Harold Humphrey Hackett, född12 juli1878Hingham,Massachusetts, död20 november1937, var enamerikanskhögerhänttennisspelare.
Hackett rankades som en av USA:s 10 främsta tennisspelare 1902 och 1906. Som bäst var han 1906 då han rankades som nummer sju. Han upptogs 1961 iInternational Tennis Hall of Fame.
Som tennisspelare är Hackett mest känd som dubbelpartner tillFred Alexander. Tillsammans var de ett av USA:s bästa dubbelteam genom tiderna. Åren 1905-1911 nådde de under hela 7-årsperioden konsekutiva finaler i dubbel iAmerikanska mästerskapen. De vann 4 år i rad (1907-1910) efter segrar överWilliam Larned/William Clothier (1907),R. Little/Beals Wright (1908),Maurice McLoughlin/G. James (1909) ochTony Bundy/T. Hendrick (1910).
Hackett och Alexander vann tillsammans de amerikanska inomhusmästerskapen i dubbel 1906-1908. MedWalter Hall vann Hackett dessutom amerikanska grusmästerskapen 1912.
Harold Hackett deltog i det amerikanskaDavis Cup-laget som kapten 1908-09 och 1913. Han spelade totalt 6 matcher av vilka han vann 5. År 1913 deltog han i det amerikanska lag som besegrade de brittiska titelhållarna i världsfinalen (theChallenge Round) i London på banorna i Wimbledon. Han och McLoughlin besegrade det brittiska dubbelparetHerbert Roper Barrett/Charles Dixon med 5-7 6-1 2-6 7-5 6-4. USA vann hela mötet med 3-2 och därmed Cup-titeln.
Harold Hackett studerade påYale University och spelade vid sidan av sina studier också tennis. Han hade stilrena men för motståndarna svårbedömda slag.