| Grevarna av Celje | |
.svg) | |
 Borgen iCelje | |
| Känd sedan | 1300-talet |
|---|---|
| Ursprung | slottet i Žovnek, Savinja |
| Upphöjd | 1341 grevlig, 1436 furstlig |
| Sätesgård | Celje |
| Synonym | Celjeätten |
| Adel i Furstendömet Celje | |
| Värdighet | Furstlig |
| † Utslocknad i Furstendömet Celje | |
| Utslocknad | 1456 |
| Svärdssidan | Ulrik II, mördad 1456 |
Grevarna avCelje,Cilli ellerceljeätten var från mitten av1300-talet och cirka hundra år framåt de mest inflytelserika och mäktigaste feodalherrarna i dåtidensCentraleuropa (1341-1436). Ursprungligen kom de från slottet i Žovnek, Savinja (nuvarande Slovenien). Genom strategiska giftermål och olika arvsavtal kom släkten att äga stora egendomar i nuvarandeSlovenien,Kroatien ochÖsterrike, bl.a.Celje med dess omgivning.
År 1341 tilldelades Friderik I den ärftliga titeln ”Grauff von Zilli” av den tyskromerska kejsarenLudvig IV av Bayern. Friderik erkände till en börjanhabsburgarna som feodalherrar men i takt med att Celjegrevarnas inflytande ökade blev de istället rivaler. Frideriks söner;Ulrik I ochHerman I styrde landet tillsammans fram till Ulriks död 1368. Därefter regerade Herman I en tid tillsammans med Ulriks son,Viljem Celjski.
En framträdande medlem av Celjeätten varHermann II (född ca 1365, död 1435), son till Herman I. Vid ett avgörande fältslag mot turkarna iSlaget vid Nikopolis 1396, räddade Herman II livet på den tyskromerska kejsarenSigismund av Ungern. Som tack förlänade kejsaren honom titeln ”rikets adelsman” och gav honom stora egendomar i Kroatien, bland annat stadenVaraždin och grevskapetZagorje. I och med detta upphörde Celjeättens vasallförhållande till habsburgarna. Sigismund gifte sig sedermera med dottern till Herman II,Barbara av Celje, som på detta sätt kom att bli kejsarinna av detTysk-romerska riket.
År 1436 fickFriderik II (son till Herman II) den ärftliga titeln ”rikets furste” av kejsaren.Furstendömet blev självständigt och furstarna av Celje jämställdes medhabsburgarna. Celjefurstarna präglade egna mynt med det trestjärniga vapnet på. Fursteutnämningen föll dock inte i god jord hos habsburgarna som anföll samma år. Kriget mellan Celjefurstarna och habsburgarna pågick i sju år och slutade med att habsburgarna besegrades 1443 och erkände Celjefurstarnas utnämning. Ett ömsesidigt arvsavtal ingicks där det slogs fast att släkterna ärvde varandra i det fall att den manliga linjen i en ätt dog ut. Detta kom att visa sig vara ödesdigert för Celjefurstarna.
Ulrik II, son till Friderik II, var under en tid målsman för den minderårigeLadislaus V av Ungern, hertig av Österrike och högste representant av habsburgarna och regerade i dennes ställe. I och med detta engagemang ådrog sig Ulrik II många fiender och när han åtföljde kungen vid ett besök iBelgrad 1456, mördades han av en ung ungersk adelsman, Hunjadi. I och med Ulrik II:s död dog Celjeätten ut och landet gick i arv till habsburgarna.
|