–900-talen bildades buddhistkungadömetSailendra och det hinduiskakungariket Mataram i inlandet, och från denna tid kommer flera monument, somBorobudur ochPrambanan. I östra Java bildades hindukungadömetMajapahit 1294, vilket omkring år 1350 utbredde sig över större delen av Indonesien. Denna epok brukar kallas landets "guldålder".
Med handelsförbindelser komislam till Indonesien från och med 1100-talet, ocharaberna bildade bosättningar i bland annatAcehprovinsen. Religionen spreds, invånarna konverterade under huvudsakligen fredliga omständigheter, och bildade den indonesiska formen av islam. Under 1200-talet besökteMarco Polo öområdet, och beskrev bland annatSumatra, av honom kallat Java minor, som bestod av åtta kungariken: ”Ön har skatter i överflöd och alla sorters kryddor,aloeträ,sandelträ,ebenholts och många andra specerier, som på grund av resans längd och den farliga seglatsen inte förs till vårt land utan finner vägen till provinserna Manji och Kataia”.[11]
Europeiska kolonisatörer kom till området under 1500-talet, och försökte få monopol på vissa naturtillgångar.PortugisenFrancisco Serrão var den förste europé som kom till landet i denna avsikt, 1512, och därefter följde britter och nederländare. Portugal var huvudsakligen intresserad av kryddorna i landet, varförMoluckerna kallas Kryddöarna;Östra Timor var koloniserat av Portugal till 1975.Nederländerna vann striden om större delen av landet, och grundade 1602Nederländska Ostindiska Kompaniet (VOC). Det varade till omkring 1800 då kompaniet gick ikonkurs, varmed nederländska staten tog över kontrollen över Indonesien, och ombildade det till enkoloni. Nederländarna grundade handelsstaden Batavia (Jakarta) 1619. De infödda tvingades som småskaliga jordbrukare att producera de varor som kolonisatörerna begärde.
År 1903 intog NederländernaAcehprovinsen och behärskade då nästan hela dagens Indonesien. Under 1900-talet växte det fram ett starkt motstånd mot kolonialmakterna, mednationalistiska,kommunistiska ochislamistiska partier, som förbjöds avstaten. 1908 bildades Indonesiens förstanationalistparti, småningom även ettislamiskt parti och ettkommunistparti: Kommunistpartiet förbjöds av holländarna på 1920-talet. 1927 grundade den 26-årige militärenSukarno det nyaIndonesiens nationalistparti (PNI), som snabbt upplöstes av holländarna. Sukarno fängslades och deporterades till en avlägsen ö.
Den nederländska koloniseringen avbröts först medandra världskriget, dåJapan ockuperade landet. Många invånare var först positiva till ockupationen, som sågs som en befrielse från det hatade nederländska styret. Men japanerna förde en brutalockupationspolitik. Många i den lokala befolkningen tvingades gå med i Japans armé. Indoneserna tilläts dock börja arbeta inom statsförvaltningen vilket stärktes deras självkänsla.
Efter att japanerna gett upp och lämnat landet, förklarade sig Indonesien under Sukarno självständigt frånNederländerna den17 augusti 1945. De allierade valde ändå att återlämna landet till Nederländerna. Till att börja med tog brittiska trupper kontrollen över Indonesien. Strider utbröt mellan de indonesiska nationalisterna på ena sidan och holländarna och britterna på den andra. Britterna drog sig tillbaka 1946, medan kriget mot holländarna fortsatte, detIndonesiska självständighetskriget. Ärendet togs upp iFN, men först 1947 krävdeSäkerhetsrådeteldupphör.
Efter medling och rekommendationer från FN, erkände NederländernaRepubliken Indonesiens förenta staters självständighet den 27 december 1949. Den 28 september 1950 blev Indonesien medlem av FN.
