Medglasplåt ellerglasnegativ menas i fotografitekniken en form av fotografiskt negativ.
De första glasplåtar använde albumen (äggvita) som medium. Efter dessa komkollodiumvåtplåtar och kollodiumtorrplåtar. Våtplåtarna fick exponeras i våt tillstånd och krävde omedelbar tillgång tillmörkrum. Torrplåtar kunde lagras (mörkt) både före och efter exponeringen och kunde framkallas i fotografens fotolabb när tiden passade.
Sedan kom gelatinsilverplåtar. Albumen- och kollodiumprocesserna är inte fotografiska emulsioner. (En fotografiskemulsion är inte en kemisk emulsion sommajonnäs, utan egentligen ensuspension.)
En emulsion avgelatin ochljuskänsliga silversalter, på den tiden främstsilverklorid, gjuts på en glasskiva. Resultatet blir ett fotografiskt medium som sedan behandlas på samma sätt som dagens svartvita fotofilm.
Glasplåtarna efterträdde den så kalladekalotypitekniken och då som våtplåtar. Glasplåtar direkt monterade som fotografiska bilderambrotyper var också vanliga under den första tiden (1850-talet) men efterträddes runt 1860 av papperspositiv från glasplåtar, som då nästan helt ersatte äldre tekniker. 1871 kom torrplåten och den moderna glasplåten uppfanns.
Nackdelarna med glasplåtar är att de är bräckliga, tunga och utrymmeskrävande, medan fördelen är att de är helt plana och därför lämpar sig för noggranna mätningar, vilket är särskilt betydelsefullt inom astronomi och lantmäteri.
Glasplåtar kan specialbeställas än i dag och laddas i storformatskameror. Som bruksvara försvann glasplåtarna från marknaden på 1960-talet. Redan på 1890-talet hade man börjat användacelluloidplåtar vid sidan av glasplåtar, och under 1900-talet kom de allt mer att ersätta glasplåten.
Verbet "plåta" (som icke-formell synonym till "fotografera") har sitt ursprung i användandet av fotografiska, silverbelagda kopparplåtar i fotografins barndom, sedagerrotypi.
Wikimedia Commons har media som rörGlasplåt.