Immunologi är läran omimmunförsvaret och dess reaktion påsmittämnen samt när immunförsvaret inte fungerar som det ska (till exempelautoimmuna sjukdomar,allergier och avstötning avtransplanterade organ).
Kineserna skall ha varit tidiga med attvaccinera barn mot smittkoppor, genom att inhalera pulver gjort av patienter som återhämtat sig från sjukdomen.[1]
Den moderna immunologin föddes i och med att den engelske läkarenEdward Jenner lyckades vaccinera motsmittkoppor. Succén berodde på att han hade observerat att mjölkpigor som blev smittade medkokoppor sedan aldrig smittades med smittkoppor. För att bevisa sin teoriinjicerade han kokoppor i en 8-årig pojke, som sedan exponerades för smittkoppor men inte blev smittad.
Immunförsvaret kan delas upp i två delar – detospecifika eller medfödda försvaret, och detadaptiva eller förvärvade försvaret.
Detospecifika immunförsvaret består dels av fysiska och kemiska barriärer, såsomhuden och substanser som gör attmikroorganismer inte trivs. Det består även avfagocyter –makrofager ochgranulocyter – samtNK-celler. Det naturliga försvaret går in i ett tidigt försvar vid eninfektion, och är inte specifikt mot olika sjukdomsframkallandevirus ellerbakterier. Det naturliga försvaret saknar minne och kan inte övas upp till att bli bättre på att bekämpa vissa sjukdomar.
Det adaptiva immunförsvaret stimuleras videxponering av exempelvisvirus ellerbakterier. Detta försvar finns inte från början utan byggs upp efter exponering för det sjukdomsframkallande, därför kallas det för adaptivt. Det består främst avT-celler (T-lymfocyter) ochB-celler (B-lymfocyter). De senare producerarantikroppar som reagerar och neutraliserar det främmande materialet –antigenet. Det adaptiva försvaret har ett minne vilket gör att det känner igen antigenet och kan reagera snabbare andra gången som kroppen exponeras.
Man kan säga att det ärimmunförsvaret som avgör vad som tillhör kroppen och vad som är främmande ämnen och objekt som kroppen ska försvaras mot. Abnormaliteter i immunförsvaret kan leda till attantikroppar utvecklas mot något i kroppen självt, vilket resulterar iautoimmuna sjukdomar.
- Typ I: hypersensivitet (exempelvisallergi). Kroppen måste exponeras för ettallergen en gång för att immunförsvaret ska börja bildaIgE-antikroppar som binder tillmastceller. Då ettantigen binder till två IgE-antikroppar på en mastcell så degranuleras mastcellen som frisätterhistamin och börjar att syntetiseracytokiner.
- Typ II: antikroppsberoende. Antingen komplement beroende eller komplement oberoende.
- Typ III: immunkomplex. ExempelvisSLE
- Typ IV: fördröjd. Det tar ett par dagar förT-cellerna att utvecklas, till exempelkontaktallergi som förekommer vid allergiskt kontakteksem.
Ibrässen (thymus) bildasT-celler som kan ha någon av följande egenskaper. Antingen känner de igen:
- Främmandeantigen och egetMHC – det är så T-cellen ska fungera
- Främmande antigen och främmande MHC – oanvändbar
- Eget antigen och främmande MHC – oanvändbar
- Eget antigen och eget MHC – potentiellt farlig
Det sker en negativ selektion av T-cellerna för att inga oanvändbara eller potentiellt farliga T-celler ska kunna lämna thymus. Om denna negativa selektion blir störd kan det ge upphov till enautoimmun reaktion vilket innebär attimmunförsvaret ser kroppen som något främmande.