Sukarno blevIndonesiens förste president, och försökte balansera de motstridiga krafterna i landet av en mäktig militär, islam, ochkommunism, samt att stävja separatistiska grupper. År 1950 återkallades den federala författningen. Indonesien blev en unionsstat i enlighet med nationalisternas slagord "ett land, ett språk, ett folk". En provisoriskförfattning antogs som föreskrev att regeringen skulle vara ansvarig inför ett folkvaltparlament. Sukarnos maktbefogenheter inskränktes därmed avsevärt. Det parlamentariska systemet ledde emellertid till ständiga regeringskriser. samtidigt som landet splittrades av militära och muslimska motståndsrörelser. För att ena landet införde Sukarno 1959 ett system han kallade "styrd demokrati". 1945 års författning med starkt presidentstyre återinfördes. De enda grupperna med politiskt inflytande, utöver presidenten, var armén och Indonesiens kommunistparti (PKI), vilka Sukarno ömsom sökte stöd hos, ömsom spelade ut mot varandra.[12]
Sukarnos styre utmärktes framför allt avsekularisering och nationellt enande av de många olikartade öarna. År 1962 intog hanIrian Jaya, och han vägrade året därefter att erkänna statenMalaysia. Detta och landets ekonomiska problem ledde slutligen till folkligt missnöje. FN tvingades ingripa i Irian Jaya. Under lång tid framöver stod FN för administrationen i området, eftersom invånarna saknade utbildning. Den 1 maj 1963 överlämnade FN Irian Jaya till Indonesien, och med hjälp av FN uppnåddes vapenstillestånd i slutet av september samma år. Sedan dess är landet en indonesisk provins. Under 1963 och 1964 skedde väpnade konflikter med Malaysia.
1955 hade Sukarno organiseratBandung-konferensen som ett svar på att USA skapatSEATO, en politisk-militär allians mellan länder i området för att "hålla tillbaka kommunismen". I den indonesiska stadenBandung hadeneutraliteten utropats som det som den underutvecklade världen skulle hålla sig till. Under det indonesiska valet 1955 försökteCIA hindra såväl Sukarnos nationalistparti somPKI genom att ge miljontals dollar till Masjumipartiet, en centerkoalition av muslimska organisationer, Försöket misslyckades.[13] 1957 ansåg CIA att det krävdes ett mer direkt agerande. Man kontaktade indonesiska arméofficerare och andra som av olika anledning ville få bort Sukarno. Dessutom agerade CIA för att få till stånd en militär aktion från USA:s sida. Organisationen spred rykten om Sukarno och försåg USA:s utrikes- och försvarsdepartement med alarmerande rapporter innan man lade fram förslaget att stödja indonesiska militärer som ville minska Sukarnos makt. Sedan CIA:s plan godkänts i november 1957 startades denparamilitära organisationen. Huvudkvarter för operationen lades iSingapore. Upprorsmän beväpnades, utrustades och utbildades av den amerikanska armen. Amerikanska flottans ubåtar patrullerade utanför Sumatras kust och landsatte trupper med förnödenheter och kommunikationsutrustning. USA:s flygvapen släppte ned vapen på indonesiskt territorium. En eskader med 15 styckenB26-bombplan gjordes tillgänglig för operationen.
Upproret började bryta ut i början av 1958 på en del av den indonesiska ökedjan, för att sedan sprida sig. Den 15 maj hade ett CIA-plan bombatAmbons marknadsplats och dödat ett stort antal civila. Tre dagar senare bombades Ambon ytterligare en gång och en CIA-pilot vid namnAllen Lawrence Pope sköts ned och tillfångatogs.[13] Sedan det avslöjats att en CIA-pilot bombat och upprorsmännen dessutom hade föga framgångar, beslöt CIA att avsluta operationen, I slutet av juni hade de indonesiska trupperna som var lojala mot Sukarno helt krossat upproret.
Den 30 september 1965 genomfördes en blodigstatskupp, möjligen av kommunistpartiet PKI som pekades ut som ansvariga. Den misslyckade kuppen åtföljdes av en motkupp, och armén som tagit makten under generalSuhartos ledning startade ett blodigtmassmord på påstådda kommunister och kommunistsympatisörer.Antikommunistiska organisationer och individer, i synnerhetmuslimer, uppmuntrades att deltaga i mördandet av alla som misstänktes för att vara PKI-sympatisörer. Indoneser av kinesiskt ursprung föll också offer,Massakern i Indonesien 1965–1966 blev en av 1900-talets värsta massakrer. Det dödades mellan 100 000 och 2 miljoner människor; uppgifterna varierar.
