Heilongjiang är till övervägande delen ett slättland med åkerbruk som viktig näring. På provinsens berömdasvarta jord odlas de viktigaste jordbruksprodukternasojabönor,vete,majs ochhirs. Provinsen är också känd för sin mejeriproduktion.
Ända sedan oljefältet iDaqing öppnades 1959 har provinsen varit haft stor betydelse för Kinas oljeförsörjning. Provinsen har också stora fyndigheter avstenkol, guld och timmer.[1]
Heilongjiang är beläget i regionenManchuriet, som är detmanchuiska folkets ursprungsområde. Provinsens namn härrör från den kinesiska översättningen avSahaliyan ula, det manchuriska namnet på gränsflodenAmur.[2]
Ända fram till1800-talets andra hälft var invandringen avhankineser till Manchuriet starkt reglerad och Heilongjiang styrdes av en militärguvernör (將軍) iCicigar som var skild från den civila förvaltningen i detegentliga Kina. Under militärguvernören lydde ställföreträdande militärguvernörer (副都統) som residerade på följande ställen:[3]
Efter det attQingdynastin avträtt en stor del av sina anspråk i Manchuriet tillRyska imperiet 1860 började Qingdynastin uppmuntra invandring avhankineser, som vid 1900-talets början utgjorde regionens befolkningsmajoritet. 1907 omvandlades Heilongjiang till en vanlig provins med civil förvaltning.
Efter 1949 förenade Folkrepubliken Kinas regering Heilongjiang-provinsen med delar avSungkiang,Nunkiang ochHokiang. 1954 flyttades huvudstaden tillHarbin.
Den politiska makten i Heilongjiang utövas officiellt av provinsen Heilongjiangs folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvararKinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan december 2022 ärLiang Huiling.
I praktiken utövar dock den regionala avdelningen avKinas kommunistiska parti den avgörande makten i Hubei ochpartisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än guvernören. Sedan oktober 2021 heter partisekreterarenXu Qin.
Heilongjiang har flyttat gränser och omorganiserats ett flertal gånger under 1900-talet. Idag indelas provinsen i 13 enheter påprefekturnivå, varav 11 är städer på prefekturnivå, en stad på subprovinsiell nivå och en är en vanlig prefektur.
^Endymion Porter Wilkinson,Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 233; Erich Hauer och Oliver Corff,Handwörterbuch der Mandschusprache (Wiesbaden: Harrassowitz, 2007).
^William Frederick Mayers och G.M.H. Playfair,The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix, 3 upplagan (Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1897), s. 49.
Elliott, Mark C. "The Limits of Tartary: Manchuria in Imperial and National Geographies."Journal of Asian Studies 59, no. 3 (2000): 603-46.
Lee, Robert H. G.The Manchurian Frontier in Ch'ing History. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1970.
Mayers, William Frederick.The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix. 3rd edition revised by G.M.H. Playfair ed. Taibei: Ch'eng-Wen Pub. Co., 1966.
.svg)
