Generatorer i vattenkraftverkNär rörelseenergin kommer i form av rotation bildas elektrisk energi i spolarna längs sidan medan polerna byts + = röd, - = blåEn dynamo, "Wenströms patent" (efterJonas Wenström), står iVästanfors gamla kraftstation.EnAlexanderson-generator vidGrimetons radiostation för generering av högfrekvent växelström för användning i radiosändare.
Innan sambandet mellanmagnetism ochelektricitet upptäcktes användes elektrostatiska generatorer. Dessa generatorer genererade mycket högaspänningar men lågaströmstyrkor. Den danske professornHans Christian Ørsted fann sambandet mellanelektricitet ochmagnetism under en föreläsning den 21 april 1820, då han ledde elektrisk ström genom en ledning och såg att enkompassnål som låg på bordet rörde sig. Hans slutsats var att om elektricitet kan få magnetism att variera, kan varierande magnetism få elektricitet att variera.Michael Faraday var övertygad om detta och 1831 fann han att så var fallet med hjälp av tidsvarierande elektriska fält. Senare blev det möjligt att alstra elektricitet med generatorer som gav tillräcklig effekt för att driva elektriska motorer eller att fåglödlampor att lysa.
År 1827 börjadeungrarenAnyos Jedlik experimentera med elektromagnetiska roterande enheter som han kallade elektromagnetiska självrotorer. I en prototyp med en enspolig elstart (färdigställd mellan 1852 och 1854) var både den stationära och den roterande delen elektromagnetisk. .
Under åren 1831-1832, upptäckteMichael Faraday den operativa principen för elektromagnetiska generatorer, senare kalladFaradays lag, nämligen att en elektromotorisk kraft alstras i en ledare som omger ett varierande magnetiskt flöde. Han byggde också den första elektromagnetiska generatorn, kallad Faradays skiva, som var en typ av enpolig generator, med hjälp av en kopparskiva som roterar mellan polerna i en hästskomagnet. Denna teknik producerar en svaglikspänning.
En dynamo var den första elektriska generatorn som kunde leverera energi till industrin. En dynamo använder elektromagnetisk induktion för att omvandla mekanisk rotation tilllikström med hjälp av enkommutator. Den första dynamon byggdes avHippolyte Pixii år 1832.
Ordetdynamo anknyter dock tilldynamoprincipen, upptäckt avWerner von Siemens på 1860-talet. Enligt denna princip kan generatorn genom det remanenta magnetflödet på egen hand bygga upp sitt eget magnetfält.[2]
När större3-fasnät byggdes upp under sista decenniet på1800-talet och början på1900-talet, blev det möjligt att ansluta asynkrongeneratorer till näten.
Om en 3-fasasynkronmotor (induktionsmotor) drivs med högre varvtal än det synkrona, fungerar motorn som en generator och matar utenergi i det växelströmsnät den är kopplad till. Ett villkor är att nätet är starkare än generatorn, så att nätet kan bromsa generatorn, annars kommer generatorn att höja nätetsfrekvens.
Om en asynkrongenerator tappar kontakten med nätet, till exempel genom ledningsbrott, måste den nödstoppas, annars kommer den att rusa och överbelastas. Om den exempelvis drivs av envattenturbin måste turbinens tillopp stängas för att generatorn inte ska rusa okontrollerat. Eftersom strömavbrott är en trolig orsak till att turbin och generator måste stoppas så måste dessa anordningar för att stoppa anläggningen aktiveras automatiskt och utan strömförsörjning från det anslutande elnätet.
För att producera elektricitet på avlägsna platser finnselverk vars generator vanligtvis drivs med enförbränningsmotor. I varje bil finns en generator, ofta driven från motorn via en rem, vars uppgift är att förse bilen med elektricitet och att laddabatteriet. De vanligaste generatorerna till en personbil är på 12 V, vilka genererar 14–14,9 V.
In på 1950-talet fanns det bilar med så kallade dynastartenheter, vilket var en kombinerad likströmsgenerator och startmotor. Att ha båda funktionerna i en enhet sparade lite vikt, men kompromisser gjordes i båda fallen. En likströmsgenerator består, liksom enlikströmsmotor, av enmagnet och enspole.
En generator kan producera antingen likström ellerväxelström. Namnetdynamo (hämtat frånWerner von Siemens forskning) används i svenskan på två sätt: antingen som en föråldrad benämning på en likströmsgenerator[5]eller som en populär benämning på en växelströmsgenerator (alternator) för användning bland annat på encykel.[6] Liknande generatorer finns även i moderna vevlampor och vevradioapparater.[7][8]
EnBJT kallas för styrbarströmgenerator för att dess kollektorström är ggr högre än dess basström. Allmänt kan man säga att en strömgenerator är en elektrisk anordning som levererar en konstant ström oberoende av last. Detta kallas i elkretsläran för enNorton-ekvivalent strömkälla.
