| Gaspard de Coligny | |
 | |
| Född | 16 februari1519 Châtillon-Coligny,Frankrike |
|---|---|
| Död | 24 augusti1572 (53 år) Paris[1] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker,militär,aristokrat |
| Befattning | |
| Governor (France) | |
| Maka | Jacqueline de Montbel d'Entremont Charlotte de Laval (g. 1547–)[2] |
| Barn | Louise de Coligny(f. 1555) François de Coligny(f. 1557) Charles de Coligny(f. 1564) Beatrix de Coligny, Comtesse d'Entremont(f. 1572) |
| Föräldrar | Gaspard I de Coligny[3] Louise de Montmorency |
| Släktingar | Odet de Coligny (syskon)[4] François de Coligny (syskon)[5] |
| Utmärkelser | |
| Amiral av Frankrike | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Gaspard de Coligny, kalladamiral de Coligny, född16 februari1519 iChâtillon-sur-Loing, död24 augusti1572 iParis (mördad), var enfranskamiral. Han var son tillGaspard I de Coligny, och bror tillOdet de Coligny ochFrançois de Coligny.
Gaspard de Coligny gjorde sig känd under namnetamiralen av Châtillon. Efter faderns död växte de Coligny upp vidFrans I:s hov, och deltog med utmärkelse i kriget 1542–1546, bland annat i en sjöexpedition motEngland. Sedan morbrodernAnne de Montmorency på nytt kommit till makten i samband medHenrik II:s trontillträde 1547, utnämndes de Coligny på hans tillskyndan tillgeneralöverste för det franska fotfolket. Som sådan ledde han operationerna mot det av engelsmännen besattaBoulogne 1549 och avslutade 1550 med dem den överenskommelse som ledde till Boulognes återlämnande till Frankrike. Genom sina berömdaordonnanser, snarast efterbildade i övriga Europa, skapade han tukt och disciplin bland sina soldater. År 1552 utsågs de Coligny till amiral av Frankrike, och slöt på Frankrikes vägnar vapenstilleståndet iklostret Vaucelles, som inom kort mot hans råd bröts av Henrik II. Sedan en överlägsen spansk här 1557 infallit i Picardie, över vilken provins de Coligny var ståthållare, och tillfogat den franska hären det blodiga nederlaget islaget vid Saint-Quentin, försvarade de Coligny i tre veckors tid staden och lyckades därigenom försena de spanska trupperna och rädda Paris från att intas. Han tvingades därefter att kapitulera och tillfångatogs. Han tillbringade därefter två år i fängelse iSluys, under vilken tid han under påverkan av brodern, François de Coligny, började studera kalvinistiska skrifter och snart övergick tillkalvinismen.
de Coligny frigavs efter freden iLe Cateau-Cambrésis, och framträdde därefter som talesman för sina trosfränder i statsrådet iFontainebleau 1560. Han försökte under den här tiden arbeta förreformationens införande i Frankrike. I det 1562 utbrutna första hugenottkriget försökte de Coligny först på underhandlingarnas väg få till stånd en uppgörelse men övertog efterslaget vid Dreux samma år över ledningen för de protestantiska trupperna. de Coligny inneslöts avFrans av Guise i Orléans, men hans ochhugenotternas sak räddades genom mordet på denne 1563. Freden i Amboise samma år, vilkenKatarina av Medici, regent underKarl IX:s minderårighet, skyndade att sluta, bekräftade och utvidgade de rättigheter januariediktet 1562 inrymt protestanterna. De respekterades dock föga och 1567 grep hugenotterna på nytt till vapen. Ett försök att överrumpla Paris misslyckades, och då Katarina av Medici erbjöd fred på Amboisefredens villkor, mottog hugenotterna under påverkan av de Coligny budet, och slöt ediktet i Longjumeau 1568. Några månader senare utbröt åter inbördeskriget. Efter nederlaget islaget vid Jarnac 1569, därprinsen av Condé stupade, övertog formelltHenrik av Navarra, i praktiken Gaspard de Coligny ledningen av hugenotterna. Trots ett nederlag islaget vid Moncontour fortsatte de Coligny outtröttligt och snart med framgång kriget.
Den slutligafreden i Saint-Germain 1570 bekräftade och utvidgade hugenotternas rättigheter. Inom stora kretsar av den franska adeln var man nu trött på de ständiga inre striderna och ett nytt parti uppstod, som krävde fred inåt för att kunna hävda Frankrikes intressen i utrikespolitiken. Som ett utslag av den stämningen kallades de Coligny 1571 till hovet, där han snart vann stort inflytande hos Karl IX. Hans strävan blev bildandet av ett stort protestantiskt förbund mot Spanien under Frankrikes ledning. Med upproret i Nederländerna 1572 ansåg han att ögonblicket hade kommit att bryta med Spanien. Katarina av Medici, som alltmer fruktade att förlora sitt inflytande över kungen, motarbetade dock de Coligny hos kungen. Till slut beslöt hon att röja honom ur vägen, men ett attentat mot honom misslyckades. För att rädda sig och sina medbrottslingar undan de Colignys och hugenotterna hämnd lyckades hon övertala kungen att anstifta blodbadet på de firande av bröllopet mellanHenrik av Navarra ochMargareta av Valois, som senare blev känt somBartolomeinatten. Gaspard de Coligny blev ett av dess första offer.
Wikimedia Commons har media som rörGaspard de Coligny.