Huden åldras på ett karaktäristiskt sätt och berättar om människan bakom.Huden skyddar mot vatten, vind, värme, köld, ultraviolett strålning, mikroorganismer och annat i omvärlden.Bilden illustrerar dels människors närmast instinktiva sätt att via hudkontakt markera välvilja till andra, både människor och djur, dels människans säregna nakna hud jämfört med flertalet andra däggdjur.Hudvård och hudvårdsprodukter är en stor industri. Detta vittnar om vilken betydelse människor tillskriver sin hud.Hud hos människa: 1 och 2 - Överhud, 3 - Läderhud, 4 - UnderhudAlbinism är en sjukdom med bristande bildning av pigment i hud och hår.I kulturer där huden ofta exponeras för omvärlden kan olika slag av utsmyckning förekomma.
Hud (latincutis,grekiskaderma) är den mjukavävnad som täcker kroppsytan på människor och andra ryggradsdjur. Huden utgör ett mekaniskt skydd mot omvärlden och bidrar till vätskebalans och värmereglering. Kemiska ämnen i hudens utsöndringsprodukter skyddar också motpatogener. Den inrymmerkänselsinnet och speciella vävnader somhår,naglar och hudkörtlar.
Hud är det mjuka, skyddande yttersta skiktet av kroppen på människor och djur. För människor används ordet särskilt om detta skikts ytliga, synliga del. Även ordethy används för den yttre, synligaansiktshuden och ordet syftar särskilt på dess utseende, färg, struktur, kvalitet.
Ordetskinn har tidigast använts för en avdragen (och behandlad) djurhud, men har i senare tid även använts som synonym till hud. I betydelsen "avdragen djurhud" harhud ofta avsett större, korthåriga djur ochskinn vanligen mindre, långhåriga djur.
Det är karaktäristiskt för många vattenlevande däggdjur (delfin,val,dugong,manat ochflodhäst) att ha naken hud – utan päls (vattenlevande däggdjur med päls är även landdjur i kalla miljöer). Människan är ensam blandprimaterna att ha naken hud. Detta har tolkats på flera olika sätt, dels som ett sätt för kroppen att kunna avge tillräckligt med värme vid ansträngning, dels som spår av en tidigare anpassning till en strandnära tillvaro, sevattenapahypotesen.
Människan är en social varelse där huden har stor betydelse vid kroppskontakt. Vid behaglig beröring frisätts hormoner som kan motverka stress och ge en känsla av lugn och trygghet.[1] I västerlandet kan även visuell exponering av hud ge tydliga känslomässiga signaler.
Hudarean hos en vuxen människa ligger mellan 1,5 och 2 kvadratmeter. Huden väger hos en människa normalt runt fyra till fem kilogram.[1] Med underhudens fettlager inräknat kan vikten uppgå till en femtedel av den totala kroppsvikten, vilket gör huden till kroppens tyngsta organ.
På hudytan kan man med lupp eller blotta ögat urskilja porer av olika storlek. Detta är talgkörtlars/hårsäckars och svettkörtlars mynningar. Svettkörtlarnas porer är minst. De finns exempelvis i stort antal i handflatan. Stora porer från talgkörtlar finns i ansiktet.
På huden finns dels rynkor och veck, dels de på fingertopparna för varje individ karakteristiska fingeravtrycken, bestående av parallella, upphöjda ”åsar”.
Till huden hör ävennaglar (unguis) ochhår (pilus, trichos). De består båda av hårtkeratin. Ävenbröstkörtlarna räknas ibland till huden. Omkring 20 körtlar mynnar separat i en bröstvårta. Huden som omger bröstvårtan, vårtgården, är rikligt pigmenterad. Den innehåller också glatt muskulatur och apokrina svettkörtlar.
Håret på huvudet tolkas ofta som dels solskyddande, dels av 'ornamentär' betydelse, den har en statusmarkerande och sexuell signalfunktion.
Största delen av hudens yta har hår, men detta är olika kraftigt på olika områden. Hårlösa områden är exempelvis handflator och fotsulor, huden bakom öronen och på ögonlocken. Vissa områden på huden kan se hårlösa ut, men de har tunna, ibland helt opigmenterade hår (vellushår).
Hårväxt och hårens utbredningsområde på huden är efter puberteten i hög grad könsberoende.
Håret under armar och kring könsorganen är placerade kringdoftkörtlar och saknar funktion för människor i kalla och västerländska kulturer som vanligtvis bär kläder. Detta i allmänhet mörkare och grövre hår,terminalt hår, har en tydligtkönsmarkerande utbredning.
Hårens rot är dold i huden och omges av sin hårsäck. Tillväxt sker i botten på hårroten. I hårsäcken mynnar oftast en talgkörtel som tillför smörjande, fetthaltig talg till håret och hudens yta. Talgkörtelns aktivitet styrs av hormonella faktorer, vilket är tydligt vid puberteten då ökad aktivitet kan leda till ökad sekretansamling och inflammationer (akne).
