Omkring 1366 gifte sig Chaucer med en hovdam, Philippa de Roet,Katherine Swynfords syster, och blev således sedermera svåger tillJohan av Gent.
Vid sidan av sitt arbete som tullmästare översatte Chaucer flera viktiga samtida verk, som till exempelRomanen om rosen ochBoëthiusDe consolatione philosophiae. Bland hans egna verk finnsParlement of Foules ochHouse of Fame, men framföralltTroilus and Criseyde ochCanterburysägner (Canterbury Tales). Framförallt den senare, en ramhistoria ompilgrimer på väg tillThomas Beckets helgongrav ikatedralen iCanterbury, liknandeDecamerones ramhistoria, fick bestående betydelse för engelskspråkiglitteratur.Chanticleer and the Fox baserades på en historia avMarie de France.
Chaucer anses ha infört den kontinentala versformen i engelsk diktning; i engelsk diktning hade tidigare denallittererade versen varit norm.
EfterRikard II:s död i februari 1400 verkar Chaucer ha försvunnit, och det är möjligt att han mördades i efterdyningarna av Rikards fall. Chaucer är begravd iWestminster Abbey, där han blev den förste att begravas i vad som skulle komma att kallasPoets' Corner.
Chaucer föddes omkring år 1343 i London, även om man inte vet exakt när. Hans far och farfar var båda vinhandlare i London, och hans släkt hade under lång tid varit köpmän iIpswich. Hans namn kommer från franskanschausseur vilket betyderskomakare.[9] 1324 kidnappades John Chaucer, Geoffreys far, av en kvinnlig släkting i hopp om att få den tolvårige pojken att gifta sig med hennes dotter, för att försöka behålla egendom i Ipswich. Släktingen fängslades och böterna på 250pund tyder på att släkten hörde till rikövre medelklass.[10] John gifte sig med Agnes Copton som år 1349 ärvt bland annat 24 butiker i London från sin farbror, Hamo de Copton, som beskrivs som myntslagare påTowern.
Man vet ytterst lite om detaljerna i Chaucers tidiga liv och utbildning, men jämfört med nästan samtida poeter såsomWilliam Langland ochThe Pearl Poet är hans liv väldokumenterat, med nästan femhundra skrivna texter som vittnar om hans karriär. Han omnämns för första gången år 1357, i hushållet hosElizabeth de Burgh,grevinna av Ulster, då hans fars kontakter gjort att han kunnat bli en adelkvinnas page.[11] Hon var gift medLionel av Antwerpen, andre överlevande son till kungEdvard III, och denna position gjorde att den tonårige Chaucer kom in i de hovkretsar som han förblev i resten av sitt liv. Geoffrey Chaucer arbetade även som hovman, diplomat, tjänsteman, samt var i kungens tjänst för att samla och inventera metallskrot. År 1359, under de första skedena avHundraårskriget, invaderadeEdward III Frankrike och Chaucer for dit tillsammans med Lionel av Antwerpen, Elizabeths make. Chaucer tillfångatogs 1360, under belägringen avRheims, och blev krigsfånge. Edward bidrog med 16 pund som del av lösesumman och Chaucer frigavs.
Det är oklart vad som hände i Chaucers liv efter det, men han tycks ha rest i Frankrike, Spanien ochFlandern, möjligtvis som budbärare och han kan även ha gjort en pilgrimsresa tillSantiago de Compostela. Omkring 1366, gifte sig Chaucer medPhilippa (de) Roet. Hon var kammarjungfru tillEdvard III:s gemålPhilippa av Hainault, och syster tillKatherine Swynford, som senare (cirka 1396) blev tredje maka till Chaucers vän och beskyddareJohan av Gent. Det är oklart hur många barn de fick, men tre eller fyra omnämns i allmänhet. Hans sonThomas Chaucer hade en lysande karriär somchief butler åt fyra kungar, sändebud till Frankrike och talman i det brittiska underhuset. Thomas' dottersons son (Geoffreys sondotters sonson),John de la Pole, earl av Lincoln, utsågs till tronföljare avRikard III innan han avsattes. Nunnan Elizabeth Chaucy,[12][13] Agnes, som var påHenrik IV:s kröning och Lewis Chaucer var troligtvis också barn till Geoffrey Chaucer. Chaucer kan ha studerat juridik vidInner Temple (ettInn of Court) omkring denna tid, men det saknas källor som styrker detta.
