Landet utropade sin självständighet från Portugal den 24 september 1973 och fick sin självständighet erkänd den 10 september 1974. Guinea-Bissau är medlemsland iFörenta nationerna (sedan 17 september 1974),[8] och denAfrikanska unionen (sedan den 19 november 1973).[9] Landet är ett av världens fattigaste länder och betecknas som politiskt instabilt.[10]
Det som i dag är Guinea-Bissau har tidigare tillhörtkungadömet Gabu, i sin tur under medeltiden en del avMaliriket och senareSonghairiket. På 1500-talet anlände de första portugiserna, som anlade ett par handelsstationer längs kusten. Under en period skedde också invandring från inlandet avfulanifolk. Gaburiket gick slutligen under på 1700-talet, och lämnade efter sig flera småriken i inlandet och denportugisiskakoloninPortugisiska Guinea på kusten.
1792 försökte ocksåStorbritannien anlägga en koloni i området, på den då obebodda önBolama, men fick ge upp redan året därpå, då många av kolonisatörerna dött igula febern. Några överlevande seglade sedan västerut överAtlanten tillVästindien, där den så kalladeBolama-febern spred sig på de brittiska öarna innan den i augusti 1793 nåddePhiladelphia iUSA, där den tros ha dödat strax under 10 % av befolkningen. Bolama lämnades sedan åter obebodd.[11][12] När portugiserna försökte kolonisera ön under 1800-talet hävdade Storbritannien sin rätt till ön, men efter att de båda länderna bett den amerikanska presidentenUlysses S. Grant kunde agera skiljedomare i frågan, dömde presidenten 1870 att ön tillhörde Portugal, och portugiserna utsåg Bolama till huvudstaden i deras koloni Portugisiska Guinea.[13]
När slavhandeln försvann gjorde kolonialstyret Guinea till en ren spannmålsleverantör, där all produktion och handel sköttes av det portugisiska monopoletUnio Fabril. Befolkningen drabbades hårt, med enspädbarnsdödlighet så hög som 60 procent under 1950-talet och i princip ingen möjlighet till högre utbildning för lokalbefolkningen[ifrågasatt uppgift].[14]
Amilcar Cabral blev mördad 1973, och hans bror Luis de Almeida Cabral blev landets förste president. 1980 togJoão Bernardo Vieira över makten i landet via en statskupp.[15]
Med en allt svagare samhällsekonomi infördes 1991 flerpartisystem men Vieira lyckades hålla sig kvar vid makten. De första demokratiska valen hölls 1994, 1997 bytte man valuta och gick med i valutaunionenCFA-franc, då hyperinflation på den då inhemska valutan peson gjort handel svår. 1998 inledde ett militäruppror ett blodigt inbördeskrig och ledde till presidentens fall 1999. Landet styrdes av en militärjunta tills val hölls år2000, varvid Kumba Yala blev ny president. I september 2003 genomfördes en oblodig militärkupp, Yala blev arresterad och en interimspresident tillsattes.[15]
Presidentval genomfördes 2005 och João Bernardo Vieira valdes åter till president efter fem år i exil i Portugal. År 2006 präglades av politisk instabilitet. Efter en regeringsombildning i april 2007 stabiliserades det politiska läget tillfälligt. 2009 mördades dock João Bernardo Vieira av militärer strax efter att landets militärchef omkommit i ett bombattentat. Presidentvalet 2014 vanns av José Mário Vaz som i september samma år sparkade arméchefen Antonio Indjai och i augusti 2015 premiärministern Domingos Simões Pereira.[15] Baciro Dja var sedan premiärminister i en månad innan ett beslut från högsta domstolen ledde till upphävandet av hans utnämning, och Carlos Correia utnämndes till ny premiärminister.[16] Den 12 maj 2016 entledigades Correia från sitt uppdrag av presidenten i något som Correia kallade för en "konstitutionellkupp". Den 27 maj 2016 utsågs Baciro Dja till premiärminister.[17]