I mars 1967 övertoggeneralmajorSuharto makten från Sukarno. Under hans styre förbjöds kommunistiska partier, regimkritiker fängslades, ochcensuren var utbredd. De första fem åren försökte presidenten införa det slags demokratiska struktur som finns i västvärlden, men från 1970 blev hans styre allt mera auktoritärt.
Suharto styrde landet 1967-1998 och anklagas för både korruption och folkmord.
När Suharto tog makten 1965 hadeAmnesty ännu inga resurser att bevaka skeendet med egna utredare. En första utredning på plats gjordes i januari 1975, och då gällde det främst de politiska fångar som fanns i landet. Man konstaterade att det fanns minst 55 000 personer fängslade utanrättegång eller dom. Det stora flertalet av dem som greps 1965 satt fortfarande fängslade, i den mån de hade överlevt.[14][15][16][17]
Åren 1997–1998 drabbades Indonesien hårt av den ostasiatiska finanskrisen, och Suharto anklagades samtidigt förkorruption. Den21 maj 1998 avgick han som president efter massiva protester mot hans styre. Hans avgång inledde den epok som kallas reformationen. Vicepresident Habibie efterträdde honom, och kvarblev på posten till valet 1999, som skedde efter flera demokratiska reformer vilka Habibie införde. Med 35 % blev PDI-P vinnare, ochAbdurrahman Wahid valdes till landets president. Efter flera anklagelser mot honom, avgick han varefter vicepresidentMegawati Sukarnoputri den 23 juli 2001 tillträdde som president; hon var för övrigt dotter till Sukarno. Megawati genomförde flera fundamentala demokratiska reformer. År 2004 hölls det första direkta presidentvalet i landet, varmedSusilo Bambang Yudhoyono blev president.
År1975 invaderade IndonesienÖsttimor, och ockuperade området i 25 år. Under den tiden skedde flera brott mot demänskliga rättigheterna, vilket har fördömts internationellt. Bland de värre övergreppen varSanta Cruz-massakern1991. År 1999 hölls ett val i Östtimor om dess framtid, då majoriteten röstade för självständighet, och efter svåra övergrepp från Indonesiens militär samtdeporteringar, överlämnade Indonesien landet tillFN samma år.
I provinsernaAceh,Papua (tidigareIrian Jaya) ochPapua Barat har det förekommit väpnade konflikter ochgerillakrig med separatiströrelser. Det område som idag är Papua och Papua Barat utgör den västliga delen av ön Nya Guinea (seVästpapua) och annekterades av Indonesien 1969 efter att först ha ockuperats 1961. Indonesien har mycket hårt slagit tillbaka alla krav på självständighet, som bland annat höjts av separatiströrelsen Organisasi Papua Merdeka (OPM). Det uppskattas att hundratusentals inhemska papuaner har fått sätta livet till i konflikten.
På Bali och Jakarta har islamister genomförtterrorbombningar. Den värsta attacken var 2002, då även turister drabbades, vilket har påverkat landets turistnäring mycket negativt. Lördagskvällen den 12 oktober 2002 utgör en vattendelare i indonesisk politik. Då utfördes tre samordnade sprängattentat i turistområdet Kuta Beach på Bali. 202 människor dödades och över 300 skadades. Flertalet dödsoffer var utländska turister, däribland 88 australier och sex svenskar. Bakom dådet låg den regionala muslimska extremistgruppen Jemaah Islamiah (JI), som slogs för en islamistisk stat i den muslimska delen av Sydöstasien. Numera är JI splittrad i en mängd mindre grupper.
En väpnad kamp för självständighet pågick i provinsen Aceh på Sumatras nordspets mellan 1976 och 2005, då ett fredsavtal kunde ingås. Kriget utspelades mellan den separatistiska gerillan Rörelsen för ett fritt Aceh (Gerakan Aceh Merdeka, GAM) och den indonesiska regeringen och militären. Det beskrevs oftast som lågintensivt med perioder av offensiver från militärens sida.