Chaucer reste tillPicardie följande år, som en del i en militär expedition och besökteGenua ochFlorens 1373. Flera forskare såsom Skeat, Boitani och Rowland[14] menar att det var under denna resa han kom i kontakt medPetrarca ellerBoccaccio och att de visade prov på denmedeltidaitalienska poesin, vars form och berättelser han senare skulle använda.[15]Syftet med resan är oklart, då detaljerna i källorna är motsägelsefulla. Senare dokument antyder att han fått i uppdrag, tillsammans med Jean Froissart, att arrangera ett äktenskap mellan den blivande kungRikard II och en fransk prinsessa, och få ett slut påHundraårskriget. Det blev dock inget sådant äktenskap, så de tycks ha misslyckats.
År 1378 sände Rikard II Chaucer tillMilano som sändebud till visconten och till sirJohn Hawkwood, som varkondottiär. Det har spekulerats att karaktären Riddaren iCanterburysägnerna bygger på Hawkwood, då beskrivningen av honom påminner om en kondottiär på 1300-talet.
Ett tecken på att han uppskattades som författare var närEdvard III tilldelade "engallon vin dagligen i resten av hans liv" för någon ej angiven uppgift. Detta var ovanligt, men eftersom den utdelades påSt George's Day, 1374, då konstnärliga bedrifter vanligen belönades, har det antagits att det varit för ett tidigt poetiskt verk. Det är inte känt vilket, om något, av Chaucers bevarade verk som ledde till denna belöning, men detta kan vara det som gjorde honom till en föregångare blandhovpoeter. Chaucer fick detta "flytande stipendium" fram till att Rikard II blev kung, då det 18 april 1378 istället omvandlades till en pengasumma.
Chaucer fick en mycket betydande post för tullen i London, där han började arbeta 8 juni 1374.[16] Han måste ha varit lämpad för den rollen eftersom han fortsatte att arbeta där i tolv år, något som var ovanligt på den typen av post under denna tid. Under de följande tio åren finns det inte mycket nedskrivet om hans liv, men han tros ha skrivit eller påbörjat de flesta av sina kända verk under denna tidsperiod. Han finns omnämnd i juridiska dokument 4 maj 1380, inblandad i Cecilia Chaumpaignes "raptus". Vad "raptus" betydde i detta sammanhang är oklart, men det tycks ha ordnat upp sig fort och fläckade inte Chaucers rykte. Det är inte känt om Chaucer var i London underBondeupproret, men om han var det, skulle han ha sett dess ledare nästan direkt utanför under sitt fönster i bostaden vidAldgate.[17]
Han tycks ha flyttat tillKent, medan fortfarande var anställd vid tullen, utsedd för att säkra fred i Kent, under en tid då en fransk invasion var tänkbar. Han tros ha påbörjatThe Canterbury Tales i början av 1380-talet. Han blevparlamentsledamot för Kent 1386. Hans fru Philippa omnämns inte efter denna tid och hon antas ha avlidit 1387. Han överlevde de politiska oroligheterna somLords Appellants orsakade, trots att han kände några av de män som avrättades i denna affär rätt väl.
Den 12 juli 1389 utsågs Chaucer till en slags förman för de flesta av kungens byggprojekt.[18] Inga större byggnadsverk påbörjades under hans tid på den posten, men han såg till att reparationsarbete utfördes påWestminster Palace ochSt. George's Chapel, Windsor, fortsatte att bygga varvet vidTowern och plats där etttornerspel hölls 1390. Det kan ha varit ett svårt arbete, men det gav bra betalt, tvåshilling om dagen, mer än tre gånger så mycket som han fått vid tullen. Chaucer utsågs även till stugväktare i kungens park iFeckenham, vilket var en betydande hedersutmärkelse.[19]
I september 1390 visar källor att han blev rånad, och kanske skadad, och en tid därefter, den 17 juni 1391 slutade han på denna post och började den 22 juli att arbeta som skogvaktare i den kungliga skogen iNorth Petherton,Somerset. Detta var ingen sinekur och underhåll var en viktig del av arbetet, men det gav många möjligheter att tjäna pengar. Han fick en årlig pension på tjugo pound från Rikard II 1394.[20] Man tror att Chaucer slutade att arbeta medCanterbury Tales någon gång i slutet av detta årtionde.
Kort efter att hans beskyddare,Rikard II, avsatts försvinner Chaucers namn från de historiska källorna. De sista få källorna om hans liv visar att den nya kungen,Henrik IV, fortsatte att tilldela honom pension och att Chaucer bosatte sig näraWestminster Abbey den 24 december 1399.[21] Även om den nya kungen hade fortsatt att tilldela honom pension, så antyder Chaucers verkThe Complaint of Chaucer to his Purse att de inte betalats ut. Det sista omnämnandet av Chaucer var den 5 juni 1400, då han fick tillbaka en skuld.
