 | Den här artikelnbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2019-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
| Gabriel Tarde | |
 | |
| Född | 12 mars1843[1][2][3] Sarlat-la-Canéda,Frankrike |
|---|---|
| Död | 13 maj1904[1][4] (61 år) Paris[5][6] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Toulouse universitet |
| Sysselsättning | Professor[7],filosof,jurist,kriminolog[8],socialpsykolog,sociolog, magistrat[9] |
| Befattning | |
| Domstolsanställd (1873–1893) Byråchef,Frankrikes justitieministerium (1894–1896)[10] Universitetslärare (1896–) | |
| Arbetsgivare | Frankrikes justitieministerium (1864–)[11] Collège de France (1901–1904)[7] |
| Barn | Alfred de Tarde(f. 1880) Guillaume de Tarde(f. 1885) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Gabriel Tarde, född12 mars1843 iDordogne,Frankrike, död13 maj1904 iParis, var en fransksociolog ochsocialpsykolog.
Tarde definieradesamhällen sompsykologiska interaktioner avindivider, i vilka de främsta krafterna han menade varimitation ochinnovation. "Samhälle", i Tardes mening, skall dock ses främst som en form av sammankoppling: "Individerna" i sammanhanget behöver inte vara mänskliga subjekt. Således kan även ett solsystem av planeter, eller en substans bestående av samverkande molekyler ses som samhällen.
En av de termer som Tarde myntade var ”grupptänkande”, vilken togs upp och utvecklades avGustave Le Bon och som ofta används igruppsykologin. Tardes syn på dessa processer skiljde sig dock från det tidiga 1900-talets tankar ommasspsykologi, där man ofta ställer rationellt enskilt handlande mot irrationellt gruppbeteende. För Tarde är allt handlande, all mänsklig subjektivitet, uppkommen av mer eller mindre hypnotisk imitation av impulser från den omgivande världen. På detta sätt går det alltså inte, enligt Tarde, att skilja på psykologi och sociologi.
Tarde lanserade även en teori om ekonomisk psykologi, där ekonomin beskrivs utifrån spridningen av uppfinningar (i bred bemärkelse). Uppfinningen (en ny teknologi, ett nytt begär, ett nytt begrepp) sprider sig genom samhället, utifrån sekvensen repetition, opposition, anpassning, och blåser på så sätt liv i ekonomin. Han var alltså en av de tidigaste teoretikerna av innovationens roll i ekonomin, och anses därför relevant i samtida diskussioner om "kunskapsekonomin".
Emile Durkheims dominans inom sociologin ledde till att Tarde glömdes bort, tills den så kalladeChicagoskolan började intressera sig för hans teorier. 1962 spannEverett Rogers vidare på Tardes ”lagar för imitation” i sin bokDiffusion of Innovations. Under 2000-talet kom dock Tarde att bli populär igen inom samhällsfilosofi, genom teoretiker somBruno Latour,Eric Alliez ochMaurizio Lazzarato samt konstnärer somLiam Gillick.
Wikimedia Commons har media som rörGabriel Tarde.