Indonesien har sedan slutet av 1990-talet utvecklats i tydlig demokratisk riktning, även om rättssäkerheten ännu är svag och korruptionen utbredd. Militären har lyckats behålla ett informellt inflytande över politiken. Indonesien betecknas dock numera som en demokrati där de politiska ledarna utses i fria och rättvisa val.
I parlamentsvalet i april 2009 indikerade de första röstresultaten en seger för presidentSusilo Bambang Yudhoyonos parti PD.[18]Partiet har profilerat sig som reformsinnat med korruptionsbekämpning som en av de viktigaste frågorna.[19]
Joko Widodo, tidigare möbelfabrikör och guvernör i Jakarta, valdes till Indonesiens president i juli 2014. Därmed fick landet sin första statschef utan bakgrund i den traditionella politiska och/eller militära eliten. Widodo, som valdes om för en ny femårsperiod i april 2019, har fått erkännande för sina ambitiösa satsningar på infrastruktur. Samtidigt har han fått kritik för landets relativt svaga ekonomiska utveckling och – av en del konservativa krafter – för att vara "oislamisk".[20]
Flera av de över 17 000 öarna som utgör Indonesien, är bildade avvulkaniskaberg, av vilka en del har mycket hög höjd, mellan 3000 och 5000 meter över havet. Bortåt 70 vulkaner är aktiva. Det omgivandehavet är likaledes djupt med fleradjuphavsgravar. Landet utgörs dock huvudsakligen av kustligt lågland. Belägen mitt på skarven mellan deneurasiska och denindoaustraliska kontinentalplattan, drabbas området ofta av naturkatastrofer.1883 dog befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor, i entsunami. Vidtsunamikatastrofen 2004 dog eller försvann över 167 000 personer, och stora landområden ödelades, vilket var en svår humanitär katastrof. ÖnPamanaön i södra delen av landet är den sydligaste platsen i världsdelen Asien.
Endast omkring 6 000 öar är bebodda.Jorden har genom vulkanernasaskregn blivit mycket bördig, och det tropiska kustklimatet leder till attnederbörden är god. En stor del av ytan täcks avregnskog, men skövling har lett tilljorderosion.
Med så långsträckt kust och det tropiska klimatet finns en mångfald avekosystem på Indonesien. Skillnaden mellan det asiatiska och det australasiatiska skissades upp av brittenAlfred Russel Wallace, och gränsen kallasWallacelinjen. Därtill finns ett område med helt egenartad artrikedom, som kallasWallacea.
Indonesien har, efterBrasilien, den näst störstabiodiversiteten i världen till följd av det tropiska klimatet, arkipelagiska geografin och sin enorma yta. Floran och faunan uppvisar en blandning av typiska asiatiska och australasiatiska arter.Stora Sundaöarna hörde fast vid den asiatiska kontinenten, varför arterna där är desamma som i Asien. Större arter somelefant,noshörning,leopard,tiger ochorangutang, minskar drastiskt i antal. Det finns fortfarande större skogar där som möjliggör arternas fortlevnad, men dessa avverkas i snabb takt.Sulawesi,Moluckerna och några andra öar, skildes tidigare från fastlandet, och där har en unik artrikedom utvecklats.Nya Guinea hörde förr ihop medAustralien, och deras arter sammanfaller delvis.
Den hastigaindustrialiseringen utgör ett allvarligt hot mot ekologin. Den indonesiska regeringen prioriterar visserligen miljöfrågor, men måste samtidigt väga dem mot den utbredda fattigdomen i landet. Viktiga miljöpolitiska frågor är den hastiga skogsskövlingen (till stor del illegal), skogsbränder med tillhörande rökproblem, samt överfiske. Problem med anledning av urbanisering, somluftföroreningar, avfallshantering och vattenresurser, är ytterligare några centrala spörsmål. En mängd arter djur och växter är utrotningshotade, däribland 140 arterdäggdjur.
