| Handley Page Hampden | |
 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Bombflygplan |
| Besättning | 4 |
| Första flygning | 21 juni1936 |
| I aktiv tjänst | 1938–1943 |
| Versioner | Sevarianter |
| Ursprung |  Storbritannien |
| Tillverkare | Handley Page |
| Antal tillverkade | 1 430 |
| Data | |
| Längd | 16,33 meter |
| Spännvidd | 21,08 meter |
| Höjd | 4,37 meter |
| Vingyta | 62,1 m² |
| Sidoförhållande | 6,58 |
| Tomvikt | 5 340 kg |
| Max. startvikt | 8 500 kg |
| Max. bränslevikt | 2 142 kg (2 975 liter) |
| Motor(er) | 2 ×Bristol Pegasus (Hampden) 2 ×Napier Dagger (Hereford) |
| Motoreffekt | 2 × 980 hk (Hampden) 2 × 1 000 hk (Hereford) |
| Prestanda | |
| Maxhastighet | 410 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 1 760 km |
| Max. flyghöjd | 5 800 meter |
| Stigförmåga | 4,98 m/s |
| Beväpning & bestyckning | |
| Eldvapen | 1 ×7,7 mmBrowning-kulspruta 3–5 × 7,7 mmVickers K-kulsprutor |
| Bomber | 1 814 kg (4 000 lb) |
| Torpeder | 1 × 45 cmtorped |
| Övrigt | sjöminor |
| Ritning | |
 | |
Handley Page Hampden var ettbrittiskt medeltungtbombflygplan som användes avRoyal Air Force under första hälften avandra världskriget. Under 1942 konverterades många Hampdens tilltorpedflygplan och fördes över frånRAF Bomber Command tillRAF Coastal Command för att skydda dearktiska konvojerna till och frånMurmansk ochArchangelsk. De togs ur tjänst helt under 1943. Flygplan medNapier Dagger-motorer i stället förBristol Pegasus-motorer kallas förHandley Page Hereford. Sammanlagt tillverkades 1 430 Hampden (500 av Handley Page, 770 avEnglish Electric och 160 av Canadian Associated Aircraft) och 150 Hereford.[1]
År 1932 utfärdadeLuftministeriet en specifikation på ett tvåmotorigt medeltungt bombflygplan.Bristol,Vickers ochHandley Page svarade med var sin konstruktion. Hampden designades ursprungligen medRolls-Royce Goshawk-motorer, men när utvecklingen av den motorn försenades övergick man till den tyngre men kraftfullarestjärnmotornBristol Pegasus. Prototypen genomförde sin jungfruflygning 21 juni 1936 och i augusti samma år fick Handley Page ett kontrakt på 180 flygplan. Egentligen ansågs konkurrentenVickers Wellington vara en bättre konstruktion, men de tog längre tid att tillverka och på grund av den begynnande kapprustningen med Tyskland fick även Handley Page kontrakt.[2]
Eftersom många olika flygplan använde motornBristol Pegasus var tillgången begränsad. Handley Page utvärderade därför andra motoralternativ. Två flygplan byggdes om med amerikanskaWright Cyclone-motorer, men de innebar ingen nämnvärd prestandaförbättring.H24-motornNapier Dagger däremot var mer lovande. Den var visserligen tyngre än Pegasus och Cyclone, men den var mindre och hade högrespecifik effekt. Etthundra flygplan med Dagger-motorer beställdes, men eftersom de visade sig vara bullriga och otillförlitliga byggdes många av flygplanen med Pegasus-motorer i stället.[2]
Hampden var ett midvingat flygplan tillverkat i metall, huvudsakligenaluminium. Både flygkropp och vingar tillverkades i sektioner som fogades samman i slutmonteringen, vilket möjliggjorde snabb och kostnadseffektiv tillverkning. Vingens bakkant var starkt framåtsvept vilket medgav kortare spännvidd med bibehållen vingyta. Flygkroppen var likt den tyska motsvarighetenDo 17 av typen ”flygande penna” med besättningen koncentrerad till främre delen och med en mycket slank bakkropp. Till skillnad från Do 17 var flygkroppen dessutom tillplattad på bredden och inte mer än en meter bred. Det gav mindre frontyta och mindre luftmotstånd men gjorde besättningens utrymmen trånga. Besättningen hade inte heller någon möjlighet att nå varandra under flygning. De trånga innerutrymmena gav den öknamnet ”flygande resväskan” medan den udda formen gjorde att den även kallades ”stekspaden” eller ”grodynglet”.
Den defensiva beväpningen bestod ursprungligen av en fast monteradBrowning-kulspruta i nosen och tre stycken rörligaVickers K-kulsprutor, framåt-nedåt, bakåt-nedåt samt bakåt-uppåt. Den visade sig snabbt vara helt otillräcklig och många flygplan fick därför under 1940 dubbla kulsprutor bakåt-nedåt och bakåt-uppåt. En ganska marginell förbättring eftersom eldkraften fortfarande var otillräcklig och det fanns stora döda vinklar i vilka vapnen inte kunde verka.
