| Gustaf Horn | ||
|---|---|---|
 | ||
| Gustaf Horn (1592–1657). | ||
Titlar | ||
| Tidsperiod | 1621–1628 | |
| Tidsperiod | 1625–1657 | |
| Tidsperiod | 1628–1657 | |
| Tidsperiod | 1644–1652 | |
| Tidsperiod | 1651–1657 | |
| Tidsperiod | 1652–1653 | |
| Företrädare | Magnus Gabriel De la Gardie | |
| Efterträdare | Magnus Gabriel De la Gardie | |
| Tidsperiod | 1653–1657 | |
| Företrädare | Jakob De la Gardie | |
| Efterträdare | Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken | |
Militärtjänst | ||
| I tjänst för |  Sverige | |
| Tjänstetid | 1612–1614, 1621–1657 | |
| Grad | Fältmarskalk | |
| Slag/krig | Ingermanländska kriget
| |
Personfakta | ||
| Personnamn | Gustaf Carlsson Horn | |
| Född | 22 oktober1592 Örbyhus,Uppsala län,Sverige | |
| Nationalitet |  Sverige | |
| Död | 10 maj1657 (64 år) Skara,Skaraborgs län, Sverige | |
| Begravd | Jacobs kyrka,Stockholm | |
Släkt | ||
| Frälse- eller adelsätt | Horn af Björneborg | |
| Far | Carl Henriksson Horn af Kanckas | |
| Mor | Agneta von Dellwig | |
| Släktingar | Henrik Horn (bror) Helena Horn (syster) Klas Horn (bror) Evert Horn af Kanckas (bror) Carl Horn (bror) Anna Horn (syster) | |
Familj | ||
| Gift | 22 juli1628 Stockholm | |
| Make/maka | Kristina Oxenstierna | |
| Barn | Agneta Horn Axel Horn | |
Familj 2 | ||
| Gift 2 | 9 juli1643 Stockholm | |
| Make/maka 2 | Sigrid Bielke | |
| Barn med 2 | Anna Katarina Horn Kristina Horn Ebba Sigrid Horn Helena Horn Maria Eleonora Horn Gustaf Karl Horn Evert Horn Eva Horn Hedvig Lovisa Horn | |
Gustaf Carlsson Horn (Horn af Björneborg), född22 oktober1592 påÖrbyhus slott iUppland under faderns fångenskap på slottet, död10 maj1657 vid ett besök iSkara, var en svenskfältmarskalk,riksråd ochgeneralguvernör. Han var son tillCarl Henriksson Horn af Kanckas.[1]
Efter studier utomlands utnämndes han 1618 tillkammarjunkare hosGustav II Adolf, blev riksråd 1625 och erhöll samma årMarienborgs slott i gåva av konungen. Han blev fältmarskalk 1628, upphöjdes tillgreve av Björneborgs kungsgård 1651, med tillhörande 357 finskahemman. Slutligengeneralguvernör iLivland 1652,riksmarsk 1653 och samma år vicepresident iKrigskollegium. Undertrettioåriga kriget anses han ha varit en av svenska arméns mest framstående fältherrar.[1]
Gustaf Horn studerade vid tyska universitet och deltog därefter i ryska kriget. Han lärde sigkrigskonst hosMoritz av Oranien iNederländerna. År 1618 blev hankammarherre hos Gustav II Adolf och förde giftermålsförhandlingar mellan Gustav II Adolf ochMaria Eleonora av Brandenburg. Han blevöverste för Norrlands regemente 1621. Som sådan deltog han i belägringen avRiga och blev där illa sårad. Försvarade Livland motPolen åren 1625–1628 i sällskap medJohan Pontusson De la Gardie. Gustaf Horn blev riksråd 1625 och fältmarskalk 1628. Horn visade stor skicklighet bland annat i slagen vid Wallhof respektive Wenden 1626. Detta medförde att kungen år 1630 utsåg honom till sin närmaste man ityska kriget.[1]
