| Hara Takashi | |
 Hara Takashi. | |
| Född | 15 mars1856[1] Morioka[2] eller Motomiya |
|---|---|
| Död | 4 november1921[3][4] (65 år) Tokyo station,Japan |
| Begravd | Daiji-ji |
| Medborgare i | Japan |
| Utbildad vid | Law School of the Ministry of Justice |
| Sysselsättning | Politiker,journalist,författare,diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Japans representanthus (1902–1921) Japans premiärminister regeringen Hara (1918–1921) | |
| Arbetsgivare | Hōchi Shinbun Japans utrikesministerium Ōsaka Mainichi Shimbun |
| Politiskt parti | |
| Rikken Seiyūkai | |
| Maka | Hara Asa |
| Utmärkelser | |
| Uppgående solens orden, första klass Uppgående solens orden med paulowniablomster, första graden Stora ordensbandet av Krysantemumorden | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Hara Takashi (även känd somHara Kei), född den 4 november1856iMorioka, död 4 november1921 iTokyo (mördad), var enjapanskpolitiker.
Hara blev efter juridiska studier tidningsman, ingick 1883 på diplomatbanan, blev samma årkonsul iTianjin, 1886 ambassadsekreterare ochchargé d'affaires iParis och 1892 direktör för utrikesministeriets handelsbyrå.
Han var 1896-97 japanskminister iKorea, utgav några år tidningenŌsaka Mainichi, hjälpte 1900Ito Hirobumi att organiseraSeiyūkai-partiet, var 1900-01 kommunikationsminister i Itos ministär, därefter till 1906 utgivare av tidningenŌsaka Shimpō och invaldes 1902 iparlamentet.
Han var 1906-08 och 1911-12 inrikesminister iSaionji Kinmochis ministärer och innehade samma post 1913-14 i ministärenYamamoto. I parlamentet var HaraSeiyukai-partiets skicklige ledare och trädde september 1918 som premiärminister i spetsen för Japans första parlamentariska ministär. Han visade på denna post mycken både kraft och smidighet, stod på god fot med de mäktiga militära kretsarna, förberedde en moderat rösträttsreform och intog i utrikespolitiken en tillmötesgående hållning motFörenta staterna. Det var fruktan för, att Hara skulle låta Japans ombud påWashingtonkonferensen visa för stor medgörlighet mot amerikanerna, som ledde till att en fanatisk ung järnvägstjänsteman mördade honom.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Hara, 1904–1926.
| |||||||