Hudens pigmentbildning skyddar hudcellernas DNA, vilket kan skadas avultraviolett strålning. Solljus kan göra hudensolbrynt ellersolbränd. Detta stimulerar pigmentbildningen, men den påverkas även av hormonella faktorer, till exempel en ökande pigmentering vid graviditet. Vissa hudområden är normalt mer pigmenterade, exempelvis vårtgård och delar av könsorgan. Människans hudfärg beror dessutom på fler faktorer än pigmentering, exempelvis på blodets syremättnad och födan. Pigmenteringen kan även vara ojämn, exempelvis som fräknar.
Hudens yttersta lager kallas överhuden (epidermis) och är mellan 0,05-1,5 mm tjockt. Vidögonlocken är överhuden tunn, medan den på fotsulorna och andra delar av kroppen som utsätts för påfrestningar är tjockare. Hornlagret kallas det översta lagret av överhuden, vilket består av döda celler som innehåller det hårda hornämnetkeratin. Hornlagret skyddar kroppen mot stötar och gör huden nästan helt vattentät. Samtidigt hindrar hornlagret bland annat bakterier och kemikalier från att komma in i kroppen. Hornlagrets hudceller, främstkeratinocyter, "nöts" hela tiden bort och ersätts av nya celler som bildas i tillväxtlagret som finns precis under. Längst ner i överhuden återfinns pigmentceller,melanocyter som har i uppgift att skydda arvsanlagen i cellkärnorna mot solens ultravioletta strålar.I epidermis finns ävenLangerhansceller som ingår i detadaptiva immunförsvaret.
Under överhuden är läderhuden (dermis) belägen. Detta lager är omkring 1–4 mm tjockt. Det är uppbyggt av fibrer och innehar gott omblodkärl,nerver ochkänselkroppar. I läderhuden finns ävensvettkörtlar ochtalgkörtlar. I talgkörtlarna bildastalg som gör huden mjuk. I svettkörtlar producerassvett som senare mynnar ut i små öppningar,porer. Svett består avvatten ochsalter och är nästan helt luktfri; det är endast när svett kommer i kontakt medbakterier som det börjar lukta. Om man duschar och tvålar in sig för mycket kan hudens naturliga fettyta försvinna vilket gör huden torr.
Blodkärlen är betydelsefulla för kroppens temperaturreglering. Detta styrs av sensoriska strukturer (känselkroppar).
Svettkörtlarna är temperaturreglerande. Speciella typer av apokrina svettkörtlar på vissa av hudens områden (bland annat axiller) producerar vissa dofter.
Underhuden utgör ett värmeisolerande och stötdämpande skikt. Den är dessutom en energidepå som kan utnyttjas vid födobrist. Även här finns känselkroppar. Kvinnor har mest utvecklad underhud.
Överhudens celler avstöts kontinuerligt och ersätts av celler som bildas i hudens basala lager. Hudens yta, hornlagret, utgörs av döda celler, fyllda av det motståndskraftiga proteinet keratin. Tillväxten av celler regleras av flera faktorer. Hudens åldrande är en långsam process under hela livet. Tecken observeras redan i 30-årsåldern. Huden blir tunnare och får fina linjer, tydligast kring ögonen där huden är tunn. Kollagenproduktionen minskar och huden blir mindre elastisk och tappar lyster. Samtidigt börjar fler pigmentfläckar synas. Då huden blir tunnare blir den mer ömtålig och reagerar starkare på yttre påverkan som till exempel solljus. Hastigheten i hudens åldrande beror dels på arv, dels på yttre faktorer, exempelvis solljus, tobaksrökning, kost och livsstil.
Hudens åldrande och utseende uppfattas ha stor betydelse, inte minst av kvinnor. Läppstift, nagellack och hudvårdskrämer utgör en stor multinationell industri, med företag somQ-med,Beiersdorf,Procter & Gamble,Estée Lauder ochL’Oreal.
Hudsjukdomar (dermatoser) är den gemensamma benämningen på sjukdomar som kännetecknas avsymptom från huden. Det finns flera hundra olika sjukdomar och omkring 10–15 procent av befolkningen beräknas lida av någon slags hudsjukdom. Hudsjukdomar är vanliga dels på grund av att huden utsätts för stora yttre påfrestningar, fysiska såväl som kemiska, och dels för att hudens komplicerade funktioner lätt störs av sjukdomar som drabbar hela kroppen.
Eksem orsakas avinflammationer i huden. Det gör så att huden bli röd och börjar klia. Använder man smycken som innehållernickel kan man drabbas av en form avallergiskt eksem som kallasnickelallergi.
