Etthembiträde eller enhusassistent,[1] ibland även kallathemhjälp, är en person som äranställd att utförahusliga sysslor i sinarbetsgivares privathem. Arbetsuppgifterna varierar, men kan omfattastädning ochtvätt,matlagning,dukning,servering,strykning ochdiskning samt ibland ävenbarnpassning. Historiska beteckningar ärtjänsteflicka,tjänstekvinna,tjänarinna,husa,husjungfru ellerjungfru. Om barnpassning är huvuduppgiften används ofta benämningenbarnflicka, eller tidigare barnjungfru, särskilt om den anställda är något yngre.
Äldre tiders mer hierarkiska samhällsordning omfattade även hembiträden. De hade därmed från ett modernt perspektiv mindre personlig frihet än vad som är normen i dag.
I många fall finns klädsel för "grövre arbete", "vardag" samtserveringsdräkt. Från slutet av 1800-talet hade många hembiträden en särskild arbetsdräkt som bestod av svart eller blåklänning med vit krage och vittförkläde, i vilken de serverade. Även i dag förekommer den traditionella arbetsdräkten för hembiträden på många håll i världen. Vardagsdräkten för hembiträdena har varit mer varierande, till exempel vitblus ellerskjorta, svartkjol alternativt finare byxor,[2] med vittskärp samt vitt förkläde och svarta skor. Även vit blus och svart kjol som serveringskläder kan förekomma.[3] Ävenklänning kan förekomma.
Hembiträden förväntades historiskt följa då gällande seder som att vara artiga ochniga för arbetsgivarna och arbetsgivarnas gäster.[4]
Många kvinnor iutvecklingsländer erbjuds att få komma tillindustriländer och arbete som hembiträden och barnflickor, ibland utan uppehållstillstånd, och många av dem hamnar under slavlika förhållanden. Fenomenet med utländska hembiträden som utnyttjas i hemmen är även vanligt i till exempel Hongkong[5] och de rikaGulfstaterna, exempelvisQatar.[6]
Eftersom hembiträden vistas i arbetsgivarens hem, har arbetsgivaren ett inflytande över deras situation, även om det varierar mellan olika arbetsgivare hur hembiträden blir behandlade. Vissa hembiträden arbetar parallellt medskolgång i till exempelgymnasieskola,högskola elleruniversitet.
Hembiträden har inte alltidutbildning för sitt arbete. Det förekommer att de arbetar självständigt men även att de arbetar på direkta direktiv och instruktioner från arbetsgivaren. Hembiträden har ofta låglön och många av dem ärinneboende, och har fria måltider. Många inneboende hembiträden har även friakläder kan då använda särskildaarbetskläder under arbetstiden.
Ett inneboende hembiträde kan bo i ett eller flera rum i arbetsgivarens bostad. Traditionellt kallades dettajungfrukammare i Sverige. Där kunde de sova på nätterna, tillbringa ledig tid och vila på raster, men fick många gånger inte ta in vänner.
Den 16 juni 2011 antogILO eninternationell konvention om atthushållsanställda skall ges rätt till reglerade arbetsförhållanden och lön på det aktuella landets miniminivå.[7]
Huslig personal är vanlig i mångautvecklingsländer och de arbetar, liksom andra yrkesgrupper i utvecklingsländer, under förhållanden som från ett europeiskt perspektiv framstår som otillfredsställande. Barn tvingas ofta arbeta för sitt uppehälle i utvecklingsländer, och det gäller även husligt anställda.
I dag använder en del människor i fattiga länder som till exempelBrasilien ochIndien mycket unga flickor som hembiträden och barnflickor, eftersom det anses vara "billigt". Många av flickorna är bara är omkring 10–12 år, några ännu yngre (vissa endast 5–6 år), och de kommer oftast från mycket fattiga familjer för att bo och arbeta hos mer välbeställda familjer för lön som oftast är mycket låg. Även "barnhembiträden" måste arbeta länge, många av dem 16-18 timmar per dag under veckans alla sju dagar, och trots sin låga ålder behandlas många av dem "hårt", får inteleka, och måste ha på sig hembiträdeskläder/barnflickkläder ("uniform"). Vissa av dessa utför arbetet parallellt medskolgång. Flera hembiträdesflickor och barnflickor riskerar dessutom att utsättas för våld och sexuella övergrepp från sina arbetsgivare. Många människor har opponerat sig mot attsmå barn arbetar som hembiträden och barnflickor.
