Asquith föddes iMorley,Yorkshire och utbildades vid Fulneck School, West Yorkshire ochCity of London School. Han fick ett stipendium för att studera vidBalliol College, Oxford, och blev efter examen advokat (barrister). Han blev rik i början av1880-talet på sin juridiska verksamhet. Han gifte sig med Helen Kelsall Melland, dotter till en doktor i Manchester,1877 och de fick fyra söner och en dotter innan hon dog avtyfus1891. Han gifte om sig1894, medMargot Tennant, dotter till Sir Charles Tennant, 1:e baronet. Med sin andra fru fick han flera barn, men bara en son och en dotter överlevde barndomen. Som ung kallades Asquith Herbert inom familjen, men hans andra fru kallade honom Henry. I det offentliga livet benämndes han dock alltid endastH. H. Asquith.
Han invaldes iunderhuset1886 somliberal representant förEastFife och nådde sin första viktiga post1892 när han blev inrikesminister iGladstones regering. Liberalerna var i opposition i tio år från1895, och Asquith avböjde ett erbjudande om att bli partiledare1898.
Det liberala partiet vann en jordskredsseger ivalet 1906, och Asquith blev finansminister iHenry Campbell-Bannermans regering. På denna post visade han sitt starka stöd förfrihandel. Campbell-Bannerman avgick på grund av sjukdom i april1908 och Asquith efterträdde honom som premiärminister.
Asquiths regering blev invecklad i en dyr marin kapprustning medTyskland. Dessutom påbörjades ett omfattande socialt välfärdsprogram, och statliga pensioner infördes 1908. Det sociala välfärdsprogrammet visade sig vara kontroversiellt, och Asquiths regering mötte hårt motstånd från detkonservativa oppositionspartiet. Detta ställdes på sin spets1909, när finansministernDavid Lloyd George lade fram en medvetet provokativ budget. De konservativa, som var fast beslutna att blockera budgeten, använde sin majoritet iöverhuset för att rösta ner den. Det var inte brukligt för överhuset att blanda sig i finansärenden och åtgärden orsakade därmed en konstitutionell kris, som ledde till ettval i januari 1910. Liberalerna fick åter egen majoritet, men en kraftigt minskad sedanvalet 1906.
Den mest drastiska möjligheten i denna situation var att låta kungEdvard VII hota att fylla överhuset med nyutnämnda liberalapärer, som kunde omintetgöra det konservativa vetot. Då de konservativa fortsatte att spjärna emot under våren 1910 började Asquith överväga denna möjlighet. Kungen gick med på att göra detta efter ett nytt parlamentsval, men han blev aldrig tvungen att ställas inför denna situation, då han dog i maj 1910. Hans son, kungGeorg V, var tveksam inför att inleda sin regentperiod med att genomföra en så drastisk attack mot aristokratin, och Asquith fick uppbåda hela sin betydande övertalningsförmåga för att övertyga honom att avge ett sådant löfte. Kungen lovade slutligen att göra premiärministern till viljes, föredet andra parlamentsvalet 1910, som hölls i december. Liberalerna vann igen, men deras majoritet var nu beroende av pärer frånIrland, som hade sina egna krav. Asquith lyckades dock begränsa överhusets makt genom parlamentsakten av 1911, som i stort bröt överhusets makt. Överhuset kunde nu fördröja, men inte stoppa, lagstiftning som gått igenom underhuset. Priset för irländskt stöd för denna reform varhome rule-billen av 1914, som Asquith genomförde i lagstiftning men slutligen sköt upp på grund avförsta världskrigets utbrott 1914. Asquiths home rule-förslag utlöste nästan inbördeskrig på Irland i frågan omUlsters ställning, men världskrigets utbrott avvärjde detta hot.
Asquith ledde den liberala regeringen in i kriget. Efter en spricka i kabinettet i maj1915, som berodde på en kris i fråga om arméns tillgång på artilleriutrustning, blev han chef för en nykoalitionsregering, där ledande personer från oppositionen ingick i kabinettet. Hans insatser i krigföringen gjorde vissa liberaler och det konservativa partiet missnöjda. Motståndarna skyllde en serie politiska och militära misslyckanden (bland andra de misslyckade offensiverna vidSomme ochGallipoli 1915 och 1916 ochpåskupproret på Irland i april 1916) delvis på Asquith. Genom att arbeta för att ersätta premiärministern splittradeDavid Lloyd George liberalerna och den5 december1916 avgick Asquith. Lloyd George blev ny premiärminister i koalitionsregeringen två dagar senare.
Asquith fortsatte som partiledare efter 1916 och även efter att han förlorat sitt parlamentsmandat ivalet 1918. Han invaldes igen i ett fyllnadsval1920. Asquith spelade en viktig roll närLabourregeringen medRamsay MacDonald som premiärminister tillsattes1924.
Asquith adlades somviscount Asquith av Morley ochearl av Oxford och Asquith1925 och drog sig tillbaka till överhuset efter att han åter förlorat sitt underhusmandat ivalet 1924. Lloyd George efterträdde honom som ordförande för de liberala parlamentsledamöterna, men Asquith fortsatte som partiledare till1926, då Lloyd George efterträdde honom även på den posten och därmed återförenade det liberala partiet.
Asquith dog1928. Hans andra fru Margot överlevde honom och dog1945. Hans enda dotter från det första äktenskapet, Violet (senareViolet Bonham Carter), blev en välsedd författare och överhusledamot. Hennes barnbarn är skådespelerskanHelena Bonham Carter. Asquiths äldste son, Raymond, dog islaget vid Somme 1916, och adelstiteln gick därför till dennes ende sonJulian (1916-2011). En annan sonCyril blevlaglord, och en tredje var poeten Herbert Asquith. Hans två barn med Margot varElizabeth Bibesco, författare, och Anthony Asquith, filmregissör.
_(St_Edwards_Crown).svg)