| Henry Dundas, 1:e viscount Melville | |
| Född | 28 april1742[1][2][3] Dalkeith,Storbritannien |
|---|---|
| Död | 28 maj1811[1][2] (69 år) Edinburgh |
| Begravd | Lasswade, Old Parish Church And Churchyard |
| Medborgare i | Kungariket Storbritannien |
| Utbildad vid | Edinburghs universitet Royal High School University of Edinburgh School of Law |
| Sysselsättning | Jurist,politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Storbritanniens 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament, Midlothian Storbritanniens krigsminister Ledamot av Storbritanniens 16:e parlament Storbritanniens 16:e parlament, Midlothian Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament Storbritanniens 17:e parlament, Edinburgh Ledamot av Brittiska överhuset (–) Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, Edinburgh Ledamot av Storbritanniens 15:e parlament Storbritanniens 15:e parlament, Midlothian Lord Advocate (1775–1783) Storbritanniens inrikesminister (1791–1794) Ostindiska Kompaniets styrelseordförande (1793–1801) Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament Storbritanniens första parlament, Edinburgh (1801–1802) Ledamot av Förenade kungarikets 2:a parlament, Edinburgh (1802) Förste amiralitetslord (1804–1805) | |
| Politiskt parti | |
| Tories | |
| Maka | Elizabeth Rennie (g. 1765–)[4][5][6] Jane, Viscountess Melville (g. 1793–)[4][5][6] |
| Barn | Elizabeth Dundas(f. 1766)[7][5] Anne Dundas(f. 1768)[7][5] Robert Dundas, 2:e viscount Melville(f. 1771)[5] Montague Dundas(f. 1772)[7] |
| Föräldrar | Robert Dundas[5] Anne Gordon[7][5] |
| Redigera Wikidata | |
Henry Dundas, 1:e viscount Melville, född den28 april1742 iEdinburgh, död den28 maj1811, var enskotskstatsman, son tillRobert Dundas den yngre, far tillRobert Dundas, 2:e viscount Melville.
Dundas blev1766solicitor general och1775lordadvokat förSkottland och invaldes1774 iunderhuset, vilket han tillhörde till1802, då han upphöjdes tillpeer med titelnviscount Melville ochbaron Dunira. Som medlem avlord Norths,Rockinghams,Shelburnes ochPitts ministärer blev Dundas den mäktigaste mannen i Skottland genom sitt inflytande på ämbetstillsättningarna och medelbart på parlamentsvalen.
Lordadvokatsysslan innehade han till1783, året förut hade han blivit skattmästareför flottan, och hans förtrogne vän,William Pitt den yngre, gjorde honom1791 till inrikesminister, 1794 till krigsminister och (vid sidan därav)1800 tillsigillbevarare för Skottland. Som krigsminister planerade Dundas 1801 expeditionen tillEgypten.
Han var därjämte1784-93 medlem i och1793-1801 president för den av Pitt nyskapade kontrollkommissionen (Board of control) förindiska angelägenheter och inlade i dessa befattningar stor förtjänst om det brittisk-ostindiska väldets förvaltning. Bland annat verkade han förGeorge Macartneys ambassad tillKina1793.[8]
Med Pitt avgick Dundas 1801, men blev1804 i dennes nya ministär försteamiralitetslord (sjöminister). Hans sjuåriga förvaltning av flottans finanser (1783-90) underkastades emellertid1805 en skarp granskning, vilken ledde till Dundas nödtvungnaavskedstagande från alla sina ämbeten samma år och hans inställande (genomimpeachment) inför lordernas domstol.
Visserligen frikändes han avöverhuset i juni1806, i ett par punkter dock med svag majoritet, men hans vårdslösa handhavande av allmänna medel hade under rättegången tillräckligt brännmärkts för att för framtiden göra honom omöjlig i det politiska livet.1807 återinsattes han emellertid iPrivy council.