Enparlamentarisk ochdoktrinärliberalism efter engelskt eller amerikanskt mönster blev sedermera hennes på flera sätt under olika skeden modifierade grunduppfattning. 1788 publicerades för vänkretsen ett arbete av madame de Staël,Lettres sur les ouvrages et le caractére de Lettres sur les ouvrages et le caractère deJean-Jacques Rousseau, som lade grunden till hennes ryktbarhet. Faderns flykt 1790 till slottet Coppet vidGenèvesjön var förspelet tillrevolutionära våldshandlingar, som drev även dottern till samma fristad underSeptembermorden 1792. Återkommen till Paris 1795, höll hon där litterär salong och kom i kontakt med regeringen. Hon misstänktes1797 för att vara delaktig i dessstatskupp mot de lagstiftande råden.
Hennes salong, vid denna tid den förnämsta i Paris, var en härd för intrigerna motNapoleon I, som i oktober 1803 förbjöd henne att vistas inom fyrtio mils avstånd från Paris. Detta blev anledningen till madame de Staëls utländska resor. Hon besökteWeimar, där storhertigen Karl August gav henne ett varmt emottagande, samt därefterBerlin ochWien, varifrån hon kallades till Coppet och faderns dödsbädd. Hon besökte ocksåItalien, vars natur och konstnärsliv gav upphov tillCorinne ou l'Italie, hennes mest berömda roman. Dessa år tillbringades omväxlande iFrankrike och på resor genomTyskland (andra tyska resan 1807, efter vilken hon övergick tillkatolicismen) eller i Coppet, där hon omgavs av ett fullkomligt vetenskapligt och konstnärligt hov, bland vars förnämsta och trägnaste uppvaktande räknadesKarl Viktor von Bonstetten, historikernJean Charles Léonard de Sismondi,August Wilhelm Schlegel, som var hennes sönersguvernant ochBenjamin Constant (det senare vänskapsbandet bröts 1808).
1810 hamnade hon i konflikt medNapoleon I.De l'Allemagne beslagtogs och hon tvingades i landsflykt, först tillRyssland, och senare viaSverige tillStorbritannien där hon umgicks bland annat med den Brittiska diktarenLord Byron.[12] Under året iStockholm1812–1813 bländade hon den lilla litterära kretsen med sin vältalighet, något som till och med överväldigade den annars inte särskilt talträngde kronprinsenKarl Johan alias Jean Baptiste Bernadotte (och med vilken hon bland annat diskuterade hans utsikter att bli kung avFrankrike). Hon saknade nämligen – somAlf Henrikson påpekar i sinS – en uppslagsbok (1994) – "enligt alla samtida källor förmågan att lyssna". Madame de Staël hade stor betydelse genom att hon förberedde denromantiska perioden i Frankrike.[13][14]
Friherrinnan Staëls tioåriga landsflykt (Dix années d'exil) (anonym översättning, Stockholm, tryckt hos Fr. B. Nestius, 1822) (Tio år av landsflykt, översättning och efterordAnna Cabak Rédei, Bakhåll, 2009)
^Claire Richter Sherman & Adele M. Holcomb,Women as interpreters of the visual arts, 1820- 1979, Woman's Art Journal, s. 8,ISBN 978-0-313-22056-2.[källa från Wikidata]
^Yalom, Marilyn, Blodsystrar: kvinnors hågkomster av franska revolutionen, Rabén Prisma, Stockholm, 1997
^Forsgård, Nils Erik (2009). September 1808 (2. uppl). Atlantis. sid. 78.ISBN 978-91-7353-321-8. Läst 27 mars 2025
^Forsgård, Nils Erik (2009). September 1808 (2. uppl). Atlantis. sid. 82.ISBN 978-91-7353-321-8. Läst 28 mars 2025
^ Alf Henrikson,S - en uppslagsbok, Stockholm 1994, s 212
.jpg)
