Naturgummi fås från den trögflytandemjölksaften,latex, från ett antal olika trädarter. Det viktigaste av dessa ärHevea brasiliensis. Vid utvinning skär man skåror i trädens bark och samlar upp gummivätskan i en behållare som sätts fast under skåran (ofta en halva av skalet från enkokosnöt). Gummi som tas frångummiträdet används industriellt vid tillverkning av olika material. Gummi från vissa andra växter används som föda och somklister, segummi arabicum. En med gummi besläktad produkt ärguttaperka. Ett annat liknande ämne ärgummigutta.
Gummitillverkningen karakteriseras av den s.k.vulkaniseringen, eller vulkningen. Denna innebär att de långa molekylkedjorna i utgångsmaterialet tvärbinds, ofta med hjälp avsvavel. Gummimaterialen liknar i det här avseendethärdplasterna, men gummi har färre tvärbindningar. Genom att välja materialsammansättning kan gummimaterialen tilldelas egenskaper inom ett mycket brett område, från de allra mjukaste till hårda och styva material.
Som material i avancerade hydraulsystems tätningselement, därricinolja används, är naturgummi överlägset andra material, tack vare naturgummits höga elasticitet och beständighet mot ricinolja.
Hårdheten hos naturgummi är vanligtvis 50-60 shore. Elasticitetsmodulen hos gummi är beroende av hårdheten och formfaktorn och kan variera från 500 till 3000 N/cm2. Naturgummi bör inte utsättas för större tryckpåkänning än 100N/cm2 och större skjuvpåkänning än 40N/cm2.IRHD (International Rubber Hardness Degrees) är en norm för mätning av gummis hårdhet.
Följande lista hämtas från Karlebos Materiallära (2014)[1]
Styrenbutadiengummi (SBR) består i huvudsak av ensampolymer avbutadien ochstyren. Det utvecklades under andra världskriget som ersättning för naturgummi. Det har något bättre värmebeständighet och något högre dämpning än naturgummi, men sämre lågtemperaturegenskaper.
Butadiengummi (BR) baseras på polybutadien. Det är svårare att bearbeta än naturgummi, men har något bättre slitstyrka. Det används i bildäck i blandning med andra gummityper, och som inblandning itermoplaster, där det höjerslagsegheten.
Isoprengummi (IR) baseras på syntetiskt framställd cis-polyisopren. Det ersätter ibland naturgummi.
Butylgummi (IIR) baseras på en sampolymer mellan isobuten ochisopren. Det har hög dämpning vid rumstemperatur, och ett högtdiffusionsmotstånd för gaser. Den senare egenskapen gör butylgummit idealt för innerslangar i däck.
Etenpropengummi (EPDM) baseras på en tvärbunden sampolymer aveten,propen och endien-monomer. Det är ozonbeständigt och erbjuder god värme- och kemikaliebeständighet till relativt lågt pris. Det används främst till olika detaljer utomhus, som exempelvis byggnadslister, kabelhöljen, och bildetaljer.
Nitrilgummi (NBR) baseras på en sampolymer mellan butadien och akrylnitrit. Det är den gummityp som vanligen används för packningar, membran, slangar, och andra detaljer som har kontakt med bensin och oljor.
Kloroprengummi (CR) baseras på en polykloropren, och har jämfört med naturgummi bättre beständighet mot värme,ozon, bensin och oljor. Oljebeständigheten är dock inte lika bra som för nitrilgummi. Kloroprengummi används exempelvis till ytterskikt på slangar, kabelhöljen, bälgar, och värmebeständiga transportband.
Uretangummi (U) baseras på polyuretan. Polyuretangummi har mycket goda mekaniska egenskaper, och används därför till slitdetaljer, packningar för höga tryck, massivhjulsbeläggningar m.m.
Silikongummi (S) baseras på tvärbundna polysiloxaner, och är användbart över ett större temperaturintervall (-120 °C till 225 °C) än andra gummityper. Det har dock dåliga mekaniska egenskaper, begränsad oljebeständighet och hydrolyskänslighet.
Klorsulfonetengummi (CSM) har god beständighet utomhus, och används i lacker, gummerad väv, lister och slanghöljen.
Kloretengummi (CM) har egenskaper och användningsområden som liknar klorsulfonetengummits.
Akrylgummi (ACM ellerAEM, akrylenetengummi) används främst till detaljer i kontakt med oljor i temperaturer upp till 175 °C. Akrylgummi sväller ofta till en viss grad vid användning i olja, men bibehåller ändå sin funktion.
Epiklorhydringummi (ECO ellerEC) är olje- och väderbeständigt, och används till bland annat tätningar, membran och som mellanskikt i bränsleslangar.
Eten-vinylacetatgummi (EAM ellerEVA) har god värme- och väderbeständighet, och används i kablar, profiler, tätningar och i många sportartiklar.
Polysulfidgummi (T) har mycket god oljebeständighet, men dåliga mekaniska egenskaper. Det används främst i elastiskafogmassor.
Fluorgummi (FKM) baseras på en tvärbunden sampolymer av hexafluorpropen och vinylidenfluorid eller terapolymer av dessa samttetrafluoreten. Polysulfidgummi har samma värmebeständighet som silikongummit, men är dessutom olje- och kemikaliebeständigt. Vid höga temperaturer ökar dock känsligheten mot vatten och syror, och vid låga temperaturer får polymeren sämre egenskaper. Den är dyr, och används i små detaljer med höga krav på värme- och oljebeständighet.
Propenoxidgummi (PO) har god beständighet mot värme, kyla och ozon. Det används bland annat till vibrationsisolatorer för bilmotorer vid höga temperaturer.
Fluorsilikongummi (FVMQ ellerFMQ) har bättre oljebeständighet än silikongummi, men sämre värmebeständighet och ett betydligt högre pris.
definition: elast som kan tvärbindas eller redan är tvärbunden så att den blir till största delen olöslig, men kan svälla, i kokande lösningsmedel såsom bensen, metyletylketon eller azeotrop blandning av etanol och toluen
anmärkning: Gummi i tvärbundet tillstånd kan inte lätt formas om till bestående, stabil form under inverkan av värme eller måttligt tryck. Ett provstycke av gummi i tvärbundet tillstånd och utan utdrygningsmedel återgår inom 1 minut till mindre än 1,5 gånger sin ursprungliga längd efter att ha blivit töjt vid normal rumstemperatur till sin dubbla längd och kvarhållet i uttöjt tillstånd under 1 minut före avlastning.
ekvivalensanmärkning: Den tyska termen Gummi motsvarar vulkat gummi och den tyska termen Kautschuk motsvarar ovulkat gummi.
Nilsson Staffan, red (1990). Indianer, galoscher och rymdraketer: den märkliga historien om ett oumbärligt konstruktionsmaterial. Stockholm: Sveriges gummiindustrifören.Libris1186140