Guinea-Bissau är ett skogbevuxet och i huvudsak lågt liggande land. I sydöst är det däremot lite kuperat, och berget Monte Torin är högsta punkten i landet, som mäter 262 meter över havet nära gränsen tillGuinea. Landskapet är till stora delar präglat av vatten, träskmark ochmangroveskogar, där det dagliga tidvattnet når så långt som 100 km inåt land. Djupa havsvikar ochmeandrande floddalar bildar ett nät av vatten som kallas “rias”, vilka ofta svämmar över sina bräddar, särskilt under den mycket nederbördsrika regnperioden. Detta ger goda förutsättningar för de vidsträckta risodlingar som finns i landet. Bafata´-platån genomkorsas av flodernaGeba och Corubal och i nordöst bevattnasGabu´-slätten avCacheu-floden ochGeba-floden. Till Guinnea Bissau hör ocksåBijagos-arkipelagen och flera andra öar längre ut iAtlanten. Landet är litet:&&&&&&&&&&036125.&&&&&036 125 km2, vilket är näraBelgien istorlek.[18]
Guinea-Bissau har ett tropiskt klimat, som är påverkat av dess läge vid den så kalladetropikfronten. Detta är det bälte avlågtryck som omger jorden videkvatorn, och vars rörelser över land skapar de årligen återkommanderegn- ochtorrperioderna i tropiska länder. Regnperioden i Guinea-Bissau infaller vanligtvis mellan juni och november, då kustområdet brukar få mellan&&&&&&&&&&&01500.&&&&&01 500 och&&&&&&&&&&&03000.&&&&&03 000 mm regn. Inlandet har mer av ettsavannklimat, vilket gör att mängden regn varierar, men vanligtvis är det torka mellan december och april. Temperaturen är konstant hög under året, med en medeltemperatur på runt 26°C.[18] Under den torra årstiden blåser ibland den heta, torra, sandmättadeharmattan-vinden.[2][19]
Växt- och djurlivet i Guinea-Bissau är väldigt rikt och varierat. Här finns särskilt tre typer av miljöer: Detidvattenpräglade kustnära flodområdena, områden med tät skog och halvöppensavann. I de kustnära träsken flockasflamingos ochpelikaner och många andra fåglar. Här lever också ett flertal arter av ormar, krokodiler och den hotadehavssköldpaddan. På slätterna och i skogarna myllrar det också av liv. Här finner man ödlor,gaseller,antiloper, olika slags apor och papegojor,hyenor ochleoparder. En tidigare livskraftig elefantstam är dock nästan helt utrotad från landet och flera andra djur är också starkt hotade till följd av jakt. Vattenmiljöerna i Guinnea-Bissau är mycket rika på fisk, särskilt runt Bijagós-arkipelagen.[18]
Det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2022-02) Motivering:Avsnittet innehåller inga aktuella uppgifter, vad hände efter 2007? Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Guinea-Bissau har sedan självständigheten 1974 präglats av politiska motsättningar, vilket lett till åtskilliga kuppförsök, statskupper och 1998-1999 till våldsamma stridigheter mellan presidentenJoão Bernardo Vieiras och brigadgeneralAnsumane Manés styrkor.[21]
Med stöd av FN genomfördes i mars 2004 parlamentsval, i vilka PAIGC vann majoritet. 2005 valdes Vieira på nytt till landets president. Vieira var även landets president 1980 till 1999 efter att ha kommit till makten genom en statskupp.[21]
Mordet på flottans chef Mohammed Lamine Sanha ledde i januari 2007 till våldsamma protester. I mars detta år avgick premiärminister Aristide Gomes efter en missförtroendeförklaring i parlamentet. I april samma år utsågs presidenten Martinho n’Dafa Kabi till att leda en ny koalitionsregering, bestående av PAIGC, Partido de Renocaçao Social (PRS) och Partido Unido Social Democrata (PUSD).[15]
