Bartolommeo Alberto Cappellari föddes i Belluno som son till Giovanni Battista Cappellari och Giulia Pagani Gesa. Han inträdde vid 18 års ålder ikamaldulensorden, försvarade 1786 en tes ompåvens ofelbarhet, blev 1805abbot i klostret San Gregorio i Rom, och uppehöll sig under den franska ockupationen av Rom påMurano, till 1814 då han återvände till Rom.
Till påve valdes Gregorius den2 februari1831. Innan han fått sin vigning, stod han mitt uppe i den italienska revolutionen. Gregorius lyckades medösterrikisk hjälp kuva resningen iBologna. Den 23 mars 1831 avgav han genom ettedikt ett löfte om en reformerad styrelse avKyrkostaten, men när han inte med en min verkade villig att infria detta löfte krävde de fem stormakterna genom ett memorandum den 21 maj 1831 vissa reformer. Gregorius lyckades emellertid under allehanda förevändningar förhala tiden, tills en ny resning tvingade honom att åter söka Österrikes hjälp. Detta föranledde Frankrike att besättaAncona (1832). Först 1838 utrymdes åter Kyrkostatens område.
I styrelsen förblev i huvudsak allt som det hade varit, och 1843 framträdde nya rörelser i Bologna ochRimini. På det kyrkopolitiska området var Gregorius lika obenägen för alla eftergifter åt den moderna tidsandan. Han råkade i konflikt medPreussen på frågan om de blandadeäktenskapen. Läran omjungfru Marias obefläckade avlelse tog stora steg fram emot sindogmatisering, och den berömdaencyklikanMirari vos (15 augusti 1832), som riktade sig motLamennais, utgjorde en krigsförklaring mot hela det moderna samhället.
Gregoriusultramontana politik frammanade under de sista åren av hans pontifikat både i Frankrike och Italien en kampanj motjesuiterna. Gregorius hyste stort intresse för vetenskap och konst; han inrättade nya museer (Museo Etrusco och Museo Gregoriano), återuppbyggdeSan Paolo fuori le Mura, understöddeMais ochMezzofantis forskningar ochOverbecks konst.
