Eric Arthur Blair (George Orwell) föddes den 25 juni 1903 som son tillangloindiska föräldrar[6] i Motihari iBengalen (idag i Bihar), då en del avBrittiska Indien. Där arbetade hans far, Richard Walmesley Blair, vid en myndighet där han övervakade framställning avopium. Då Orwell var ett år gammal flyttade hans mor, Ida Mabel Blair, tillEngland och tog honom med sig. Han såg inte sin far förrän 1907, när denne besökte England i tre månader innan han återvände till Indien. Eric (Orwell) hade en äldre syster som hette Marjorie och en yngre syster som hette Avril. Han skulle senare beskriva sin familjs bakgrund som "lägre-övre-medelklass".[källa behövs]
Vid sex års ålder skickades Orwell till en litenanglikansk kyrkskola iHenley-on-Thames, som hans syster tidigare hade gått i. Han skrev aldrig om sina minnen därifrån, men han imponerade förmodligen på sina lärare, eftersom han två år senare rekommenderades till rektorn för en av de mest framstående privatskolorna i England på den tiden, St Cyprian's School iEastbourne,East Sussex.[källa behövs] Orwell fick möjligheten att studera vid St Cyprian's tack vare ett stipendium. Detta medförde att hans föräldrar bara behövde betala hälften av den vanliga skolavgiften. Många år senare skulle han med bitande förtrytelse beskriva sin tid på St Cyprian's, i sinessäSuch, Such Were the Joys. Den unge Orwell mottog emellertid stipendium vid sin tid på St. Cyprian's till både Wellington ochEton.
Efter en termin vid Wellington flyttade Orwell till Eton, där han stannade från 1917 till 1921. Senare i livet skrev han att han hade varit "förhållandevis lycklig"[källa behövs] vid Eton, en skola som gav sina elever avsevärd frihet, men också att han upphörde att göra betydande arbeten[förtydliga] efter att ha anlänt dit. Rapporter om hans skolgång vid Eton varierar: vissa[vilka?] påstår att han var en dålig elev, medan andra[vilka?] hävdar motsatsen. Han ogillades tydligt av vissa av sina lärare på grund av vad de uppfattade som respektlöshet.[källa behövs] Under sin skoltid knöt Orwell livslånga bekantskaper med flera framtida brittiska begåvningar, till exempelCyril Connolly, som var utgivare avHorizon Magazine och skulle bli utgivare av de flesta av hans essäer tillika nära vän.
Efter avslutad utbildning på Eton tog Orwell tjänst somkolonialpolis iBrittiska Burma, därför att hans familj inte kunde betala för universitetet. Han arbetade mellan 1922 och 1927 iKatha och iMoulmein i Burma. När han 1927 återvände till England på permission bestämde han sig för att begära avsked och istället bli författare. Han har använt sig av sina upplevelser i Burma i romanenDagar i Burma från 1934 och i essäer somHängningen (A Hanging) från 1931 ochShooting an Elephant från 1936.
År 1928 flyttade Orwell tillParis i hopp om att försörja sig somfrilansskribent. Då framgångarna uteblev, blev han tvungen att ta olika okvalificerade jobb, något som han senare beskrev i sin första bokNere för räkning i Paris och London (1933). Sjuk och utfattig flyttade han tillbaka till England 1929 och slog sig ned i sina föräldrars hus iSuffolk. Han arbetade på det som skulle bliDagar i Burma och skrev regelbundet i tidskriftenNew Adelphi. Under tiden gav han sig ofta ut somluffare för att samla material till det som nu blivit ett projekt om samhällets fattigaste. BokenNere för räkning i Paris och London blev färdig 1932 och publicerades 1933. Han antog pseudonymen George Orwell alldeles innan boken kom ut.[7]
Han arbetade också en tid som skollärare, något som han använde till sin nästa romanA Clergyman's Daughter (1935), vilken han skrev efter att hans dåliga hälsa tvingat honom att sluta som lärare. Han arbetade sedan en tid på ettantikvariat medan han skrevLeve aspidistran! som kom ut 1936.
I början av1936 fick Orwell i uppdrag av den socialistiska bokförläggarenVictor Gollancz påLeft Book Club att skriva en skildring av fattigdomen blandarbetarklassen i norra England efterden stora depressionen.[8] Boken gavs ut1937 och bar namnetVägen till Wigan Pier. Den första halvan av boken är en verklighetsskildring av de sociala förhållandena som Orwell träffade på under sina rundturer iLancashire ochYorkshire. Den andra halvan av boken är en långessä i vilken Orwell berättar om sin uppväxt och sin politiska utveckling. Gollancz fruktade att den andra halvan av boken skulle göra läsarna vidLeft Book Club upprörda, så han lade till ett förmildrande förord innan boken gavs ut. Detta gjordes bakom ryggen på Orwell som då befann sig iSpanien.[källa behövs] Orwell gifte sig medEileen O'Shaughnessy strax efter att ha blivit klar med forskningen kring boken.