Orangutangen är en av de djurarter som räknas som utrotningshotad. Namnet Orangutang kommer från indonesiskans ord för "skogsmänniska". Idag tros endast 50 000 orangutanger finnas kvar i det vilda på Borneo. När regnskogen skövlas och palmoljeplantagen breder ut sig försvinner orangutangens hem och möjlighet att finna mat. När de söker sig in i palmoljeplantagen på jakt efter föda dödas de vuxna orangutangerna, då de ses som skadedjur. Orangutangungarna tillfångatas och hålls som husdjur, trots att det är olagligt i Indonesien. Idag jobbar flera organisationer med att bevara den vilda orangutangen, bland annat genom rehabilitering av orangutangungar som fritagits från människor. I Nyaru Menteng ligger världens största rehabiliteringscenter för orangutanger. Centret är grundat av danskaLone Drøscher Nielsen.
Grundlagen är från 1945, men har sedan dess genomgått flera större ändringar. Grundlagen bygger på den för landet egenartade filosofin på buddhistisk grund,Pancasila, ett ord som är en sammansättning påsanskrit och betyder ”de fem principerna”. Dessa fem principer är tron på en endaGud, humanitär och medmänsklig behandling av människor, Indonesiens enhet,konsensusinriktad demokrati, och social rättvisa för alla Indonesiens folk.
Indonesien är enrepublik medpresidentialism.Presidenten, som kan sitta som längst två mandatperioder om fem år vardera, är bådestats- ochregeringschef, militärenshögste befälhavare, deltar i lagstiftningsprocessen, och är ytterst ansvarig för såväl inrikes- som utrikespolitiken. Presidenten utser sina ministrar och de behöver inte rekryteras från den folkvalda församlingen. Sedan valet 2004 är presidenten och vicepresidenten direktvalda.
Den nuvarande presidenten ärPrabowo Subianto, som tidigare var Indonesiens försvarsminister mellan 2019 och 2024. Vicepresident ärGibran Rakabuming Raka.
Presidenten och vicepresidenten valdes den 20 oktober 2024 och nominerades av Gerinda (Stora Indonesiska rörelsepartiet). Parlamentet ärbikameralt (har två kammare),Dewan Perwakilan Rakyat (DPD) ochDewan Perwakilan Daerah (DPR). DPR ärlagstiftande organ, och väljs medproportionellt valsystem. Den består av 550 ledamöter, varav 38 är utsedda av polisen och militären. Från och med2009 skall ordningen med representanter valda av poliserna och militären vara avskaffat. DPR väljs partibundet, och DPD individuellt. DPD bildades 2001 och består av 168 ledamöter som representerar landets 33 olika provinser. DPD lägger fram lagförslag till DPR.
Indonesien har 34 administrativa provinser varav två är autonoma regioner och en är huvudstaden. Provinserna är i sin tur uppdelade i regentskap (påindonesiska:kabupaten) och städer (på indonesiska:kota), vilka i sin tur är uppdelade i distrikt (vanligenkecamaten, men även andra benämningar förekommer.) Distrikten är i sin tur uppdelade i byar (desa) och stadsområden (kelurahan). Som regel är provinsernas ledare folkvalda.
De två autonoma regionerna ärAceh ochYogyakarta.[23][24] Dessa områden har större autonomi än de andra provinserna: i Aceh har de styrande rätten att använda ett eget rättsligt system och instiftade med början2002 en form avsharialagarna;[25]Yogyakarta är fortfarande ettsultanat och har därmed en ovaldsultan somguvernör.
HuvudstadenJakarta styrs som de andra indonesiska provinserna trots att det bara är en enda stad, man har till exempel enguvernör istället för enborgmästare.
