Sikherna tolererades till en början av Indiensmuslimska härskare. Men då deras antal alltmera växte och de bildade enstat i staten, blev de hårt förföljda. Detta föranledde ett fullständigt omslag i deras hållning. Då sikhledaren GuruArdjun dött ifängelse, grep de under hans son och efterträdare GuruHargovind till vapen. Den ursprungligen fredliga sekten omgestaltades efter hand till en vild krigarhord, som med blodiga drag inristat sitt namn i Indiens historia.
Denna omgestaltning fullbordades under deras tionde och sisteguru,
Genom inrättande av en egendomlig religiös invigningsceremoni,pahul, sökte Guru Gobind Singh ena och konsolidera alla sikher till endera ett för seger eller undergång berett folk. Detta sökte han bland annat åstadkomma genomkasternas avskaffande och inrättande avreligiösa ochdietiska övningar, ägnade att stärkasektens kraft särskilt som krigare.Dasam granth (den 10:e konungens granth) av merakrigiskt innehåll, i motsättning till vilken heliga boken fick namnetAdi granth (den första granth).
Under hela sin tid som guru var Guru Gobind Singh upptagen av sin strid med Aurangzeb, fördrevs från sittresidensAnandpur och genomgick skiftande öden, tills han strax före stormogulens död (1707) återkom. I tronföljdskriget mellan dennes söner tog hanBahadur Shahs parti. För att avlägsna Guru Gobind Singh frånPunjab gav denne honom krigiska uppdrag iDeccan, där han sovande blev han attackerad bakifrån iNizams rike (1708). Hans djupa sår blev senare infekterade och var troligen dödsorsaken. Guru Gobind Singh instiftadekhalsa, ett krigisktbrödraskap, vars namn sedermera överflyttades på hela sikhsamfundet. Efter ett blodigt nederlag mot stormogulenshärar1713 blev sikherna sedan till stor delutrotade.
Innan Guru Gobind Singh lämnade denna värld utnämnde hanGuru Granth Sahib som den elfte - eviga - gurun som skulle leda sikherna i all framtid.