De huvudsakliga näringsgrenarna ärjordbruk ochfiske.[2] En viktig gröda ärcashew-nötter och landet är här världens femte största producent, och produktionen står för drygt 85 % landets arbetstillfällen.[23][10] Manexporterar även fisk och skaldjur,jordnötter,palmmärg och timmer.Ris är en annan viktig gröda och ett viktigt basfödoämne.[2]
Naturtillgångar i landet ärfisk,timmer,fosfat,bauxit och oexploateradeoljefyndigheter. Oexploaterade naturtillgångar, till exempel petroleum och fosfat, kan ge stora inkomster i framtiden. Eftersom utvecklingskostnaderna för att starta utvinning är stora, är inga sådana projekt planerade inom överskådlig tid.[2]
År 2012 hade landet 5 000 användare av fasttelefon, vilket motsvarade en procent av befolkningen. Detta kan sättas i relation till att landet tre år senare hade 1,24 miljoner användare avmobiltelefon, vilket motsvarade cirka 72 procent av befolkningen.[2] Samma år, 2015, hade landet 61 000internetanvändare vilket motsvarade 3,5 procent av Guinea-Bissaus befolkning.[2]
Befolkningen är starkt splittrad i olika etniska grupper. Invånarna talar olikaniger-kongospråk samtkreolspråk (en blandning avportugisiska och afrikanska språk). Officiellt språk är sedan kolonialtiden portugisiska.
Enligt en uppskattning gjord avCIA 2015 och publicerad i World Factbook varbalanta tillsammans medfulani de störstafolkgrupperna i Guinea-Bissau. De båda grupperna uppskattades då utgöra 30 procent var (totalt 60 procent) av landets befolkning. Andra större folkgrupper varmanjaco (14 procent),mandinga (13 procent) ochpapel (7 procent. Övriga folkgrupper utgjorde totalt 6 procent av landets befolkning.[24]
Landets officiella språk ärportugisiska, som omkring 27 % av befolkningen talar. Det största språket är dockGuinea-Bissau-kreol, som talas av 90,4 % av befolkningen.Franska talas av 5,1 %, engelska av 2,9 % och 2,4 % av befolkningen uppgav att de talade övriga språk. Totalen översteg 100 % då befolkningen kunde uppge flera språk.[2]
Totalt uppskattades 52,9 procent av befolkningen över 15 år vara läs- och skrivkunniga 2021. Andelen män uppskattades uppgå till 67 procent medan andelen läs- och skrivkunniga kvinnor uppskattades till 39,9 procent.[24]
Ungefär halva befolkningen praktiserar traditionella inhemska religioner, 40 procent är (övervägande sunni-)muslimer och mindre än 10% ärkristna. Muslimerna bor företrädesvis i de norra delarna av landet och har de flesta anhängarna bland fulani- och mandinkafolken. De kristna (både katoliker och protestanter) är koncentrerade till Bissau och andra större städer medan animismen har sin bas på landsbygden.[25]
Den senastefolkräkningen hölls den 15 mars 2009 och avsåg den faktiska (de facto) bosatta befolkningen i Guinea-Bissau, som uppgick till 1 520 830 invånare (varav 737 634 män och 783 196 kvinnor).[3] I samma folkräkning var den folkbokförda (de jure) befolkningen 1 449 230 invånare. Tidigare folkräkningar hade hållits 1991, 1979, 1970, 1960 och 1950.[26] Invånartalet i Guinea-Bissau uppskattades i juli 2017 avThe World Factbook till 1 792 338 invånare,[2] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 1 888 000,[27] avInternationella valutafonden till 1 700 000 (för år 2017)[5] samt avVärldsbanken (juli 2016) till 1 815 698 invånare.[28] En officiell befolkningsprognos utgiven 2013 av Guinea-Bissaus statistikbyråInstituto Nacional de Estatística Guiné-Bissau och den afrikanska organisationenObservatoire économique et statistique d'Afrique subsaharienne beräknade befolkningen till 1 565 815 invånare i juli 2017, och att befolkningen skulle öka till 1 788 734 invånare i juli 2030.[4]
_-_GNB_-_UNOCHA.svg)