2019 tillkännagavs flyttningen av huvudstaden till ön Borneo (Kalimantan) och kommer att heta Nusantara.[26]
NärSuharto föll från makten 1998, inleddes en omfattandedemokratisering av Indonesien. Suhartos parti,Golkar, är fortfarande ett av de största partierna i landet, samman med det nationalistiska partiet PDI-P. Fastän landet blivit mycket mera öppet, och dessutom lämnadeÖsttimor2002, har brister irättsväsendet uppmärksammats internationellt vad beträffar rättskipning mot medlemmar av den forna regimen, för brott som maktmissbruk,korruption ochkrigsförbrytelser. Bland de anklagade finns flera högre politiker i Golkart, men anklagelserna har sällan lett tillåtal, och de åtal som väckts har ofta lett till friande dom eller låg straffsats. Samtidigt har det faktum att åtal verkligen väckts visat att en stor samhällsförändring ägt rum.[27] Andra politiska problem är den tilltagandeterrorismen, med självmordsbombare, för vilka den terrorlistade organisationenJemaah Islamiyah och andra islamister blivit utpekade som skyldiga. På grund av inrikespolitiska överväganden har presidenten inte förbjudit dessa organisationer.[28] Terrorism har dock förekommit sedan kampen för självständighet1945, och är i Indonesien inget modernt problem.[29] IAceh har en konflikt mellan regeringen och separatiströrelsenGAM lett till att regeringen 2003 förklarade att det råder militärtundantagstillstånd i delar av området, men efter tsunamin 2004 infördes vapenstillestånd. Konflikten bottnar i att invånare i Aceh menar att deras olje- och gastillgångar sugs ut av Jakarta.[30] Indonesien har placerats påTier 2 Watch för att de inte lyckats bekämpatraffickingen i landet, som är utbredd.[31]
Ledamöterna av högsta domstolen,Mahkamah Agung, nomineras av parlamentet och utses av presidenten. År 2004 övertog högsta domstolen ledningen över lägredomstolar, som tidigare hade letts av justitiedepartementet. År 2003 inrättades enförfattningsdomstol,Mahkamah Konstitusi. En arbetsdomstol inrättades 2006, och administreras under högsta domstolen. Landets rättssystem bygger delvis påden romerska rätten och på inhemsk sedvänja.
Utrikespolitiskt har Indonesien bland annat varit ledande vid bildandet avASEAN och deltagit i flera avFN:s fredsbevarande styrkor, till exempel i UNEF, den första styrkan som bildades (1956). Indonesien är det enda land som utträtt ur FN, vilket skedde 1965 med anledning av attMalaysia valdes in iSäkerhetsrådet; Indonesien erkände inte staten. Året därpå inträdde dock Indonesien återigen i FN. Med anledning av övergreppen i Östtimor kritiserades Indonesien internationellt. Genom FN har Indonesien spelat en framträdande roll förKambodjafrågan.
Indonesien har flera gånger kritiseratUSA:sMellanösternpolitik, men sedan USA sände hjälpinsatser till Acehprovinsen efter tsunamin 2004 har relationerna förbättrats avsevärt. Därtill har de hårdare tagen mot terrorismen i Indonesien berömts av USA.[29] Även relationerna tillSingapore har varit kyliga, men förbättrats sedanLee Hsien Loong kom till makten.
Som stormakt iSydöstasien har Indonesien länge prioriterat regionala frågor i utrikespolitiken. Trots det har landet haft en rad svåra konflikter med grannländer, inte minst med Malaysia och Östtimor. Ockupationen av Östtimor 1975–1999 låg i decennier som en skugga över Indonesiens kontakter med omvärlden. Idag är dock de utrikespolitiska relationerna över lag goda, även med Östtimor. Indonesien får militärt stöd av USA i kampen mot terrorism.[20]
Indonesien är världens sextonde största ekonomi (räknat efter Bruttonationalprodukt (BNP)). Landet är medlem i G-20 och klassificeras som ett nyligen industrialiserat land.[33] Indonesien ärSydöstasiens största ekonomi. Landet lockar numer investerare med en stor konsumentmarknad, rika naturtillgångar och politisk stabilitet.
Antalet fattiga minskade från 50 procent till 11 procent under 1960-talet och fram till den östasiatiska finanskrisen 1997. Landets svagafinanssystem var en orsak till att landet drabbades värre än andra av denna, och andelen fattiga ökade då till 20 procent. Terrordåd har varit påfrestande på ekonomin. EfterAsienkrisen 1998 genomgick landet en omfattande ekonomisk omvandling.
