Den alternativa benämningen Indokina kan även appliceras påFranska Indokina (franska:Indochine Française[3]), vilket då endast motsvarar Vietnam, Laos och Kambodja.[4]
Bortre Indien är en benämning som applicerats i förhållande tillFrämre Indien. Båda dessaasiatiska regioner sågs från Europa i äldre tid som delar av en "indisk" kultursfär, som ofta även inkluderade den sydostasiatiska övärlden. Öarna kallas på svenska numera ofta förMalajiska arkipelagen, men namnet går igen i nationsnamnetIndonesien – efter grekiskans ord för "indiska öarna".
De båda benämningarna Främre och Bortre Indien har blivit mindre vanliga under senare delen av 1900-talet, då man allt oftare sätter likhetstecken mellan "Indien" ochden självständiga staten med samma namn. Halvön och regionen iSydasien har därmed oftare kallats vid Indiska halvön ellerindiska subkontinenten.
Parallellt har ävenIndokina – delvis influerat från namngivningen i språk somengelska – blivit ett vanligare namn för halvön öster omBengaliska viken. Ibland skiljer man mellan Indokina ochFranska Indokina, området mellanThailandviken (tidigare:Siambukten[5]) ochTonkinbukten som tidigare (1887–1954) tillhördeFrankrike och numera utgöras av de självständiga staternaLaos,Kambodja ochVietnam. Ibland används dock idag Indokina även som benämning för denna mindre halvö, på svenska och andra europeiska språk.
Bortre Indien och Indokina kan även ha en än vidare betydelse och då även innefatta delar av sydligasteKina, framför allt motsvarandeHainan ochYunnan.
Karta över Indokina från 1886, från Scottish Geographical Magazine
I indiska källor är det tidigaste namnet som kopplas tillSydostasien Yāvadvīpa [ms].[6] Ett annat möjligt tidigt namn på det sydöstra Asiens fastland var Suvarṇabhūmi ("guldets land"),[6][7] en toponym som förekommer i många forntidaindiska litterära källor ochbuddhistiska texter,[8] men som, tillsammans med Suvarṇadvīpa ("ö" eller "guldhalvö"),[6] också tros hänvisa till öbefolkningen i Sydostasien.[6]
Ursprunget till namnet Indokina tillskrivs vanligtvis gemensamt den dansk-franska geografen Conrad Malte-Brun, som hänvisade till området som indo-chinois år 1804, och denskotskelingvisten John Leyden, som använde termen indokinesisk för att beskriva områdets invånare och deras språk år 1808.[9] Akademiska åsikter vid den tiden angående Kinas och Indiens historiska inflytande över området var motstridiga, och termen var i sig kontroversiell – Malte-Brun själv argumenterade senare mot dess användning i en senare utgåva av sin Universal Geography, med motiveringen att den överbetonade kinesiskt inflytande och föreslog istället Chin-India.[10]
Inombiogeografin är denorientaliska regionenbioregionen en viktig region i den inndomalajiska regionen, och även enväxtgeografisk floristisk region i det orientaliska paleotropiska kungariket. Den inkluderar den inhemska floran och faunan från alla ovanstående länder. Den angränsandemalesiska regionen täcker de maritima sydostasiatiska länderna och sträcker sig över den indomalayiska ochaustraliska regionen.[11]
Namnen Bortre Indien och Indokina syftar båda på att regionen påverkats av större kulturer i närliggande delar av Asien. Det senare namnet inkluderar både påverkan frånIndien ochKina.[1]
De olika delarna av halvön har påverkats olika mycket av influenserna västerifrån (från Indien) och norrifrån (från Kina). De tidigare indiska influenserna varhinduistiska, menbuddhismen kom senare att bli områdets huvudsakliga religion. Både Malackahalvön ochKhmerriket fick starkt indiskt inflytande av olika slag, och exempelvisAngkor Vat uppfördes på 1100-talet som en hinduistisk helgedom, för att ett par hundra år senare omvandlas till en buddhistisk dito.
De flesta sydostasiatiska länder har influerats främst från indiskt håll, med endast mindre påverkan från Kina. Förhållandet har dock varit det omvända i Vietnam, där det enade, vietnamesiskspråkiga nationsbygget bildades i norr efter en lång tid avbåde politisk och kulturell kinesisk dominans. Områdena längre söderut stod länge utanför den kinesiska kultursfären och styrdes långa tider via det hinduistiska riketChampa eller som del av Khmerriket.
Den främsta religionen i Bortre Indien är buddhism. Genom den ovannämnda indiska eller kinesiska påverkan på olika delar av området komtheravadatraditionen att bli dominerande på hela halvön utom i Vietnam; där ärmahayana idag den största trosinriktningen, utöver en liten theravaraminoritet i söder.
PåMalackahalvön är huvuddelen av befolkningenmuslimer, med mindre grupper av buddhister,kristna ochhinduer. Halvön är till stor del bebodd avmalajer, huvudsakligenmuslimer på cirka 65–67 %.[12]ISingapore (en ö utanför den indokinesiska halvön) är buddhismen dock den största religionen med 31,1 procent av invånarna (2020).[13]
^Kitiarsa, Pattana (2010). ”Missionary Intent and Monastic Networks: Thai Buddhism as a Transnational Religion” (på engelska). Sojourn: Journal of Social Issues in Southeast Asia 25: sid. 115–116.doi:10.1355/sj25-1e.ISSN0217-9520. ”King Asoka in the third century BC is widely cited as the model monarch who organized networks of missionaries to preach the teachings of the Buddha outside India including to Suvarnabhumi or mainland Southeast Asia.”.
