Hadrianus tillhörde enadelssläkt iKyrkostaten som redan två andra påvar tillhört,Stefan III ochSergius II. Innan han hade vigt sig åt kyrkan hade Hadrianus gift sig medStephania, så småningom blivitkardinal, och hade två gånger tidigare nämnts som påvekandidat men förlorat mot sina konkurrenter. VidNicolaus I:s död var Hadrianus känd i den kristna världen för sin välgörenhet och välvillighet, men 75 år gammal och hade inte några ambitioner eller någon önskan om att bli påve. Hans ålderdom förmörkades av en familjetragedi. Mot sin vilja valdes han ändå av prästerskapet och folket till påve, troligen i november872, ochkonsekrerades omkring den 14 december.
Som påve följde han tätt sina energiska företrädares fotspår. Han försökte behålla freden blandKarl den stores ättlingar. Under ett samtal med den botfärdige kungLothar II avLorraine vidMonte Cassino utdelade hannattvarden, efter att avkräva honom en offentlig ed att sluta ha samlag med sinkonkubin efter påvens förbud, att han skulle ta tillbaka sin lagliga hustruTheutberga, och foga sig efterHeliga stolens slutgiltiga beslut.