Fenomenet med barnhembiträden är ett problem i bland annatNigeria, där många av dem enligt uppgifter från 1998 inte får gå i skolan.[8]
Miljontals barn runtom i världen förmodas enligtUnicef arbeta som hembiträden.[9]
Hembiträdens situation varierar mellan olika länder, liksom deras antal.
År 1854 infördes lagstiftningenTyendeloven, som reglerade tjänsteflickornas arbetsförhållanden och gav arbetsgivaren rätten att kräva att de kontinuerligt var tillgängliga för arbete, förutom en ledigsöndagseftermiddag varannan vecka. År 1885, i första årgången av tidskriftenKvinden og Samfundet ladeJohanne Meyer, senareKvindelig Fremskridtsforening, fram en önskan om bättre arbetsförhållanden och mer fritid. Debatten blossade upp igen 1888, och slutligen 1891 dåKaren Laursen Prip som representeradeTjenestetyendeforeningen Enigheden, skrev iTjenestepigens Juleaften om dåliga arbetsförhållanden.[10]
IKöpenhamn fanns omkring år 1900 cirka 24 000 tjänsteflickor.[11] 1920 hade siffran sjunkit till cirka 19 000, och många av dem kom från Danmarks landsbygd eller frånSverige.[12]
År 1914 ändrades officiellt beteckningen till "husassistent".[13]
IFinland infördes 1949 den så kallade "hembiträdeslagen", som 1978 ersattes av "Lag om hushållsarbetstagares arbetsförhållande".
Minna Sillanpää,Finlands första kvinnliga minister och som gick i spetsen för Finlands kvinnliga arbetarrörelse, hade tidigare arbetat som hembiträde.[14]
Överklassen och senare även den övre medelklassen anställde hushållspersonal. Under 1870-talet arbetade flera flickor och kvinnor som hemhjälp, främst i borgerliga hem istäderna. Med åren fick de dock allt fler möjligheter till lönearbete utanför hemmen. Kring år 1900 blev det brist på hemhjälp. Ännu 1930 fanns det 120 000 flickor och kvinnor i husligt arbete iNorge, men 1960 hade siffran sjunkit till 15 000.[15] De flesta tjänsteflickor i städerna kom från landsbygden, och iChristiania gjordes misslyckades försök att starta en skola för tjänsteflickor.[16]
Vid 1800-talets slut arbetade flera flickor frånFinnskogen som hembiträden i Norge.[17]
År 2008 var den typiska hemhjälpen i Norge en vuxen kvinna, född utanför Norge.[18]
Under 1880-talet diskuterades synen på pigor och deras förhållande till arbetsgivaren på tidningarnas insändarsidor.[19]
Kring 1919 började termen hembiträde ersätta de tidigare benämningarnajungfru,piga ochtjänstekvinna i svenskan. En annan benämning vartjänsteflicka, som kunde användas om det rörde sig om en ung flicka medan en äldre kunde benämnastjänstekvinna. Ordet piga bytte dock innebörd, och den benämningen flyttades från städerna ut tilllandsbygden.
Vissa hembiträden påbörjade sin tjänst direkt efter avslutadfolkskola, mellan 12 och 15 års ålder. De bodde ofta i ett litet rum i sina arbetsgivares bostad, som så kallade inneboende. De bar ofta serveringsdräkt. Hembiträde var ofta ett genomgångsyrke, men hembiträdet var mycket beroende av arbetsgivaren. Många hembiträden var endast sällan helt lediga: de undantogs från arbetstidsreglerna och skulle finnas till hands åtminstone underdygnets vakna timmar. Ändå hade de oftast låglön.