Våren 1945 blev Orwell återigen sjuk. Hans fru hade även fått entumör och dog under en operation iNewcastle. Orwell hade inte fått reda på hennes sjukdom eller operation, dels på grund av de höga kostnaderna och dels på grund av att Orwells fru trodde att hon snart skulle återhämta sig. Orwell lämnades ensam med det barn som han och hans fru hade adopterat ett år tidigare, Richard Horatio Blair.
De kommande tre åren tillbringade Orwell med blandat journalistarbete, huvudsakligen förTribune,The Observer ochThe Manchester Evening News. Han bidrog även till en rad små politiska och litterära tidskrifter samt skrev sitt mest kända verk,1984, som publicerades 1949. En stor del av romanen skrev han vidBarnhill, ett avlägsetsäteri på önJura utanförSkottlands kust, dit han flyttade1946, eftersom öns milda klimat och avståndet från London gjorde att han kunde fortsätta skriva trots sjukdomen.
Det har senare framkommit att Orwell under tiden han låg sjuk hade överlämnat till en god vän (som arbetade på en avdelning av det brittiska utrikesministeriet[9]) en lista med 38 namn på personer som Orwell ansåg var "kryptokommunister", däribland skådespelarnaCharlie Chaplin ochMichael Redgrave samt en brittisk parlamentsledamot. Avdelningen,Information Research Department, hade startats avLabourregeringen för att publicera demokratisk och antikommunistisk propaganda. Listan innehöll namn som Orwell ansåg olämpliga att skriva tester för den nya avdelningen på grund av deras prokommunistiska åsikter. Det är oklart vad Orwells motiv var; antagligen ville han hjälpa sin vän i den antistalinistiska saken.
George Orwells grav.
Han gifte sig med Sonia Brownell, som under den sista tiden av hans liv hjälpte honom att ta hand om adoptivsonen. Ytterligare ett år senare när Orwell var i London, på väg till ettsjukhus i Schweiz för behandling av sin sjukdom, fick han en blödning och avled. Han blev 46 år gammal och led under senare delen av sitt liv av dentuberkulos som han förmodligen drog på sig under den tidsperiod som han skildrar iNere för räkning i Paris och London. Under sina sista tre år åkte han in och ut från sjukhus. Han hade begärt att få bli begraven ianglikansk stil, och han begravdes vidAll Saints' Churchyard,Sutton Courtenay,Oxfordshire med den enkla gravinskriptionen:"Here lies Eric Arthur Blair, born June 25, 1903, died January 21, 1950."
Efter Orwells död flyttade sonen, Richard Blair, till en släkting där han bodde och uppfostrades. Han håller en låg offentlig profil, men har gett intervjuer om de få minnen han har av sin far; han var fem år då Orwell dog. Richard arbetade under många år som jordbruksombud för den brittiska regeringen.
Orwells politiska åsikter ändrades under hans liv, men det finns ingen tvekan om att han var en del av denpolitiska vänstern under sitt liv som författare. I sin tidiga karriär beskrev han sig ibland som "Tory-anarkist". Hans tid iBurma gjorde honom till en stark motståndare tillimperialism, och hans erfarenheter från fattigdom när han genomförde efterforskningar införNere för räkning i Paris och London ochVägen till Wigan Pier gjorde honom tillsocialist. "Varje seriös rad jag skrivit sedan 1936 har skrivits, direkt eller indirekt, motautokrati och fördemokratisk socialism" skrev han 1946.[10]
Hans åsikter var ofta obekväma och impopulära. Han började till exempel skriva denstalinismkritiskaDjurfarmen år 1943 - han hade haft den i tankarna sedan 1937 - närSovjetunionen hyllades av många i England och USA på grund av dess roll som allierad iandra världskriget. Detta gjorde att det var svårt att få boken publicerad, den refuserades av fyra förläggare, antagligen på grund av dess implicita kritik av Stalin och Sovjetunionen, varför den inte utkom förrän i augusti 1945, då kriget i princip var över.[11] ”Det som för tillfället krävs av den rådande ortodoxin är en okritisk beundran av Sovjetryssland. Alla vet detta, nästan alla agerar utifrån det. All seriös kritik av den sovjetiska regimen, varje avslöjande av sådana fakta som den sovjetiska regeringen helst ser förblir i det fördolda, är så gott som otryckbart”.[12]
Orwell vägrade att anpassa sina politiska åsikter för att passa in. Detta visas klart i essänPolitics and the English Language från 1946, där han demonstrerar hur politiker vrider och vänder på språket för att "få lögner att låta sanna och mord respektabla och ge ett sken av stadga åt tomma ord".[13]
