Himmler insåg, strax före krigsslutet, att kriget var förlorat och försökte öppna fredssamtal medde allierade utan Hitlers vetskap, genom erbjudandet att överlämna sig själv i utbyte mot åtalseftergift. När Hitler fick höra detta avskedade han Himmler från alla sina tjänster i april 1945 och beordrade hans arrestering. Himmler försökte gömma sig, men arresterades av brittiska soldater kort därefter. Han begicksjälvmord genom attsvälja ett cyanidpiller i brittiskt häkte 23 maj 1945.[8]
Heinrich Himmler år 1907.Heinrich Himmler år 1929.Heinrich Himmler längst till höger, till vänster hans dotter Gudrun och i mitten hans fru Margarete
Heinrich Luitpold Himmler var son till Joseph Gebhard Himmler (1865–1936), en lärare, och dennes hustru Anna Maria (1866–1941; född Heyder). Han hade en äldre bror, Gebhard Ludwig (född 29 juli 1898), och en yngre bror, Ernst Hermann (född 23 december 1905). I Himmlers familj rådde strängkatolicism och nationalkonservatism.[9]
Himmlers gymnasietid delades mellanMünchen ochLandshut. Studierna dominerades avklassisk litteratur. På anmodan av sin far skrev Himmler dagbok. Dagboken visar att han var särskilt intresserad av krigsnyheterna underförsta världskriget (1914–1918). Han bad sina föräldrar att få börja på officersutbildning. Initialt var de tveksamma, men 1918 fick Himmler inleda sin skolning vid 11:e bayerska regementet. Senare samma år, den 11 november, tog kriget slut, och i och med den för tyskt vidkommande nesligaVersaillesfreden grusades Himmlers förhoppningar om att bli yrkesmilitär.
Från 1919 till 1922 studerade Himmleragronomi vid MünchensTechnische Hochschule och gjorde praktik på en lantgård. I november 1923 deltog Himmler i Hitlersölkällarkupp i München; Himmler stod underErnst Röhms befäl. Vid denna tid inträdde han även iNSDAP. Kuppen misslyckades, och Hitler dömdes till 5 års fängelse; han släpptes dock redan efter drygt åtta månader. Under Hitlers fängelsevistelse ägnade sig Himmler, medErich Ludendorffs goda minne, åtNS-Freiheitsbewegung.
År 1926 träffade Himmler sin blivande hustru, den sju år äldre, frånskilda Margarete Siegroth (född Boden). De gifte sig den 3 juli 1928 och fick sitt enda barn, dotternGudrun, den 8 augusti 1929. Makarna Himmlersäktenskap började så småningom att knaka i fogarna, och de separerade 1940. Året därpå inledde Himmler en kärleksaffär med sekreteraren Hedwig Potthast; hon födde en son, Helge (född 1942) och en dotter, Nanette Dorothea (född 1944).
Vid NSDAP:s nygrundande 1925 utnämndes Himmler tillGregor Strassers sekreterare och ställföreträdandeGauleiter för Niederbayern-Oberpfalz. Himmler gick med i SS 1925 och utsågs två år senare till viceReichsführer-SS underErhard Heiden. Efter Heidens avsked i januari 1929 blev Himmler självReichsführer-SS, högste befälhavare för SS, som vid den tiden endast räknade 280 medlemmar.
Fyra år senare, 1933, när Hitler och NSDAP grep makten i Tyskland, hade Himmlers SS ungefär 52 000 medlemmar. Himmler började nu, med bistånd av sin närmaste man Reinhard Heydrich, att försöka brytaSA:s kontroll över SS. Himmler införde hösten 1933 svarta uniformer för SS istället för debrunskjortor som SA bar. Konkurrensen mellan SA:s ledning och Himmler tilltog, och SA sågs alltmer som ett hot, inte bara gentemot det nazistiska ledarskapet, utan också mot den reguljära tyska armén. 1934 krävde också presidentHindenburg, under hot om undantagstillstånd, att åtgärder vidtogs. SA:s ledare,Ernst Röhm, hyste socialrevolutionära[10] ståndpunkter, och menade - trots att Hitler redan gripit den exekutiva makten - att den ”riktiga”revolutionen ännu inte hade ägt rum. En del nazistiska ledare tolkade detta som om Röhm förberedde enstatskupp mot Hitler. Himmler ochGöring övertalade Hitler att Röhm var tvungen att röjas ur vägen. Tillsammans med Heydrich,Kurt Daluege ochWalter Schellenberg planlade Himmler och Göring en utrensning inom SA. Planen sattes i verket den 30 juni 1934 och fick namnetde långa knivarnas natt. En rad SA-män och politiska motståndare mördades, förutom Röhm, även Gregor Strasser och den tidigare rikskanslernKurt von Schleicher. Dagen därpå, den 1 juli, blev SS en oberoende organisation inom nazistpartiet.
Den 17 juni 1936 stärktes Himmlers makt ytterligare, då han utnämndes till ”Chef för den tyska polisen”. Himmler var dock formellt underordnad inrikesministerWilhelm Frick. Inte förrän 1943, då Himmler utsågs till inrikesminister, blev hans makt över Tysklands polisväsen oinskränkt. Kort efterandra världskrigets utbrott 1939 gick Gestapo,Kripo ochSicherheitsdienst (SD) upp i det nybildadeReichssicherheitshauptamt (RSHA), och Heydrich blev dess chef, underställd Himmler.
Under 1930-talets andra hälft utvecklade SS sin egen militära gren,SS-Verfügungstruppe, som senare blevWaffen-SS.