Stockholms hembiträdesförening bildades 1904, och tog 1936 initiativ till den första nationella föreningen för hembiträden,Hembiträdesföreningarnas centralkommitté. Under 1930-talet började deras krav på åtta timmars arbetsdag och "rimliga villkor" allt oftare höras.[20] och deras situation började diskuteras iSveriges riksdag.[21]
I Sverige innebar den så kalladehusagan att en arbetsgivare fickaga vuxna anställda till den 1 oktober 1858 och omyndiga anställda till 1920.[22]
Att ha ett hembiträde var ganska vanligt bland överklassen och medelklassen i städerna i Sverige under 1800-talet och ännu under första hälften av 1900-talet, och 1933 fanns det,lantbruket undantaget, omkring 50 000 hembiträden i Sverige. Samma år tillsatte Sveriges dåvarandesocialministerGustav Möller (s) en utredning med hembiträdetHanna Grönvall (s) som sakkunnig. År 1939 föreslogs en ledig dag i veckan för hembiträdena och 1944 kom en lag som reglerade arbetsförhållandena, "Hembiträdeslagen".[23] Den gällde fram till den 1 juli 1971, då 1970 års "Lag om husligt arbete" trädde i kraft. Det närmaste en liknande lag tidigare vartjänstehjonsstadgan åren 1833–1926, som den svenska landsbygdens hembiträden och pigor lydde under.
År 1938 demonstrerade hembiträdena i Sverige för åtta timmars arbetsdag, något som blev verklighet först under 1970-talet.[24]
År 1944 års lag föregicks av statlig utredning (SOU 1937:16)[25] och livlig debatt. För att komma in på vissa utbildningar i Sverige krävdes länge praktik frånhusligt arbete, en förklaring till att det ännu 1980 officiellt fanns omkring 20 000 hembiträden i Sverige.[26]
Bostadskollektiva kommittén presenterade 1952 betänkandetHemhjälp[27], där den sociala hemhjälpen presenteras som en av 1940-talets mest betydande sociala reformer.[28]
Närindustri ochoffentlig sektor växte erbjöds lägre utbildade kvinnor fler möjligheter på arbetsmarknaden. Allt färrefamiljer fick råd att anställa hembiträde. Den övre medelklassen hade oftast hembiträde fram till och med 1940-talet. Anställningsmöjligheterna som hembiträde försvann även alltmer under 1950-talet och 1960-talet när nya och bättre hushållsapparater då började bli allmänt tillgängliga.Tvättmaskin,diskmaskin, elektriskmangel,kylskåp och förbättradedammsugare ochstrykjärn gjorde att husmor själv i fortsättningen utförde de tidigare tungahushållssysslorna i alltfler hushåll.
Underefterkrigstiden arbetade många tyskfödda kvinnor som hembiträden i Sverige.[29]
Från 1970-talet har hembiträden varit ganska ovanliga. Icke-svenska hembiträden, barnflickor ochau pair-flickor, många gånger från länder med lägre inkomstnivåer, förekommer dock fortfarande i vissa hem i Sverige. En au pair bor under ett år i en värdfamilj och hjälper då till med att ta hand om familjens barn i utbyte mot mat, husrum, fickpeng och möjlighet att delta i språkstudier.
Röster har höjts för att ge hushållsanställda samma arbetsvillkor som andra.[30]
Två kända hembiträden frånFrankrike varSystrarna Papin, som den 2 februari 1933 lät mörda sin arbetsgivare iLe Mans.