Det var dockspanska inbördeskriget 1936–1938 som spelade den största rollen för Orwells definition av socialism. Här stred socialisterna motFrancisco Francosfascister, och Orwell anslöt sig i december 1936 till det halv-trotskistiskaPOUM(Partido Obrero de Unificación Marxista). De socialistiska grupperna (anarkosyndikalister,stalinister ochtrotskister) var dock långt ifrån enade och stred även mot varandra. Orwell har sagt att det mest var av en slump som han gick med i POUM snarare än de kommunistunderstödda internationella brigaderna, men han såg med förfäran hur deSovjetstödda kommunisterna bekämpade de socialistiska grupperna. Han återvände frånKatalonien som en övertygad antistalinist och gick med i det brittiskaIndependent Labour Party. Orwell blev under kriget skjuten i halsen och var nära döden. Orwells bokHyllning till Katalonien är en självbiografisk roman om hans upplevelser under spanska inbördeskriget, vilken också utgjorde hans definitiva brott med stalinismen. Den refuserades av Gollancz men antogs av Secker & Warburg. Den fick mycket dåligt mottagande bland sina samtida kritiker, varför förstaupplagan trycktes endast i 1 250 exemplar.[14] Den till och med smädades av vänstern.[15]
Under denna tid var han, liksom de flesta vänsteranhängarna iStorbritannien, fortfarande emot upprustningen motAdolf HitlersNazityskland. Men efterMolotov–Ribbentrop-pakten och utbrottet avandra världskriget ändrade han sig. Han lämnadeIndependent Labour Party på grund av deraspacifism, och intog en politisk ställning som kan beskrivas som "revolutionär patriotism". Han stödde kriget, men kände (felaktigt som det visade sig) en stämning som skulle leda till en revolutionär socialistisk rörelse bland det brittiska folket. "Vi är i en konstig period i historien, i vilken en revolutionär måste vara en patriot, och en patriot måste vara en revolutionär", skrev han iTribune, vänsternsveckotidning, i december 1940. Under kriget blev Orwellspolemik med de brittiska pacifisterna stundtals hårt uppskruvad, som då han fördömde pacifism som "objektivt profascistisk"[16] eller då han försvarade tyska civila förluster för britternas strategiska bombräder med att det är bättre att döda ett genomsnitt av befolkningen än bara män i vapenför ålder.[17] Under kriget gick Orwell även med i det brittiskahemvärnet,Home Guard.
En av George Orwells mest berömda böcker blevkortromanenDjurfarmen, som skrevs 1945. Även den här boken är negativ till detstalinistiskaSovjetunionen. I boken bygger han upp ett socialistiskt samhälle av det auktoritära slaget i mindre skala, och med djur i stället för människor (seantropomorfism). Djuren har gjort revolution mot sina mänskliga herrar;grisarna är ledarna för revolutionen, och de två grisarna som bråkar om makten,Snöboll ochNapoleon, tolkas vanligen som representanter förLev Trotskij respektiveJosef Stalin.
Romanen1984 brukar betraktas som Orwellsmagnum opus, ett verk han skrev under året 1948 och som publicerades året därpå. Han vände på siffrorna 48 i1948 (då han färdigställde romanen) för att skapa titeln, som återspeglar årtalet då romanens futuristiska,dystopiska handling utspelar sig. Romanen handlar om en totalitär framtida stat som bygger på konstantövervakning,historierevisionism ochindoktrinering. Orwell baserade dennascience fiction-lika värld på detstalinistiskaSovjetunionen. Staten styrs av diktatorn "Storebror" (Big Brother) som Orwell baserar påJosef Stalin själv, och även dennes ärkefiendeLev Trotskij återfinns i handlingen som den regimkritiska Goldstein. Bokens protagonist, Winston Smith, är en vanlig tjänsteman som arbetar med att förfalska och skriva om "felskrivna" artiklar. Winston tvivlar dock på partiets storhet och skulle helst se en annan värld, vilket leder in honom på förbjudna tankar.
George Orwell gav under sin livstid ut två volymer med essäer:Inside the Whale and Other Essays (1940) ochCritical Essays (1946). Efter hans död har många essäsamlingar getts ut, av vilka de mest omfattande är de fyra volymernaCollected Essays, Letters and Journalism som redigerades och gavs ut av Orwells fru Sonia Orwell[19]1968 och även de sista elva av de tjugo volymerna iThe Complete Works of George Orwell (1998); dessa redigerades av Peter Davidson. På svenska finns tre urvalsvolymer med essäer:Essäer (översättning Göran Bengtson, Verdandi, 1963),Mitt framför näsan: essäer och anteckningar (två vol., översättningLars Bäckström, Rabén & Sjögren, 1975) ochSom jag behagar (översättningPeter Handberg, Natur & Kultur, 2016). Här följer ett urval av Orwells essäer:
^"Political language - and with variations this is true of all political parties, from Conservatives to Anarchists - is designed to make lies sound truthful and murder respectable, and to give an appearance of solidity to pure wind", frånPolitics and the English Language.
