EttHTML-element är en komponent avdokumentobjektmodellen (DOM) som används för att renderawebbsidor strukturerade medHTML. Ett element kan i regel ha ett eller flera attribut innehållandes ett namn och ett värde. De flesta HTML-element består av en start- respektive sluttagg och kan däremellan bestå av olika innehåll.
1989 arbetade engelsmannenTim Berners-Lee påCERN iSchweiz och uppfann därWorld Wide Web - ett system för att länka samman dokument och webbsidor viaInternet. Han utvecklade också den första webbservern, den första webbläsaren och den första versionen av märkesspråketHTML. Vid utvecklandet av HTML inspirerades Berners-Lee avStandard Generalized Markup Language (SGML) - ett format för att strukturera text. Systemet med par av taggar för att märka upp innehåll kommer direkt från SGML.[1] Vissa av elementen som idag används i HTML har sitt ursprung i SGML-formatet, exempelvis<p> för paragrafer,<h1> - <h6> för olika rubriksnivåer och<li> för ett listföremål.[1]
1994 grundades organisationenWorld Wide Web Consortium (W3C) som fick uppdraget att vidareutveckla HTML. Ett år senare,1995, introducerades en ny uppsättning element i HTML. Vissa av elementen som tillkom, exempelvis<font>, användes för att anpassa HTML-dokumentets utseende. Detta ledde till att kritiska röster höjdes, som menade att HTML bara ska användas för att strukturera innehåll och att utseende inte har någonting med det att göra.[1]
Den28 oktober2014 blevHTML 5 officiellt en rekommenderat standard av W3C.[2] Den nya versionen av HTML medförde också nya element - många av dem med fokus påsemantik.[3] Samtidigt introducerades även elementen<audio> och<video> som möjliggjorde uppspelning av ljud- och filmklipp direkt i webbläsaren utaninsticksprogram.[3]
Strukturen för hur ett HTML-element definieras skiljer sig något mellan olika typer av element. Samtliga element har en starttagg (en: start tag) bestående av ett nyckelord skrivet mellan ettmindre än- respektivestörre än-tecken, som indikerar början av det givna elementet. Vissa element har också en sluttag (en: end tag) som på samma sätt indikerar elementets slut. Sluttaggarna är strukturerade på samma sätt men innehåller ettsnedstreck (/) mellan mindre än-tecknet och nyckelordet. Mellan start- och sluttaggen finns elementets innehåll (en: content). Så kallade tomma element (en: void elements) kan inte ha något innehåll, då de bara består av en starttagg. Både tomma och icke-tomma element kan ha ett eller flera attribut (en: attribute), som i sin tur var och en kan bestå av ett namn och ett värde (en: value).[4] Attribut förs in i starttaggen genom att skriva attributets namn, följt av ettlikhetstecken och sedan attributets värde inomcitationstecken.
Ett element med både start- och sluttagg, attribut och innehåll kan sedermera skrivas på den allmänna formen:
<starttaggattributnamn="värde">Innehåll</sluttagg>
Ett tomt element kan på liknande sätt skrivas som:
<starttaggattributnamn="värde"/>
I HTML-dokumentationen gör man skillnad mellantagg ochelement.[4] Ett element består, som tidigare nämnt, av en eller två taggar. Sedermera är<strong> och</strong> ett exempel två taggar, närmare bestämt en starttagg följt av motsvarande sluttagg.<strong></strong> är ett exempel på ett element.<abbr title="HyperText Markup Language">HTML</abbr> är ett exempel på ett element som använder ett attribut med namnettitle och värdetHyperText Markup Language.
En vanlig kategorisering av element som förekommer inom<body> är om de är så kallade block- eller inlinelement.[5] Som standard placeras blockelement på en ny rad, medan inline-element placeras på samma rad. Generellt så kan blockelement innehålla andra blockelement eller inlineelement. Inlineelement kan däremot inte innehålla blockelement, utan bara ren text eller andra inlineelement.[5] Ett paragrafelement<p>Det här är en paragraf.</p> är ett exempel på ett blockelement, medan<span>Detta skrivs på samma rad.</span> är ett inline-element.
HTML-element som beskriver innebörden av dess innehåll kallas försemantiska. Sådana element introducerades redan 1989 i den första versionen av HTML[6] i form av exempelvis<title></title>, som beskriver HTML-dokumentets titel. Två HTML-element som inte är semantiska är<div> och<span>. De elementen används för att märka upp delar av dokumentet, men ger inte någon ytterligare information om innehållets faktiska betydelse. När HTML5 introducerades 2014 lanseradeW3C ett antal nya element med fokus på semantik, exempelvis<article>,<footer> och<progress>. Tanken med de nya elementen, och med semantisk HTML generellt, är att bidra till utvecklingen av densemantiska webben, och för att på så sätt underlätta för maskiner, så somsökmotorer ochskärmläsare att förstå innehållet på webbplatsen.
HTML-element som används för att ändra utseendet på dokumentet kallas för presentationselement. Två exempel på sådana element är<font> och<i>. Även om många presentationselement fortfarande är giltiga och fungerar i de flestawebbläsare så uppmuntrarW3C att istället använda element med semantisk innebörd för att strukturera dokumentet ochstilmallar för att ändra utseendet på det.[7][8]
| |||||||||||||
