| Henri Brisson | |
 | |
| Född | 31 juli1835[1][2][3] Bourges,Frankrike |
|---|---|
| Död | 14 april1912 (76 år) Paris |
| Begravd | Montmartrekyrkogården |
| Medborgare i | Frankrike[4] |
| Utbildad vid | juridiska fakulteten i Paris lycée Alain-Fournier  |
| Sysselsättning | Politiker,journalist,advokat |
| Befattning | |
| Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Konseljpresident (1885–1886) Konseljpresident (1898–1898) | |
| Politiskt parti | |
| Union républicaine | |
| Redigera Wikidata | |
Eugène Henri Brisson, född31 juli1835, död13 april1912, var enfranskpolitiker.
Brisson började sin bana somadvokat ochjournalist. Tillsammans medPaul-Armand Challemel-Lacour grundade han tidningenLa revue politique. Han slött sig till oppositionen underNapoleon III och blev efter dennes fall 1870 vald till deputerad för Paris åren 1871, 1876, 1877 och 1881. Han var en utpräglad antiklerikal och tillhörde dåtidens yttersta vänster. Brisson kämpade särskilt för införandet av allmän obligatorisk skolundervisning. Åren 1881-85 var han president ideputeradekammaren och blev 1885konseljpresident.
Efter att på nytt blivit president i kammaren 1894-98 tog han stor del i avslöjandet avPanamaskandalen. I juni 1898 bildade Brisson ministär under en avDreyfusaffärens oroligaste perioder. Senare stödde hanPierre Waldeck-Rousseaus ochÉmile Combes ministärer och kämpade för lagarna beträffande religiösa ordnar och lagen om skilsmässa mellan stat och kyrka. Åren 1904 och 1906-12 var han åter president för deputeradekammaren.
Bland Brissons skrifter märksLa Congrégation, aperçu historique (1902) ochSouvernirs. L'affaire Dreyfus (1908).
|