Fattigdomen var 2005 åter under 20 procent, men landet erhöll stöd från andra länder. Problem medarbetslöshet, korruption, ett svagt finanssystem och för små investeringar fortsatte, men ett reformprogram antogs 2006.
Sedan början av 2000-talet har Indonesiens ekonomi visat stark tillväxt, med en årlig tillväxt på 4-6 procent av BNP. År 2017 uppskattas Indonesiens BNP till 3 241 miljarderUSD, och BNP per capita uppskattades samma år till 12 400 USD.[34]Coronapandemin från våren 2020 innebar att Indonesiens ekonomi vände nedåt och miljontals människor blev arbetslösa.
Jordbruket är landets största näring. Det indonesiska jordbruket producerar i huvudsakgummi,ris,bananer,kryddor,kaffe ochkokosnötter. Den i Indonesien utveckladeterrasseringen av risfält har tagits efter i andra delar av världen, huvudsakligen genom aktiva insatser från FN; odlingstekniken är specifik för landet och mycket gynnsam.
Indonesien är rikt på naturresurser, i synnerhet olja,naturgas, skog,mineraler, och via jordbruket. Trots landets storapetroleumtillgångar väljer landet att importera olja från andra stater, men exporterar också i ungefär samma mängd.
Indonesien är ett örike vilket har gjort att man har omfattande båttrafik och på senare år även en omfattande flygtrafik, särskilt där vanlig land- eller sjötrafik är minimal eller omöjlig. Vägnätet är väl uppbyggt och det finns även fyra järnvägssystem (som ej är anslutna till varandra), främst använda för att transportera varor.
Indonesien har världens största muslimska befolkning. På bilden enmoské påSumatra.
Indonesien är det fjärde mest folkrika landet i världen. Mellan 1965 och 1980 växte Indonesiens befolkning med ett genomsnitt på 2,4 procent per år. Efter det har tillväxten avtagit, och mellan 2005 och 2015 låg den på 1,3 procent per år. Trots denna nedgång innebär det fortfarande en årlig ökning med cirka 3 miljoner människor.[35]
De tre största städerna i Indonesien ligger påJava:Jakarta,Surabaya ochBandung. Jakartas storstadsområde är ett av världens mest folkrika, med cirka 30 miljoner invånare enligt uppskattningar från 2019.Sumatras största stad ärMedan. Dessa städer är inte bara ekonomiska och administrativa centra utan också viktiga kulturella knutpunkter.[35]
Befolkningen är mycket ojämnt fördelad över landets öar. ÖarnaJava,Madura ochBali, som utgör cirka 8 procent av landets totala yta, rymmer mer än 60 procent av befolkningen. Java är en av de mest tätbefolkade regionerna globalt, och under det senaste seklet har det skett en stor inflyttning till ön, vilket lett till att den blivit alltmer överbefolkad. Regeringarna har länge försökt minska befolkningstrycket genom att initiera omflyttningsprogram och flytta invånare till andra öar, men Java fortsätter att ha ett inflyttningsöverskott. År 2023 bodde nästan 60 procent av landets befolkning i städer, och en stor mängd fattiga och arbetslösa från landsbygden flyttar till storstäderna. Den snabba urbaniseringen är tydlig, och landets städer växer snabbt. Detta är en effekt av den ökande befolkningstillväxten och den starka strömmen av landsbygdsbefolkning som söker arbete och bättre levnadsvillkor i de större stadsområdena.[35]
Indonesien har en befolkning som representerar över 300 etniska grupper, och landets sammansättning är ett resultat av långvarig invandring. De ursprungliga invånarna, som tillhörde de så kalladeprotomalajerna, härstammar från södraKina ochIndokina och lever främst påBorneo, Sumatra,Sulawesi och östraSmå Sundaöarna. Dessa folkgrupper livnär sig ofta påsvedjebruk, där byn eller släktgruppen är den centrala sociala enheten. Lokala animistiska religioner är fortfarande vanliga, även om kristendomen haft stor påverkan under århundraden av mission.[35]