Till skillnad från Adolf Hitler besökte Himmler koncentrationsläger och krigsfångeläger. I augusti 1941 bevittnade Himmler enmassarkebusering av judar iMinsk. Enligt hans adjutant,SS-ObergruppenführerKarl Wolff, blev Himmler helt blek i ansiktet och började skaka, då hjärnsubstans från ett av offren hamnade på hans uniformsrock.[12] Kort efter denna händelse försökte SS finna andra, effektivare metoder för massavrättningar.
Den 4 oktober 1943 höll Himmler ett flera timmar långt tal vid ett hemligt möte iPosens rådhus. Närvarande var 92 SS-generaler: 33Obergruppenführer, 51Gruppenführer och 8Brigadeführer. Himmler talade om det politiska och militära läget och kom även in på judeförintelsen:[13]
”
Jag skall här fullt öppet inför Er också nämna ett mycket svårt kapitel. Bland oss bör det någon gång nämnas helt öppet, men trots det kommer vi aldrig att tala offentligt om det. Jag syftar nu på judeevakueringen, utrotningen av det judiska folket. De flesta av Er torde veta vad det innebär när 100 lik ligger samlade, när 500 eller 1 000 ligger där. Att ha stått ut med detta och ändå – bortsett från undantag av mänsklig svaghet – ha förblivit anständiga, det har gjort oss hårda. Detta är ett blad i vår historia som aldrig har skrivits och aldrig kommer att skrivas, men ett ärofullt blad, för vi vet hur svårt vi skulle ha haft det om vi fortfarande i varje stad – vid bombangreppen, under alla krigets bördor och umbäranden – hade haft judarna som hemliga sabotörer, agitatorer och uppviglare.
Vårvintern 1945 hade Himmler förlorat hoppet om en tysk seger i kriget. Han ansåg, att det var nödvändigt att sluta fred medStorbritannien ochUSA för attTredje riket skulle kunna överleva. Himmler trodde på en separatfred med de västallierade; Hitler, däremot, förutspådde attSovjetunionen skulle kunna utgöra en partner för fredssamtal.[14] Genom flera mellanhänder kontaktade Himmler, utan Hitlers vetskap, greveFolke Bernadotte, dåvarande vice ordförande för svenskaRöda Korset för att förhandla fram enfred med de västallierade. Himmler hyste förhoppningen om att brittiska och amerikanska styrkor därefter skulle ansluta sig till det sargade tyskaWehrmacht och vända sig mot sin allierade Sovjetunionen.
Himmler befann sig iBerlin i samband med att Hitler fyllde 56 år den 20 april 1945. Samma dag flög den judiske köpmannenNorbert Masur, representant för den judiska världskongressen, med falska identitetshandlingar, till Berlin och överlämnade till Himmler en förteckning över judiska interner som man krävde skulle frisläppas från olika tyska koncentrationsläger ochfängelser. Natten till den 21 april ägde ett långt samtal rum mellan Masur och Himmler.[15] Vid det nattliga mötet, som anordnades påFelix Kerstens gård i närheten av Berlin, närvarade, förutom Himmler, Masur och Kersten, ävenWalter Schellenberg ochRudolf Brandt.[16] Himmler kunde inte tillmötesgå alla Masurs krav, men han gick med på att släppa ett hundratal judar frånRavensbrück. Kort därefter lämnade Himmler det av ryska trupper i princip inringade Berlin. Natten mellan den 23 och den 24 april ägde ett möte rum iLübeck mellan Himmler och representanter för de västallierade, men förhandlingarna med dessa och även medFolke Bernadotte gick om intet.[17]
Heinrich Himmler efter sitt självmord den 23 maj 1945.
Hitler fick den 28 april vetskap om Himmlers i lönndom förda fredsförhandlingar; han uteslöt omedelbart Himmler ur NSDAP och avskedade honom som chef för SS. Dagen därpå uteslöt Hitler Himmler ur sitt politiska testamente somförrädare.[18] Då Himmler insåg att han inte kunde återvända till Berlin, anslöt han sig i början av maj till storamiralDönitz provisoriska regeringshögkvarter iPlön i östraSchleswig-Holstein. Dönitz, som vid tillfället var överbefälhavare för samtliga tyska trupper i västfrontens norra delar, gjorde dock direkt klart för Himmler att det inte fanns någon plats för denne i den nya regeringen. Himmler gjorde då ett sista försök och erbjöd generalDwight Eisenhower Tysklands kapitulation i utbyte mot att få slippa åtal och rättegång efter krigets slut. Eisenhower vägrade att ha någonting med Himmler att göra, och Himmler kom att under några dagar planlöst vandra kringFlensburg i norra Schleswig-Holstein, nära gränsen tillDanmark.
Efter Tysklands villkorslösakapitulation den 7 maj 1945, bytte Himmler om till vanliguniform, rakade av sig sinmustasch och satte en lapp för ena ögat. Den 12 maj hamnade han i brittiskkrigsfångenskap där han satt under falsk identitet somfältväbelHeinrich Hitzinger.[19] Himmlers identitetshandlingar väckte dock misstanke, och den 22 maj arresterades han av den brittiske sergeantenArthur Britton. Kort innan förhöret med honom skulle inledas dagen därpå, begick Himmlersjälvmord genom att bita sönder encyanidkapsel han hade haft gömd i munnen.[20] Han begravdes i en anonymgrav påLüneburgheden i norraTyskland.
.svg)
_blank_BAR.svg)