Han tros ha dött av oklara orsaker den 25 oktober 1400, men det finns inga starka bevis för detta datum, då det kommer från hans gravsten, som restes mer än 100 år efter hans död. Det har spekulerats att han mördades av fiender till Rikard II, rentav på Henrik IV:s order, bland annat iTerry Jones' bokWho Murdered Chaucer? : A Medieval Mystery. Geoffrey Chaucer begravdes iWestminster Abbey i London. År 1556 flyttade hans kvarlevor till en mer utsmyckad grav, och gjorde honom till den första författare som begravdes i den del som numera kallasPoets' Corner.
Chaucers första stora verk,The Book of the Duchess, var enelegi överBlanche av Lancaster (som avled 1369). Det är möjligt att detta verk beställdes av hennes make,Johan av Gent, då Chaucer fick 10 pund av honom 13 juni 1374.The Book of the Duchess tros därför ha skrivits mellan 1369 och 1374. Två andra tidiga verk av Chaucer varAnelida and Arcite ochThe House of Fame. Chaucer skrev många av hans större verk under perioden 1374 - 1386 då han arbetade vid tullen i London.Parlement of Foules,The Legend of Good Women ochTroilus and Criseyde skrevs vid denna tid. Man tror även att han påbörjade arbetet medThe Canterbury Tales i början av 1380-talet. Chaucer är främst känd för detta verk, som är en samling av berättelser berättade av påhittade pilgrimer på väg tillKatedralen i Canterbury; dessa berättelser skulle komma att forma den brittiska litteraturen.
The Canterbury Tales är en kontrast mot annan litteratur under perioden, i berättandets naturalism, variationen på pilgrimernas berättelser och de olika personlighetstyperna som är på pilgrimsresa. Många av de berättelser som pilgrimerna berättar verkar passa deras individuella karaktär och sociala ställning, även om några av historierna inte passar in. Chaucer baserade sina figurer på verkligheten. Värdshusvärden delar namn med en samtida värdshusvärd i Southwark, och Frun i Bath, köpmannen , juristen och studenten har också verkliga förlagor. Många av de yrken som Chaucer själv haft, gjorde att han mött många olika typer av människor ur medeltidens yrkesliv som inspirerat honom till hans berättelser.
Handlingen i kriminalromanenLandscape with Dead Dons avRobert Robinson kretsar kring återupptäckten avThe Book of the Leoun, och en passage av den visar sig vara en viktig ledtråd i mordgåtan och frågan huruvida den är en förfalskning eller ej.
IRudyard Kiplings berättelse "Dayspring Mishandled", planerar en författare en detaljerad hämnd på en tidigare vän, en Chaucer-expert, rörande förfalskade Chaucerdokument.
Canterbury-berättelser (Canterbury tales); bearbetning för ungdom afCecilia Milow, 1900
Tre poetiska berättelser; öfversatta af H. B. Romberg, 1902
Världslitteraturen: de stora mästerverken. [10], Medeltidsdiktning, II: Chaucer, V. D. Vogelweide, Boccacio m. fl., 1929
Fyra Canterbury-sägner: I svensk tolkning avHarald Jernström, 1930
Ur Canterburysägner: Prologen. Frun från Bath. Svensk tolkning av Harald Jernström, 1930
Palamon och Arcite: Riddarens berättelse i Canterbury tales. Svensk tolkning av Harald Jernström, 1931
Chaucerdikt i svensk dräkt av Harald Jernström, 1933
Några Canterburysägner i svensk tolkning av Harald Jernström, 1934
Canterburysägner; i svensk tolkning av Harald Jernström, 1956
Mjölnarens berättelse om den vackra Alison och den klipske scholaris: The Mylleres tale i Geoffrey *Chaucer's Canterbury tales; efterdiktning avEbbe Linde; illustrationer avBaengt Dimming, 1967
Tuppen och räven: ur Canterbury tales; återberättad och illustrerad av Barbara Cooney; övers:Britt G. Hallqvist, bilderbok 1968 (Chanticleer and the fox)
Sagor från Canterbury i urval och tolkning avUlf Sundblad; illustrationerna hämtade från träsnitt i en engelsk uppl. 1484, 1999
^Companion to Chaucer Studies, Rev. ed., Oxford UP, 1979
^Hopper, p. viiiHe may actually have met Petrarch, and his reading of Dante, Petrarch, and Boccaccio provided him with subject matter as well as inspiration for later writings.
^Morley, Henry (1890)English Writers: an attempt towards a history of English literature. London: Cassell & Co.; Vol. V. p. 106.
^Saunders, Corrine J. (2006)A Concise Companion to Chaucer. Oxford: Blackwell; p. 19
_(cropped)_02.jpg)