Malajer började invandra från det sydkinesiska fastlandet omkring 500 f.Kr. och spred sig till Borneo, Sumatra, Java, Bali ochLombok. Idag utgör malajer, eller malaj-indoneser, över 90 procent av befolkningen. Den malajiska kulturen, som främst är koncentrerad till Java och Bali, har påverkats av indiska, arabiska och senare också islamiska influenser. En annan betydande invandrargrupp är kineserna, som uppgår till cirka 1,7 miljoner enligt folkräkningen från 2000. De flesta av dem bor på Java och är uppdelade i flera undergrupper, där vissa, somperanakankineserna, har assimilerats till den malajiska kulturen. I Papua (Irian Jaya) utgörs majoriteten av befolkningen av papuanska folk, vars kultur är mycket annorlunda än den i resten av Indonesien. Deras överlevnad hotas idag av regeringens folkomflyttningsprogram, där miljontals människor ska flyttas från Java till Papua.[35]
Det talas omkring 300 språk och dialekter i Indonesien. De flesta invånarna i landet talar sitt lokala språk, av vilkajavanesiska ochsundanesiska har störst utbredning, och utöver detta är det officiella språketindonesiska. De flesta indoneserna talar därför indonesiska som sitt andraspråk.[källa behövs]
Cirka 88 % av landets befolkning ärmuslimer, huvudsakligensunnimuslimer. Landet har därmed den största muslimska befolkning av alla länder i världen. Denkristna minoriteten är på cirka 8 %, varav 5 % är protestanter. PåBali är befolkningen i huvudsakhinduer; dessa utgör cirka 2 % av landets totala befolkning, medan 1 % är buddhister. Dessutom finns flera mindre, inhemska religioner.[källa behövs]
Indonesien har formelltreligionsfrihet enligt konstitutionen, men i praktiken är den mycket begränsad. Endast sex religioner (islam,protestantism,katolicism,hinduism,buddhism ochkonfucianism) har officiell religionsstatus och lagen kräver att alla i sina identitetshandlingar bekänner sig till någon av dessa. Andra religioner saknar skydd och detsamma gäller förateister.[källa behövs]Hädelse är ett brott som kan straffas med fängelse, och offentligt deklarerad ateism kan räcka för att dömas.[36]
Med omkring 300etniska grupper är den kulturella mångfalden i Indonesien märkbar, men modern indonesisk kultur är ofta en blandning av dessa etniska element. Bortsett från ursprungsbefolkningarnas kulturer, finns betydande kulturpåverkan frånindier,araber,kineser,malajer och européer.
Vad beträffar indonesiskmusik skiljer sig den åt i städerna och på landsbygden. På landsbygden spelas ännu traditionellfolkmusik, varav de två viktigaste genrerna ärgamelan ochkeroncong. Den indonesiska musiken är i mycket uppbyggd avslagverk. Det första indonesiska rockbandet varGod Bless.
Traditionelladanser på Java och Bali har lånat drag frånhinduismen, som i skuggdansenwayang kulit vilken återberättar hinduistiska myter; skuggdans kan spelas med dockor, och kallas dådalang. Dansen är typiskt narrativ och scenisk, men kan vara sakral eller profan. Tempeldansenlegong och krigsdanser är två andra typiska danser.
Den första indonesiska filmen varLoetoeng Kasaroeng från 1926. Efter landets självständighet förbjöds import av utländsk film och den indonesiska filmindustrin nådde sin höjdpunkt på 1980-talet för att sedan minska kraftigt på 1990-talet i takt med att import av utländsk film ökade. Filmindustrin har fått ett uppsving igen på 2000-talet och produktionen består till stora delar avskräckfilmer, romantiska komedier och dramer.Jakarta International Film Festival, landets viktigaste filmfestival, hålls årligen sedan 1998. Sedan den tidigare presidentenSuharto avgick från makten 1998 hartryckfriheten ökat.
Det indonesiska köket har fått sin särprägel av den unika kulturblandning som förekommer i området. I hela landet ärris basföda, ochchili ochkokosmjölk de vanligaste smaksättningarna.Fisk ochkyckling är vanligare ännötkött, eftersom det senare brukar vara dyrt.
.svg)
