Den här artikelnbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras. Motivering:Huvudkällan är mer än hundra år gammal och artikeln bör kollas mot nyare forskning(2016-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan.
Hellenismen är den tidsepok i antikens historia som börjar medAlexander den stores död 323 f.Kr. och slutar cirka 30 f.Kr. Under denna period kom sociala och kulturella mönster som utvecklats urgrekiska traditioner att dominera stora delar av Medelhavsområdet och nuvarandeIran,Irak ochAfghanistan. Religionen och kulturen präglades av en syntes av grekiskt och orientaliskt.[1] Efter Alexanders död delades hans rike i flera, som ibland kallas de hellenistiska rikena. Kulturellt hade hellenismen stor betydelse även i detromerska riket.
Hellenistiska civilisationen vid Alexander den stores död.
Den hellenistiska perioden iGreklands historia var mellan323 f.Kr.,Alexander den stores död, ochRoms erövring av Grekland146 f.Kr. Alexanders erövringar spred det grekiska kulturella inflytandet över stora delar avFrämre Orienten och utgjorde grunden för hellenismen. Den hellenistiska perioden innebar också en övergång från en tid ledd av stadsstater till en dominerad avmonarkier.
Hellenismen föregicks av den klassiska perioden i Grekland776 f.Kr. -323 f.Kr. och följdes av perioden Grekland under Rom146 f.Kr. till år330. Hellenismen är en blandning av grekisk och orientalisk (främst persisk) kultur. DenfinländskekonsthistorikernLars-Ivar Ringbom ansåg därför att hellenismen mer korrekt bör kallas "greko-iransk".[2]
Medhellenistisk konst avses den grekiska konst som producerades omkring 300–30 f.Kr. Bl.a. blir skulpturkonsten mer realistisk i jämförelse med den klassiska perioden som var mer idealiserad. Under den hellenistiska perioden ändrade den grekiska kulturen karaktär och upptog starka influenser österifrån, särskilt frånPersien. Greker bosätter sig i de erövrade områdena och städer somAntiokia,Pergamon ochAlexandria blir nya centra för grekisk kultur.
Hellenister (grekiskahellenistai, jämförhellener som betydde/er greker) kallades av forntidens greker defrämlingar, som tillägnat sig grekiskt språk och grekiskkultur, särskilt grekisktalandejudar. Redan efterJerusalems första förstöring genomNebukadnessar II (586 f.Kr.) utvandrade ett stort antal judar tillEgypten. Den judiskakolonin där förstärktes av en nyutvandring underAlexander den stores tid. Det av honom grundlagdaAlexandrias befolkning utgjordes från början till en ej obetydlig del av judar. Dessa antog snart grekiskt språk och rönte stort inflytande i den grekiska bildningen, ty greker hade redan under den sista egyptiska dynastin (från mitten av600-talet f.Kr.) i betydligt antal börjat bosätta sig i denna del av Egypten. Under de förstaptoleméerna (tiden efter323 f.Kr.) hade judarna i Egypten redan hunnit glömma så myckethebreiskan, att de behövde en grekisk bibelöversättning, den s.k.Septuaginta. Påverkade av grekisk bildning ochfilosofi, höll hellenisterna ej så strängt som judarna iPalestina på sin religions yttre former ochceremonier, utan tolkade dess läror på ett friare och meraandligt sätt.
