Havsanemonen är vanligen enpolyp med stickandenässelceller i sina tentakler. Nässelcellerna kan paralysera och fånga byten, som sedan förflyttas med hjälp av tentaklerna till munnen förmatspjälkning i en central hålighet.
Havsanemoner är cylindriska med en storlek som varierar från 5 mm eller mindre upp till 100 mm i diameter och från 5 mm till 200 mm i längd. Munnen har en cilierad skåra,siphonoglyph, vilken leder ner vatten i svalget samtidigt som cilier på andra ställen i svalget för vatten ut ur munnen. På detta sätt tillförs syre på samma gång som avfallsprodukter avlägsnas.Cilierna ser även till att ett inre vätsketryck upprätthålls vilket förser havsanemonen med etthydrostatiskt skelett. Svalget leder till en matsmältningsapparat som med hjälp av septa är uppdelad i kamrar som står i förbindelse med varandra.Körtelceller igastrodermis frigör enzym som spjälkar maten. Vid de lägre ändarna av septa följer det, hos vissa havsanemoner, trådar som är försedda mednematocyter samt körtelceller. Dessa trådar kan skjutas ut genom munnen eller genom porer i kroppsväggen för att fånga byten eller för att avvärja hot. Ett annat sätt för havsanemonen att försvara sig vid fara är att, viakroppsporerna, snabbt avge vatten vilket minskar dess kroppsstorlek. Vid motsatt sida till kronan har de en fot med vilken de fäster till föremål så som stenar och dylikt. Med hjälp av denna fot kan vissa havsanemoner ändra ställning. Vissa havsanemoner ärdioika och andra ärmonoika.Gonaderna är belägna i kanten av septa.[3][4]
Havsanemonen har en fot/bas som den använder sig av för att fästa sig själv till stenar eller liknande. Några arter fäster sig tillkelp och några simmar fritt. Eftersom havsanemonen inte är enväxt och därför inte kapabel tillfotosyntes själv så använder den sig av en viktig symbios med enencellig grönalg som lever i havsanemonens magceller. Dessa alger kan antingen varazooxanthellae ellerzooclorellae eller bägge. Havsanemonerna använder sig avsyre och mat i form avglycerol,glukos ochalanin från algerna medan algerna i sin tur är säkrade tillgång på solljus vilket havsanemonerna aktivt uppsöker.
Några havsanemoner lever också i symbios medkrabbor och anemonfiskar (clownfiskar). De som lever i symbios med krabborna fäster sig till deras skal och utgör där ett skydd för krabban eftersom den är giftig och kan då i sin tur utnyttja matrester som krabban river upp. Symbiosen med clownfiskarna fungerar eftersom fiskarna har ett speciellt slemlager som skyddar dem från havsanemonens giftiga tentakler, och även här är havsanemonens fördel att den kan få matrester från fisken.
