Ebonit är en sortsplast, tillverkad avhårdvulkaniserat gummi genom tillsats avschellack. Det fick sitt namn på grund av sin hårdhet och färg, liknandeebenholts, på engelskaebony.
Vulkaniserat gummi framställdes första gången av amerikanenCharles Goodyear år 1839. Han fick dock förstpatent på processen iUSA år 1844, 8 veckor efter attThomas Hancock fick sitt patent iStorbritannien.[1]
Ebonit blev under 1800-talet populärt ibijouterier, fotografietuier och andra prydnadföremål. Det blev även flitigt använt i kirurgiska instrument, i knappar, linjaler, reservoarpennor med mera.[2]
I början och mitten av 1900-talet användes ebonit i stor utsträckning i elektrisk utrustning, inklusive radioapparater, på grund av sin goda elektriska isolationsförmåga och lämplighet för mekanisk bearbetning. Till exempel går det utmärkt att skära både utvändiga och invändiga gängor i ebonit.
Ebonit ett av de två dominerande materialen för tillverkning av skaft tillrökpipor. Det används också till munstycken förklarinett ochsaxofon. Vissa reservoarpennor är gjorda i ebonit - antingen hela pennkroppen, eller matningen avbläck till spetsen - även om det vanligaste materialet numera är akrylplast.
Klorblekt ebonit, med iblandad vit fyllnadsmassa kalladesEburit, och har använts som ersättning för elfenben vid tillverkning av biljardbollar[2]
