Hettitiska är ett utdött språk som talades avhettiterna som levde iAnatolien i nuvarandeTurkiet. Språket är känt i skrift från det andra årtusendet f.Kr. och tillhör språkgruppenanatoliska språk bland deindoeuropeiska språken.
- Huvudartikel:Hettitisk litteratur
De äldsta texterna skrivna på hettitiska är daterade till omkring 1600 f.Kr., beroende på vilkenkronologi som används. Detta gör hettitiskan till det äldsta kända av deindoeuropeiska språken. Hettitiska talades iHettiterriket och användes som officiellt språk tillsammans med det närbesläktadeluviska språket. Det finns ett stort antal texter bevarade skrivna på hettitiska som berör alla aspekter av det hettitiska samhället. Efter Hettiterrikets fall cirka 1200 f.Kr. upphör skriftliga belägg för språkets vidare existens.
Hettitiskan var helt okänd fram till dess att två forntida brev sända från landetArzawa hittades i Egypten i slutet av 1800-talet. Dessa publicerades 1902 av den norske språkforskarenJørgen Alexander Knudtzon. Det stora framsteget kom ett årtionde senare när den tjeckiske språkforskarenBedřich Hrozný 1915 publicerade sina teorier om de hettitiska texter tyska arkeologer funnit iBogazköy i Turkiet.
När språket upptäcktes gavs det namnet hettitiska efter de hettiter som nämndes iGamla Testamentet iBibeln. Det hettitiska riket hette ävenHatti, men själva kallade hettiterna sitt språk förnesili.
Eftersom hettitiskan avvek i sin struktur ochfonologi från andra indoeuropeiska språk ansåg språkforskare som Warren Cowgill att hettitiskan skulle klassificeras som ett systerspråk till indoeuropeiskan, men de flesta forskare har kommit att anse hettitiska som ett vanligt dotterspråk. Därför finns begreppetindo-hettitiska, men framförallt i äldre litteratur.
Hettitiskan bevarade några av de mest arkaiska dragen från detindoeuropeiska urspråket, vilket gått förlorat i de flesta andra bevarade indoeuropeiska språk. SpråkforskarenFerdinand de Saussure hade redan 1879 lagt fram sina teorier om ett bortfallet ljud,coefficients sonantiques, i de då kända språken. Dennalaryngalteori bekräftades av närvaron av laryngaler (h) i många hettitiska ord. Hettitiskan visade sig även vara ettkentumspråk, medan dess systerspråk luviska snarare var ettsatemspråk.
Ett annat arkaiskt drag i hettitiskan är frånvaron av grammatiska element som återfinns i de andra äldre kända indoeuropeiska språken, såsom iklassisk grekiska ochsanskrit. Hettitiskan har två genus, maskulinum och neutrum, men inget femininum. Det är därför mer korrekt att tala om animat och inanimat form vilket ger hettitiskan drag av ettergativt språk. Den för indoeuropeiska språk typiska ändelsen -s i nominativ maskulinum singular utelämnas oftast i översättningar av hettitiska namn.
- Cowgill, Warren:More evidence for Indo-Hittite: the tense-aspect systems. Proceedings of the Eleventh International Congress of Linguists. Bologna: Mulino (1975).
- Hrozný, Bedřich:Die Lösung des hethitischen Problems. Mitteilungen der Deutschen Orient-Gesellschaft 56 (1915).
- Knudtzon, Jørgen Alexander:Die Zwei Arzawa-Briefe: Die ältesten Urkunden in indogermanischer Sprache. Leipzig (1902).
- Melchert, H. Craig:Anatolian Historical Phonology. Amsterdam: Rodopi (1994).
- Saussure, Ferdinand de:Mémoire sur le système primitif des voyelles dans les langues indo-européennes. Leipzig (1879).e-bok