No.455 Squadron (RAAF) anlände tillSwinderby iLincolnshire 6 juni 1941 och utrustades med Hampdens under slutet av augusti. Den första insatsen var en bombräd motFrankfurt 29 augusti. I februari 1942 sattes divisionen in i dagsljus mot de tyska slagskeppenScharnhorst ochGneisenau samt den tunga kryssarenPrinz Eugen när de passeradeEngelska kanalen, vilket ledde till svåra förluster. Under april byggdes flygplanen om tilltorpedflygplan. I september 1942 baserades divisionen tillfälligt iSeveromorsk för att skydda konvojenPQ 18 från tyska stridsfartyg, framför allt det fruktade slagskeppetTirpitz . I oktober lämnades flygplanen över till Sovjetunionen och divisionen fick nya flygplan vid återkomsten till Storbritannien. Under 1943 patrullerade divisionen Nordsjön och sänkte två handelsfartyg vidEigerøya iDanmark och den tyska ubåten U-227 norr omShetlandsöarna. I november 1943 bytte divisionen ut sina Hampdens motBristol Beaufighters.
Totalt 160 Hampdens tillverkades av Victory Aircraft iKanada. Av dem överfördes 84 till Storbritannien medan resten baserades vidVictoria Airport iBritish Columbia och användes för att utbilda kanadensiska besättningar. När RAF tog Hampdens ur tjänst fördes ett antal tillbaka till Kanada för att användas för flygutbildningen som förlorat ett antal flygplan i olyckor.[3]
De brittiska och australiensiska Hampdens som deltog i operation Orator lämnades efter operationen kvar på Kolahalvön och togs över avSovjetunionens flygvapen (24:e torpedflygregementet) som kallade flygplanet för ”balalajkan” på grund av dess ovanliga form. På grund av förluster och brist på reservdelar togs den ur tjänst i mitten av 1943 och ersattes avIljusjin DB-3 ochIljusjin Il-4.
.jpg)
Direkt efter andra världskrigets utbrott användes Hampdens för spaningsflygningar över tyska kusten för att övervakatyska flottans rörelser. Den 4 september 1939 genomfördes första anfallet, mot tyska slagskepp i närheten avWilhelmshaven.[4] Trots att Hampden med tidens mått var både snabbt och lättmanövrerbart för ett bombflygplan var den ingen match för tyska jaktflygplan somBf 109 ochBf 110 och RAF slutade snart att använda Hampdens i dagsljus. Däremot genomförde den flera viktiga nattliga uppdrag. Den 19 mars 1940 genomförde Hampdens den första bombningen av Tyskland när flygstationen iHörnum påSylt förstördes. EfterTysklands invasion av Norge genomförde Hampdens omfattande minutläggning iNordsjön ochNorska havet med minimala förluster. Den 12 augusti 1940 genomförde en division Hampdens ett vågat låghöjdsanfall motDortmund-Ems-kanalen för vilket löjtnant Roderick Learoyd erhöllViktoriakorset. Den 25 augusti genomförde flera divisioner med bland annat Hampdens det första bombanfallet motBerlin. Trots att man opererade i skydd av mörkret drabbades Hampdens av svåra förluster, nästan hälften av alla Hampdens gick förlorade, och började därför dras tillbaka från bombrollen under 1942. Det sista bombanfallet med Hampdens genomfördes mot Wilhelmshaven natten mot 15 september 1942. I stället konverterades många Hampdens tilltorpedflygplan och fördes över till RAF Costal Command för att skydda konvojerna till och frånMurmansk ochArchangelsk mot tyska stridsfartyg. I september 1942 baserades No.144 Squadron (RAF) och No.455 Squadron (RAAF) iSeveromorsk för att skydda konvojen PQ 18 (operation Orator).[2][5]
I maj 1935 köpte Sverige en Hampden för utprovning. Tanken var att den skulle jämföras medJunkers Ju 86, men den blev inte levererad förrän den 24 september 1938[6] då Sverige redan tagit Ju 86 i tjänst som B 3. I Sverige fick flygplanet beteckningenP 5 (P = provflygplan) med kod F11-75[7] och användes som spaningsflygplan vidSödermanlands flygflottilj. Efter krigsslutet såldes flygplanet tillSAAB och användes för utprovning av radar och annan utrustning med registreringen SE-APD; det skrotades 1947.[8]
Eftersom det flygplan som exporterades till Sverige hade något kraftigare Pegasus XXIV-motorer och andra modifieringar kallades den av tillverkaren HP.53 Suecia. Något förvirrande återanvändes beteckningen HP.53 av Handley Page för denNapier Dagger-drivna varianten HP.53 Hereford.
Wikimedia Commons har media som rörHandley Page Hampden.