| Hexogen Cyklotrimetylentrinitramin | |
  | |
| Systematiskt namn | 1,3,5-trinitroperhydro-1,3,5-triazin |
|---|---|
| Övriga namn | Cyclonit, RDX |
| Kemisk formel | C3N3H6(NO2)3 |
| Molmassa | 222,12 g/mol |
| Utseende | Vita kristaller |
| CAS-nummer | 121-82-4 |
| SMILES | C1N([N+](=O)[O-])CN[N+](=O)[O-])CN1[N+](=O)[O-] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,82 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 205,5 °C |
| Kokpunkt | 234 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| SI-enheter &STP används om ej annat angivits | |
Hexogen, samtRDX[a] (samsbokstav:H)[b] (trivialnamn), ellercyklotrimetylentrinitramin, kortcyklonit (rationellt namn),[1][2] är ett högexplosivtsprängämne, främst använt för militära ändamål. I ren form ett vitt pulver som framställs genomnitrering avhexametylentetramin, som i sin tur framställs avmetanol ochammoniak. Det börjar sönderfalla vid 170 °C och smälter vid 205 °C.
Hexogen kännetecknas av att det har lägre detonationshastighet och energiinnehåll jämfört medpentyl, men i gengäld är mindre känsligt för mekaniska stötar.
Militärt används ren hexogen sällan, utan det blandas vanligen med vax och/eller andra ämnen, så kallad flegmatiserad hexogen, för att minska känsligheten och/eller förbrännings- respektive detonationshastigheten.[2]
Hexogen framställdes först förmedicinska ändamål avtyskenHans Henning år1899. Först1920 insågs ämnets explosiva egenskaper.
Sedanandra världskriget blandas hexogen medtrotyl[1] ochvax, tillhexotol, vilket stundtals förekommer som sprängladdning i granater. Hexogen används även i plastiska sprängämnen somC-4.
|