IItalien arbetar cirka 300 000 filippiner och de flesta av dem är kvinnor anställda som hembiträden.[31]
ISpanien anlitas många kvinnor från länder somRumänien ochMoldavien som hembiträden.[32]
En av de tidigare tränings-yrkesskolorna för hembiträden startades avbrittiska staten iMarket Harborough, där hembiträden tränades att utföra hushållsarbete, samt lärde sig sy sin egenhembiträdesuniform.[33] HistorikernJulia Laite har forskat kring hembiträdenas situation i London i början av 1900-talet, då arbetstiderna var mycket långa eller oreglerade och fysiska övergrepp från arbetsgivarens familj vanligt förekommande.[34]
I Storbritannien fanns en strikt hierarki för olika typer av hembiträden underviktoriansk tid:
Endast de stora hushållen hade en fullständigt uppsättning av samtliga kategorier, medan mindre hushåll fördelade uppgifterna på färre antal personer:
Emma Ihrer, som gick i spetsen förTysklands kvinnliga arbetarrörelse, hade tidigare arbetat som hembiträde.[14]
År 2004 arbetade uppskattningsvis 200 000 barn iKenya som hembiträde.[39]
ISydafrika utgjorde hembiträdena 2010 minst 7 % av arbetsstyrkan, och uppgick till 888 000 i antalet.[40] Under tidigt 2000-tal startade de enfackförening iSadsawu och fick rätt till lagstadgad minimilön.[40]
År 1980 utgav den sydafrikanske sociologenJacklyn Cock en studie över hembiträden sedannederländarnas ankomst vid1700-talets slut, och hur hembiträden från bland annatIndien framför vid slaveriets avskaffande 1834 till stor del ersatte slavarna.[40]
IZimbabwe har denviktorianska tidens förhållanden för hembiträden beskrivits som levande ännu vid 2010-talets mitt.[41]
Uppskattningsvis var 2004 vart fjärde barn under 14 år iIndien husligt arbetande.[39]
_in_Batavia_TMnr_1574-23.jpg)
UnderNederländernas koloniala tid arbetade många personer frånNederländska Indien i inflyttade nederländares hem, först som slavar och senare som hembiträden.
I modern tid finns flera uppmärksammade fall iIndonesien där hembiträden blivit sexuellt utnyttjade och även utsatts för dödligt våld av sina arbetsgivare. För att uppmärksamma de svåra förhållanden många av dem lever under instiftades2001Hembiträdenas dag.[42] Indonesiska hembiträden saknade 2011 fortfarande skydd av de arbetsmiljölagar som finns, och röster höjdes i parlamentet efter flera års protester.[43]
År 2004 arbetade uppskattningsvis 700 000 barn i Indonesien som hembiträde.[39]
IHongkong iKina har sedan 1970-talet många unga flickor kommit från länder somFilippinerna,Indonesien ochThailand för att arbeta som hembiträden hos Hongkongbor. De kallas ofta "fei yung" påkantonesiska, vilket betyder "filippinsk hjälpare".
Runt 2016 fanns cirka 250 000 gästarbetande hembiträden iLibanon. Rapporter har kommit om att många av dem lever under förhållanden som beskrivits som "slavliknande".[44]
IMalaysia fanns tidigare många hembiträden frånIndonesien. Efter flera brutala övergrepp stoppades migrationen 2009. I juni 2012 tilläts den återigen. Efter rapporter om övergrepp stoppadeKambodja inovember 2011 hembiträdenas resor till Malaysia.[45]
ISingapore anställs många hembiträden från fattigare länder iAsien. Staten erbjuder enbart skydd mot våld och sexuella trakasserier, inga bestämmelser om arbetstider finns.[46] I staden finns omkring 160 000 hembiträden, vilka för en lön på motsvarande 2 000SEK.Söndagen är ledig.[47]
Många har dock aldrig varit lediga under de två första åren. Imars 2012 meddelade Singapores arbetsministerTan Chuan Jin att hembiträdena från 2013 slutligen skulle få rätt till en ledig dag.[48]
I det muslimska Mellanöstern fanns i historisk tid inga fria avlönade tjänsteflickor av det slag som fanns i Europa. Det islamiska idealet omkönssegregering gjorde det svårt för fria muslimska kvinnor att ta anställning som tjänare i någon annans hem, där det kunde finnas personer av motsatt kön. Samma könssegregation gjorde att det också var svårt för manliga tjänare att gå in i haremet, där de kvinnliga medlemmarna av familjen bodde. Istället för fria avlönade tjänare användes därför slavar som tjänare i muslimska hushåll.
Enligt islamisk skulle muslimers slavar varakafir (icke-muslimer) fråndar al-harb (den icke-muslimska världen). Slavar underkastades inte den islamiska lagen på samma sätt som fria muslimer. Manliga slavar kunde därför göras till eunucker, något som gjorde det möjligt för dem att fritt gå mellan den manliga och kvinnliga delen av huset; och kvinnliga slavar var inte lika strängt segregerade till harem som fria muslimska kvinnor, utan kunde skickas på ärenden utanför haremet. I det muslimska Mellanöstern användes därför slavinnor till uppgifter motsvarande de som i Västvärlden utfördes av avlönade hembiträden.[49]
Systemet med att användahusslavar för hushållsarbete fortsatte i Mellanöstern fram till att slaveriet förbjöds under första hälften av 1900-talet: slaveriet förbjödsi Qatar 1952,i Saudiarabien ochJemen 1962,i Dubai 1963 ochi Oman 1970.
