| Hans Pfitzner | |
 Hans Pfitzner cirka 1910. | |
| Född | 5 maj1869[1][2][3] Moskva[4] |
|---|---|
| Död | 22 maj1949[4] (80 år) Salzburg[4] |
| Begravd | Zentralfriedhof Wien |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Dr. Hoch’s Konservatorium |
| Sysselsättning | Kompositör,författare,universitetslärare,dirigent,pianist |
| Arbetsgivare | Hochschule für Musik und Theater München |
| Noterbara verk | Das Christ-Elflein |
| Föräldrar | Robert Pfitzner |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1926) Goethepriset (1934) Goetheplaketten av Frankfurt am Main (1940) Pour le Mérite Wiens hedersring Pour le Mérite för vetenskap och konst Münchens gyllene hedersmedalj | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Hans Pfitzner, född den5 maj1869 iMoskva, död den22 maj1949 iSalzburg, var en tysk tonsättare.
Hans Pfitzners musik var i konservativ romantisk stil och han som person var mycket fientligt inställd till allt nytt, inklusive modern/samtida musik - bland annat i polemikskrifter mot bland annatFerruccio Busoni ochArnold Schönberg. Under1919–1920 var han ledare för Münchens Filharmoniska Orkester. Pfitzner är mest känd för sina sånger och operanPalestrina, som använder senmedeltidapolyfoni och med vissa stilistiska likheter medMästersångarna i Nürnberg.
I augusti 1934 publicerades ett upprop formulerat avJoseph Goebbels iNSDAP:s partiorganVölkischer Beobachter. I korthet handlade detta om att offentligt visaFührern sin trohet. Det var undertecknat av namnkunniga författare, bildkonstnärer, konsthistoriker, arkitekter, skådespelare, musiker och tonsättare. Bland dem fanns Hans Pfitzner.[5] Mot slutet avandra världskriget återfanns Pfitzner på propagandaministeriets lista över "gudabenådade" kulturskapare, den så kalladeGottbegnadeten-Liste, vilket skänkte honom ett extra skydd av staten och befriade honom från allt deltagande i militär verksamhet.
Från 1936 tillhörde hanReichskulturkammer, det högsta beslutande organet för all kultur iNazityskland. Som tonsättare var han för månganationalsocialister en förebild.