Horn segrade i det första regelrättaslaget vid Falkenberg och förde sedan befäl under kungen islaget vid Breitenfeld 1631. Han ansvarade för den vänstra flygeln, vid vilken den sachsiska armén stod uppställd, medan den högra flygeln leddes avJohan Banér. Efter den sachsiska arméns flykt kom han att sväva i stor fara, men han räddade Sverige från nederlag genom en överlägsen rådighet då han lät bilda en ny front och sedan, undsatt av konungen, rev uppTillys "fyrkanter". Den påföljande svenska segern var således till stor del Gustaf Horns förtjänst. Därefter tog sig Horn tillÖvre Franken och med 7000 man erövrade hanTyska Ordens residensstadMarienburg samtbiskopsstiftet Bamberg. Efter detta begav sig Horn och Gustav II Adolf överDonau ochLech in iBayern, varifrån Horn sändes till Rhenländerna, där han intogKoblenz ochTrier. Han besegrade även den kejserliga armén vidWiesloch ochSchwaben. I april 1633 förenade sig Horn med hertigBernhard av Weimar. Samarbetet misslyckades dock och på inrådan av bl.a. svärfadernAxel Oxenstierna skildes de båda krigsherrarna åt. Samma år i augusti 1633 tågade Gustaf Horn tillBodensjön.[1]
EfterWallensteins död 1634 intog Horn flera platser i Schwaben, men råkade åter i tvist med hertig Bernhard av Weimar. De två tvingades dock att samarbeta för att räddaRegensburg ochNördlingen, men den 27 augusti 1634 förlorades ändå slaget vid Nördlingen mot den spansk-kejserliga armén. Nederlaget kom att skyllas på att han lät sig påverkas av hertig Bernhards iver. Gustaf Horn blevkrigsfånge och fick i många år försmäkta i tyskt fängelse. Tiden för hans utväxling förlängdes eftersom de kejserliga inte ville riskera att Horn förde befäl över en svensk armé igen. Han släpptes till slut från fångenskapen mars 1642 mot tre kejserliga generaler, Hans Christoph von Buchheim, Lorenz von Hofkirchen ochJohann von Werth.[2][3] Han återvände till Sverige och gifte sig i Stockholm den 9 juli 1643 med Sigrid Bielke. Familjen medföljde på hans många resor i rikets tjänst och olika krigsuppdrag. Under kriget motDanmark 1644 anföll Gustaf HornSkåne och erövrade hela landskapet förutomMalmö ochKristianstad. År 1645 påbörjades en belägring av Malmö, som dock avbröts genomfreden i Brömsebro.[4] Detta krigsföretag har kommit att kallas "Horns krig". År 1644 blev hanlagman iSöderfinne lagsaga. År 1652 blev Horn generalguvernör i Livland och 1653 utnämndes han till riksmarsk, generalfältherre, samt till vice president i Krigskollegium. I början avpolska kriget 1655 fick Horn i uppdrag avKarl X Gustav att leda svenska försvaret.[1]
Horn lät uppföramalmgårdenStora Hornsberg påKungsholmen efter ritningar av arkitektJean de la Vallée, gården revs på 1890-talet. Den 28 april 1628 fick Gustaf Horn godsen Häringe ochHammersta med underlydande torp och gårdar påSödertörn i förläning av Gustav II Adolf. Under 1650-talet när han låg ute i fält lät han uppföraHäringe slott. Genom sin hustrus arv kom han i besittning av medeltidsborgenWiks slott i Uppland.[1] Vidare förvärvade hanBoo slott avAlexander Leslie.
Gustaf Horn avled i Skara 1657 och när han begravdes i Hornska gravkoret iSankt Jakobs kyrka iStockholm 11 augusti 1660 ringde kyrkklockorna åtta gånger.[5] Horn efterträddes avPer Brahe som överbefälhavare.[6] Gustaf Horn var en av Gustav II Adolfs bästa fältherrar, vid sidan av Johan Banér. Horns specialitet var försvar. Han var framstående även som ämbetsman. Han var fruktad hos soldaterna för sin strängakrigstukt.[1]
Iförsta äktenskapet:
Iandra äktenskapet:
Wikimedia Commons har media som rörGustaf Horn.
| |||||