Hauptmann blev som 16-åring sänd till släktingar på landet för att uppfostras tilllantbrukare, men då han vantrivdes med detta övergick han 1880 till konstskolan iBreslau för att odla sina konstnärliga anlag sombildhuggare; på grund av hans mindre ordnade arbete kom det till en brytning mellan honom och en av de akademiska professorerna, under det att en annan, professor Haertel, intresserade sig för honom och lät honom mera fritt å sinateljé. Hans intresse för diktning började nu vakna; bland hans tidigaste försök var en dramatisering avEsaias TegnérsFrithiofs saga,Ingeborg. 1882 kom han tillJena där han studeradenaturvetenskap,historia ochfilosofi. 1884 bosatte han sig iBerlin.
Hans första utgivna arbete,Promethidenloos (1885), var en versifierad episkdikt, närmast en efterbild avLord ByronsChilde Harold. 1889 påbörjade Hauptmann på allvar sin dramatiska verksamhet med det avÉmile ZolasL'assommoir,Lev TolstojsMörkrets makt ochHenrik Ibsens skådespel påverkade naturalistiska morgonrodnadsarbetetVor Sonnenaufgang (Före soluppgången, 1930).
Hauptmann har begåvats med en sällsynt förmåga att tillgodogöra sig och sammansmälta olika litterära strömningar, främstnaturalismen ochsymbolismen. Han tilldeladesnobelpriset i litteratur1912. Sin största insats gjorde han som dramatiker med sina tidiga naturalistiska skådespel, särskiltDie Weber (1892,Vävarna), som skildrar ett försök till arbetaruppror 1844.
Andra kända verk av Hauptmann är ”tjuvkomedin”Der Biberpelz (1893,Bäverpälsen) ochDie Ratten (1911, Råttorna). I naturalismens anda skrevs dessa båda verk, som utspelar sig i Berlin, på grovBerlindialekt. Av Hauptmanns symbolistiska pjäser märks främstHanneles himmelsfärd (1893).
