Humor (frånhumores, kroppsvätskorna ihumoralpatologi, ytterst av klassisk grekiska χυμός (chymos), bokstavligt "saft") är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik händelse rolig. Bland de mest avgörande variablerna finnsgeografisk plats,kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå ochkontext.Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsomslapstick (en stundom våldsam typ av humor), medansatir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik. Konsten att vara rolig kallaskomik, medan den skönlitterära och filmiskagenre som är främst förknippad med humor kallaskomedi.
Harmlös överträdelse-teorin säger att någonting blir roligt då det bryter mot en norm eller förväntan på ett oskyldigt sätt. Det finns tre sätt som en överträdelse kan verka oskyldig på:
Psykologisk distans
Att det framförs utan övertygelse
Alternativ tolkning
Denna teori förklarar varför humor skiljer sig åt mellan individer då olika människor har olika psykologisk distans till och olika tolkningar om saker.
Enligt teorin blir ordvitsar roliga för att de bryter mot språkliga förväntningar på ett sätt där även brottet är korrekt. Brottet går då att tolka på så sätt att brottet är okej (alternativ tolkning) och då skrattar vi.
språkets oprecisasymboler och brott mot de förväntade tolkningarna av de symbolerna
samhällets spelregler och deras luckor
en syn på livet och en annan syn på livet
Efter att två sådana element "krockat" i ett skämt, börjar publiken genast att försöka korrigera sin omvärldstolkning. Det är ett skäl till att skämt oftast bara är roliga den första gång man hör dem.
Ettaprilskämt där en tunnelbanevagn befinner sig på fel plats.
I sin föreläsningSkrattskolan (Funny Business) förklararRowan Atkinson att ett föremål kan bli roligt på tre olika sätt:
genom att befinna sig på ett ovanligt ställe
genom att bete sig på ett ovanligt sätt
genom att ha fel storlek
De flesta visuella skämt passar in på åtminstone en av dessa kategorier.
En vanlig teknik för att uppnå denna kontrastverkan är att komiker uppträder i par, där den ene komikern spelar en allvarlig figur (the straight man) sombollplank åt den andre.
Den dubbla betydelsen av ordet mus orsakar en överraskande effekt.
En annan beskrivning av humorns essens är att humor är uppbyggt av dels en bekant (eller intressant) del, dels en överraskande del. Enligt Claes Eriksson (medlem iGalenskaparna & After Shave) så består ett skämt av 100 % självklarhet och 100 % överraskning. Med andra ord, ett skämt består av 200 %. Baserat på den bekanta situationen, tror publiken att den kan gissa sig till hur berättelsen kommer att sluta. Nästa steg är dock en presentation av något helt oväntat ur publikenssynvinkel, eller en omtolkning av situationen på ett mindre vanligt sätt. Om den omtolkningen (som bryter mot publikens förväntningar) sker på ett trovärdigt sätt (till exempel om den bygger på olika yrkesgruppers syn på samma situation) snarare än bara är slumpmässig kan det framkalla humor.
Av den orsaken är antalet "tre" vanligt i skämt.Bellmanhistorier börjar till exempel ofta med en standardiserad uppräkning: "En norsk, en tysk, ochBellman gick längs en väg...". Därefter följer ett skeende där de två första agerar på likartade sätt. Den första gången etablerar ett beteende, medan den andra gången etablerar att det rör sig om ett mönster. Bellmans annorlunda agerande utgör ett skarpt brott mot de två förstas mönster samtidigt som det bildar ett logiskt (eller stereotypt) agerande (åtminstone inom ramen för historien).
Det finns även lingvistiska och psykolingvistiska studier av humor, ironi, parodi med mera av bland andraRaymond Gibbs,Herbert Clark,Michael Billig, Willibald Ruch, Victor Raskin, Eliot Oring, ochSalvatore Attardo. Även om många forskare har betonat humorns positiva ellerkatartiska effekt, har vissa, framför allt Billig betonat hur humor kan användas för grymhet och hur den har använts i samhällsförtryck.
Allmänna teorier om humor har ofta använtanalogier som utgångspunkt.Arthur Koestler som var tidig i fältet, identifierade humor som ett av tre områden där människanskreativitet använde strukturkartläggning (structure mapping) för att skapa ny mening (vetenskap ochkonst var de andra områdena).[1]Tony Veale har skrivit ommetaforens ochmetonymins roller i humor.[2][3][4]
Som alla konstformer, utvecklas humorns tekniker. Vad som anses roligt varierar mellan olika tidsåldrar. Delvis beror det på att de ämnen som syftas på blir omoderna eller helt enkelt glöms bort. Vissa ämnen är dock vanliga oavsett tid i historien.
Humor skiljer sig åt mellan olika länder och kulturer, baserat på landets/kulturensfördomar och folkets kynne.
Ettinternskämt är ett skämt som bara är roligt för en viss grupp, och den oinvigde förstår sannolikt inte vad som är roligt. Ett exempel på internskämt är om någon sagt fel på ett roligt sätt. Detta blir då roligt för de som hörde felsägningen, och de kommer skratta om någon därefter återger felsägningen, då alla kan skratta. Internskämt kan också syfta på tidigare händelser. För en utomstående som hör verkar det troligen inte alls lika roligt, även om de kan "smittas" av omgivningens skratt.
^Veale, Tony (2003): "Metaphor and Metonymy: The Cognitive Trump-Cards of Linguistic Humor"[1]Arkiverad 28 november 2007 hämtat från theWayback Machine.
^Veale, Tony (2006): "The Cognitive Mechanisms of Adversarial Humor"[2]Arkiverad 21 juli 2011 hämtat från theWayback Machine.
^Veale, Tony (2004): "Incongruity in Humour: Root Cause of Epiphenomonon?"[3]Arkiverad 21 juli 2011 hämtat från theWayback Machine.
Goldstein, Jeffrey H., et. al. "Humour, Laughter, and Comedy: A Bibliography of Empirical and Nonempirical Analyses in the English Language." It's a Funny Thing, Humour. Ed. Antony J. Chapman and Hugh C. Foot. Oxford and New York: Pergamon Press, 1976. 469-504.
Holland, Norman. "Bibliography of Theories of Humor." Laughing: A Psychology of Humor. Ithaca: Cornell U P, 1982. 209-223.
McGhee, Paul E. "Current American Psychological Research on Humor." Jahrbuche fur Internationale Germanistik 16.2 (1984): 37-57.
Mintz, Lawrence E. Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Westport, CT: Greenwood, 1988.
Pogel, Nancy, and Paul P. Somers Jr. "Literary Humor." Humor in America: A Research Guide to Genres and Topics. Ed. Lawrence E. Mintz. London: Greenwood, 1988. 1-34.
Nilsen, Don L. F. "Satire in American Literature." Humor in American Literature. New York: Garland, 1992. 543-48.
Cognitive Linguistic Approaches to Humour - theme session at the 8th International Cognitive Linguistics Conference at University of La Rioja, Spain, July 20-25, 2003 (includes speaker details and papers)(engelska)
.jpg)