Efter avskaffandet av slavhandeln i Mellanöstern under 1900-talet började rika hushåll istället förses med hembiträden genom det så kalladekafalasystemet. Kvinnor från Afrika och Asien blir genom kafalasystemet anställda som hembiträden i Arabvärlden under arbetsförhållanden som beskrivs som slavliknande förhållanden.[50][51][52]
År 2004 arbetade uppskattningsvis 250 000 barn iHaiti som hembiträden.[39]
IMexiko finns omkring 1,5 miljoner hembiträden, och de flesta är flickor eller kvinnor, de flesta kommer från landets fattigaste delar. Enligt lag har de rätt till "anständiga löner och god hälsovård". Åren 2002–2004 anmäldes arbetsgivarna 435 gånger, men mörkertalet antas vara mycket stort enligtMexikos nationella kvinnoinstitut.[53]
Under1700-talet blev privat städpersonal allt vanligare iUSA, efter inspiration frånEngland.[54]Medan Sydstaterna använde sig avhusslavar, förekom en yrkesklass av avlönade fria tjänare i Nordstaterna.
IUSA arbetade under 1800-talet och början av 1900-talet flerasvenska flickor och kvinnor som hembiträden i städerna, främstChicago. De hade ofta gott anseende, och bättre arbetstider och löner än Sverige.[55] Många av dem övergick direkt från jordbruksarbete på Sveriges landsbygd till arbete som inneboende hembiträden i USA:s städer.[56] Även personer frånFinland var eftertraktade.[57]
I slutet av1940-talet följde USA efter den svenska hembiträdeslagstiftningen, vilken betraktades som en radikal förebild.[14]
IArgentina är arbetet vanligt bland invandrarkvinnor från bland annat länder somBolivia,Peru ochParaguay.
I Argentina talar man omempleada domestica, men alltfler unga kvinnor från norra Argentina samt frånParaguay ochPeru, varifrån man tidigare hämtat många hembiträden iBuenos Aires, föredrar mer flexibla arbetsförhållanden, där många av dem inte längre ärinneboende och fulltidsanställda, vilket tidigare ofta varit fallet.[58]
IBolivia fanns 2010 runt 137 000 hembiträden. Den senaste riktiga räkningen gjordes dock 1992, och då antalet uppskattades till 135 000. År 1993 bildades fackföreningenFenatrahob[59]. Många får bara halva minimilönen, och saknar rätt till semester. År 2003 års lagstiftning säger att hushållsarbetare som bor hos sin arbetsgivare inte får arbeta mer än tio timmar per dag, även om lagen i många fall inte följs. Många hushållsarbetare börjar arbeta redan vid 9–14 års ålder.[60]
IBrasilien, där arbete som hembiträde regleras av lagstiftningenLei do empregado doméstico, har det traditionellt sett handlat om inneboende flickor och kvinnor. Arbetskläderna/uniformen för hembiträden och barnflickor har ofta handlat om vit blus och vita långbyxor, och traditionella hembiträdeskläder har sålts i butik[2], men senare har det i många familjer blivit allt vanligare med en dagtidsstäderska som inte bor ijungfrukammaren, och som i vissa familjer även har mer lite att säga till om vad gäller klädsel, vita shorts och linne accepteras då numera på vissa håll.[2], främst till vardags
Det fanns 2012 omkring 8 miljoner hembiträden i Brasilien.[61] Enligt en rapport frånILO i juni 2004 var uppskattningsvis 559 000 barn i Brasilien husligt anställda.[39]
2013 infördes lagenPEC das Domésticas, som reglerar husligt anställdas arbetsförhållanden.[62]
IChile menar många att det i flera år pågått en diskriminering av hembiträden.[63]
Wikimedia Commons har media som rörHembiträde.
| |||||||||||||||||