| Hans Dahlberg | |
 Karin Falck och Hans Dahlberg, 2012. | |
| Född | 4 augusti1930 Kungsholmen,Stockholm |
|---|---|
| Död | 24 februari2019 (88 år) Hägerstens distrikt |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Skådespelare, utrikesjournalist, programledare, författare och översättare |
| Maka | Maud Backéus (g. 1951–1958) Elisabet Liljenroth (g. 1958–1975) |
| Partner | Karin Falck (1980–2019; hans död) |
Hans Dahlberg, född4 augusti1930 iKungsholms församling iStockholm[1], död24 februari2019 iHägerstens distrikt,[2] var en svenskskådespelare,regissör, utrikesjournalist,TV-programledare,författare ochöversättare.
Dahlberg var son till arkitektenMauritz Dahlberg och Anna-Lisa, ogift Sterner.[3] Han utbildade sig vidGöteborgs stadsteaters elevskola 1950–1953 och var engagerad vid Slottsskogsteatern under sommaren 1951. Under lärotiden på Göteborgs stadsteater spelade han många roller, en av dessa var som en av dödgrävarna iHamlet (1953) därPer Oscarsson hade huvudrollen.[4]
Hans Dahlberg bytte sedan yrkesbana och var, efter studier i journalistik, utrikesredaktör vidAftonbladet 1960–1962, utrikespolitisk medarbetare förDagens eko vidSveriges radio 1962–1966, producent av utrikespolitiska TV-program 1966–1969, programråd vid TV 1 1970–1973, redaktionschef för Nedre Norrlands distrikt inom Sveriges radio i Sundsvall 1973[5]–1975 och vid centrala kansliet i Stockholm 1976–1977.[6]
Han var lärare vidFörsvarshögskolan 1977–1984 och därefter chef för försvarsstabens informationsavdelning 1984–1987. År 1987 satsade han helt på skrivandet. Han gav bland annat ut böckernaI Sverige under andra världskriget (1983),Östersjön: kampen om ett hav 862–1990 (1990),Hundra år i Sverige: krönika över ett dramatiskt sekel (2000) ochVårt 1800-tal: hundra omvälvande år (2003). Han översatte också ett stort antal böcker.
Dahlberg var gift första gången 1951–1958 med regissörenMaud Backéus (1931-2018) och fick dottern Nina (född 1953) och sonen Johan (född 1955). Andra gången var han gift 1958–1975 med Elisabet Liljenroth (född 1935), dotter till redaktören Frans Liljenroth och Marja Liljenroth. De fick dottern Anna (född 1958) och sonen Jan (född 1960).[7] Från 1980 och fram till sin död var han sambo med regissören och TV-profilenKarin Falck (född 1932).[8]
Hans Dahlberg är gravsatt i minneslunden påDjursholms begravningsplats.[9]
Sverige under andra världskriget (1983), Östersjön, kampen om ett hav 1986–1990 (1990), Hundra år i Sverige, krönika över ett dramatiskt sekel (2000) och Vårt 1800-tal, hundra omvälvande år (2003)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1953 | Krister Griffel | Den jäktade (Den stundesløse) Ludvig Holberg | Göteborgs stadsteater 1 maj1953 | |
| 1954 | Ralph | The och sympati (Tea and Sympathy) Robert Anderson | Frank Sundström | Nya Teatern[10][11] |
| Hasse | Litet bo Herbert Grevenius | Per-Axel Branner | Nya Teatern[12] | |
| 1955 | Howie Newsome | Vår lilla stad (Our Town) Thornton Wilder | Per-Axel Branner | Nya Teatern[13] |
| Arialdo | Henrik IV (Enrico IV) Luigi Pirandello | Per-Axel Branner | Nya Teatern[14][15] |
| År | Roll | Produktion | Upphovsmän |
|---|---|---|---|
| 1950 | En betjänt | Miljonpundssedeln (The Million Pound Bank Note) Mark Twain | Benkt-Åke Benktsson[16] |
|