En gitarrist kan använda flera olika tekniker för att påverka gitarrens ljud, där lämplig teknik bland annat beror på vad strängarna består av (nylon ellerstål). Gitarrens strängar kan slås an med fingrarna eller ettplektrum.
En gitarrist kan på flera olika sätt välja toner och ackord. En gitarr har sex strängar och är vanligtvis stämd E-A-D-G-B-E, vilket innebär att dessa toner kan spelas bara genom att slå an någon av strängarna, utan att greppa gitarrens hals. Övriga toner åstadkommer gitarristen genom att slå an en sträng med ena handen (eller med exempelvis ett plektrum) och samtidigt använda den andra handen för att trycka ned strängen på lämpligt ställe mot gitarrhalsen, vilket förkortar strängens våglängd och därmed ger en högre tonhöjd när strängen slås an. En gitarrhals har vanligtvis engreppbräda i trä med band i metall, där varje band representerar en tonhöjning på enhalvton.
De enklare ackorden byggs upp av att några strängar spelas "öppna", det vill säga inte behöver greppas med handen, medan andra greppas. Ett ackord kan flyttas eller transponeras uppåt i tonhöjd genom att alla positioner för fingrarna flyttas, samt att pekfingret anbringas tvärs över greppbrädan, strax "bakom" det nya läget, vilket kallas förbarréackord. Ett tonartsbyte kan också åstadkommas genom att fästa enkapodaster ett eller flera band upp längs gitarrhalsen. Gitarristen kan då spela en ackordföljd eller melodislinga på inövat sätt "ovanför" kapodastern som då ljuder en eller flera halvtoner högre.
Andra sätt att påverka ljudet från en gitarr är genom linjärt och lateraltvibrato,bend,hammer-on ochpull-off. Linjärt vibrato utförs främst på nylonsträngad gitarr och uppnås genom att ge fingret en fram- och tillbakagående rörelse på en sträng inom ett band. Lateralt vibrato förekommer främst på elgitarr och görs genom att ge fingret en rörelse som drar strängen i sidled fram och tillbaka. När en sträng dras i sidled uppstår en påtaglig förändring av tonhöjden, en så kallad "bend". Hammer-on uppstår när man slår an en sträng och sedan snabbt sätter ett finger på ett band högre upp på gitarrhalsen. En pull-off är motsatsen, man trycker ned en sträng och slår an den, sedan tar man bort fingret snabbt vilket sänker tonen.[1]
En gitarrist kan spela somsolo- eller kompgitarrist. I allmänhetackompanjerar en kompgitarrist till andra instrument genom att rytmiskt slå an helapolyfoniska ackord. En sologitarrist spelar mer melodiskt ellermonofont, ofta tillsammans med en kompgitarrist.