| h. c. artmann | |
 Artmann 1980 (foto: Gert Chesi) | |
| Pseudonym | Ib Hansen |
|---|---|
| Född | 12 juni1921 Wien Penzing Breitensee |
| Död | 4 december2000 (79 år) Wien |
| Yrke | poet berättare essäist översättare |
| Nationalitet |  österrikisk |
| Språk | tyska bayerska |
| Verksam | 1947-2000 |
| Genrer | poesi novell roman essäistik |
| Debutverk | med ana schwoazzn dintn (1958) |
| Make/maka | Rosa Artmann, född Pock |
| Barn | Patricio Adamek, Patricia Meinhart (* 1949), Manja Yersin, Casimir Artmann (* 1964), Emily Artmann |
Hans Carl Artmann, känd somh. c. artmann[1], född12 juni1921 iWien, död där4 december2000, var enösterrikiskpoet,författare ochöversättare. Ett par smärre prosaarbeten av honom finns på svenska (2021).
Artmann var son till skomakaren Johann Artmann och hans fru Marie, född Schneider. Han växte upp i Breitensee i stadsdelenPenzing i Wiens västra ytterkant. Efter avslutad skolgång vid 16 års ålder arbetade han tre år på kontor.1940 blev han inkallad tillWehrmacht och stred iandra världskriget tills han sårades1941. Därefter överfördes han till vapenfri tjänstgöring vid fronten och tillhörde fram till krigsslutet en så kalladStrafbataillon[2].
Han bodde i Sverige åren 1961-1965, i Stockholm, Lund och Malmö.
Han är begravd i Wiens stadsdelSimmering påUrnenfriedhof Wien-Simmering.
1947 började Artmann offentliggöra litterära texter i radio och i tidskriftenNeue Wege (Nya vägar). Det skulle dock dröja ända till1958 innan han debuterade i bokform med diktsamlingenmed ana schwoazzn dintn (med svart bläck). Han var annars tidigt medlem avArt-Club, en bred och principiellt viktig sammanslutning av konstnärer iefterkrigstidens Wien. Ur den uppstod så småningom spontant den internationellt mer kända, experimentella och litteräraWiener Gruppe. artmann, som var den äldste i gruppen, framträdde som teoretiker1953 då han formulerade enAcht-Punkte-Proklamation des poetischen Actes.
På 1960-talet gjordeHelmut Qualtinger några inspelningar påPreiser Records i Wien där han sjöng och läste texter av framför allt Artmann men också Gerhard Rühm, liksom av den geniale franske banditen François Villon i artmanns fria tolkning.
Från mitten av 1970-talet och fram till sin död tilldelades Artmann en mängd österrikiska priser och utmärkelser. 1991 blev hanhedersdoktor vid Salzburgs universitet och1997 fick han det viktiga, tyskaGeorg Büchner-priset.
Efter Artmanns död har två österrikiska priser instiftats i hans namn.
Staden Wien köpte artmanns litterära kvarlåtenskap och instiftade2004 detta särskilda lyrikpris till hans ära, för att uppmärksamma författare från Wien. Deras verk ska kunna uppvisa "ett intensivt refererande till Wien eller ett förhållande till H. C. Artmanns verk"[6]. Priset utdelas i stort sett vartannat år. I samband med en litterär sammankomst om artmanns verk 11-12 april 2013 och för att fira att det var 60 år sedan artmann formulerade sinÅttapunktsproklamation om den poetiska akten, dröjde det tre år tills priset utdelades för femte gången.[7] Priset består av 10 000 €.
1994 var Artmann med om att bildaLiteraturhaus Salzburg, en förening för österrikisk och internationell samtidslitteratur. Detta "litteraturhus" inryms i en gammal byggnad från omkring år 1600 och är sedan 2008 försett med etth.c.café. Det är dessutom beläget vid en plats som fått namnetH. C. Artmann-Platz. Tillsammans med stadenSalzburg utdelar föreningen sedan 2008 ett årligt litteraturpris till författare som skriver i artmanns anda, dvs öppen för världen, språkligt lekfull, humoristisk-ironisk och gränsöverskridande. Pristagare får - efter en projektbeskrivning - två-tre månaders uppehälle och bostad i Salzburg.[12]
|
Wikimedia Commons har media som rörh. c. artmann.
|
