Ide (fvnIði,genitivIðja) är enjätte inordisk mytologi. Hans fader hetteÖlvalde (Ǫlvaldi) och han hade bröderna Tjatse (Þjazi) och Gang (Gangr). Namnkunnigast av dessa varTjatse. Ide och Gang är endast omtalade i samband medarvskiftet efter deras fader. Bröderna är också nämnda iGrottesången, där de malande jättinnornaFenja och Menja skryter med att vara av deras ätt. Men här har Gang fått namnetAurnir. Namnet Ide (Iði) är också bevarat i ett flertalkenningar förguld, vilka alla har som bakgrund det berömda arvskiftet.
När havsjättenÄgir en gånggästadeAsgård kom han i samspråk medskaldekonstens gudBrage och fick av honom höra flera historier om forna tider. Bland annat fick han veta hur det gick till när bröderna Ide, Tjatse och Gang skiftade arv efter framlidne jätten Ölvalde, som var mycket guldrik. Om detta berättas iSnorre SturlassonsEdda,Skáldskaparmál, kapitel G56:
|
|
Berättelsens syfte är att förklara varför guld ikenningar kan omskrivas som någon av dessa jättars ”munfull”. Ordet ”munfull” kan dessutom omskrivas som ”mål, ord eller tal”. Kenningar av detta slag har skalder använt ända fram till dess attskaldediktningen ersattes avrimor och några av dem är mycket gamla. I synnerhet tycks namnet Ide (Iði) ha varit populärt i guldkenningar. Det gamlaBjarkamál har exempelvisIðja glysmǫ́l (”Ides skinande tal”) som omskrivning för guld, ochGisle Sursson använder kenningenIðja niðleikr (”Ides bröders lek, lekande tal”=guld[3][4]). Andra exempel ärIðja rǫdd (”Ides röst”),Iðja mál (”Ides tal”),Iðja orð (”Ides ord”) och till och medIðja galdr (”Idesgalder”).[5] Den slutsatsen ligger nära till hands att jätten Ölvalde och hans söner har figurerat i ett en gång välkänt men nu till största delen förlorat komplex av myter.[6] Antydningar om detta finns också iGrottesången, där de malande jättemörnaFenja och Menja, sedan de tröttnat på slavdrivarenFrode, skryter om sin egen goda härstamning från urstarkabergresar, bland dem Tjatse och Ide – men den tredje brodern Gang kallas härAurnir.
|
Namnet Ide (Iði) betyder kanske ”den som är i rörelse”, ”den verksamme”[5] eller ”den hårt arbetande”.[9] Substantivetið (”ständig rörelse, oro”) är samma ord som svenskansid (”arbete, flit”)[10] som finns i ”idog”, men eftersom ingen myt om Ides liv har bevarats går det inte att säga vad namnet syftar på.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
