| Furstendömet Polotsk | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| ||||||
 Furstendömet Polotsk i Europa | ||||||
| Huvudstad | Polotsk | |||||
| Officiellt språk | Fornöstslaviska | |||||
| Statsskick | Monarki | |||||
| Nationalförsamling | Vetje | |||||
Furstendömet Polotsk (äldresvenska:Polock ellerPolotesk –belarusiska: По́лацкае кня́ства,Polackaje kniastva –latin:Polocensis Ducatus –fornnordiska:Paltejsborg ellerPaltejsk) var ettmedeltida furstendöme i dagensBelarus. Ursprunget och tidpunkten för statens grundande är osäkert. Enligtkrönikor frånKievriket erövrades Polotsk avVladimir den store, varefter det kom att stå i nära förbindelse med Kievriket och den regerandeRurikdynastin.
Furstendömet grundades sannolikt av denkrivitiska stamkonfederationen. Under andra hälften av 900-talet styrdes Polotsk av en egen dynasti; dess första härskare som nämns i krönikorna varRogvolod (Ragnvald), mest känd somRognedas (Ragnheida) far. Furstendömet var involverat i fleratronföljdskriser under 1000–1100-talen samt i krig medNovgorod (Holmgård). Under 1200-talet införlivades furstendömet iStorfurstendömet Litauen.
När furstendömet var som störst omfattade det stora delar av dagens norra och centrala Belarus, samt en mindre del av sydöstraLettland. Förutom Polotsk ingick även städer somVitsebsk,Drutsk,Minsk,Zaslaŭje,Lahojsk,Barysaŭ,Braslaŭ ochKoknese.
Det finns inget exakt datum för när furstendömet bildades; det var troligen en gradvis utveckling. År 862 nämns Polotsk för första gången iNestorskrönikan som en stad inom Novgorodriket, tillsammans medMurom ochBelozersk. Till en början styrdes Furstendömet Polotsk av en lokal dynasti, inte av enståthållare utsedd av Kiev. Statsbildningen med Polotsk som centrum var ett resultat av en politisk utveckling inom denöstslaviskastamkonfederationen krivitjerna.
Polotsk nämns för andra gången först hundra år senare, år 980, då staden styrdes av denvarjagiskekrigsherren Rogvolod (Ragnvald). Enligt krönikan kom han "från utlandet", en vanlig ordalydelse när man beskrev varjagerna bland de infödda. Rogvolod kom att spela en aktiv roll i maktkampen inom Kievriket.
Efter att Kievrikets regerande fursteSvjatoslav I dött år 972 uppstod en maktkamp mellan hans två söner:Vladimir (Valdemar), prins av Novgorod, ochJaropolk, prins av Kiev. Båda hoppades på politiskt och militärt stöd från Polotsk. För att få detta friade Vladimir till Rogvolods dotterRogneda. Hon avböjde, vilket gjorde att Polotsk allierade sig med Jaropolk och motsatte sig Vladimir. Enligt de dramatiska sagor som återges i Nestorskrönikan lyckades Vladimir erövra staden, varpå han våldtog Rogneda inför hennes föräldrar, dödade hela hennes familj och brände staden. Rogneda fördes sedan till Kiev för att bli Vladimirs hustru, på så sätt utplånades dynastin.
Efter att Vladimir konverterat till kristendomen år 988 och gift sig medAnna Porfyrogeneta, var han tvungen att skilja sig från alla sina tidigare hustrur, inklusive Rogneda. Hon gick då i kloster och tog namnet Anastasia. Därefter blev hon och hennes son Izyaslav förvisade till Polotsk, och Vladimirs son Izyaslavkröntes till furste. På så sätt återupprättades furstendömet med Rurikdynastin på tronen; samtidigt som det likt Kievriket i stortkristnades och antog denösterländska ortodoxa tron.[1][2]
.png)
År 1001 efterträddes Izyaslav av sin sonBryachislav av Polotsk. Under hans styre strävade Polotsk efter att frigöra sig från Kiev. Spänningarna förvärrades av att Izyaslav dog före sin far och aldrig regerade i Kiev; vilket enligt den östslaviska husrättslagen medförde att hans ättlingar förlorade sina dynastiska rättigheter till tronen i Kievriket. År 1020 erövrade Bryachislav Novgorod, men förlorade sedan staden till sin farbror,Jaroslav den vise, och tvingades även ge upp några av sina andra besittningar.
Under de följande två århundradena styrdes furstendömet Polotsk av ättlingar till Izyaslav. Samtidigt regerades alla andrafurstendömen inom Kievriket av ättlingar till Jaroslav den vise.
Storhetstiden för det medeltida Polotsk förknippas ofta med styret av Bryachislavs son,Vseslav (1044–1101). Han utnyttjade inbördeskrigen i Kievriket för att hävda sitt oberoende och styra furstendömet på egen hand. Under denna tid blev Polotsk ett handelscentrum och fungerade som en viktig transitpunkt mellan andra delar av Kievriket ochSkandinavien.
Staden hävdade främst sin självständighet genom att spela ut Kiev, Novgorod och varjagerna mot varandra. Samtidanordiska sagor beskrev Polotsk som den mest befästa staden i hela Kievriket. Under större delen av denna period styrdes furstendömet Polotsk av ättlingar till Izyaslav, och var därmed i praktiken oberoende från fursten i Kiev, även om de formellt erkänderurikidernas makt. Under början av 1000-talet var Polotsk framgångsrikt i att underkuva områden väster om sig i dagensLettland ochLitauen.
I början av 1200-talet erövrade riddare från dentyska orden dessa områden från Polotsk, men de historiska banden med Litauen visade sig vara starka och varade i ytterligare 700 år, även om litauerna så småningom intog den ledande rollen i relationen. Litauerna var som de sistahedningarna i Europa kända som modiga och skickliga krigare och tjänstgjorde som hjälptrupper åt Polotsk i dess krig med de teutoniska riddarna och andra östslaviska furstendömen. Men från 1183 vägrade de att lyda metropoliten och grundade istället ett eget furstendöme.
Sofiakatedralen i Polotsk som byggdes av Vseslav mellan 1044 och 1066, stod som en symbol för Polotsks oberoende anda. Den stod i konkurrens medkyrkor med samma namn i Novgorod ochKiev och åberopade den ursprungligaHagia Sofia iKonstantinopel, vilket anköt till ett anspråk på stormaktsprestige, auktoritet och suveränitet.[3]
Efter nederlag vidslaget vid Nemiga och tillfällig fångenskap dog Vseslav, och furstendömet delades mellan hans överlevande söner. Polotsk splittrades mellan olika mindre furstendömen:Furstendömet Minsk,Furstendömet Vitsebsk,Furstendömet Drutsk,Furstendömet Jersika ochFurstendömet Koknese. Dessa "småkungar" förde under efterföljande år otaliga krig mot varandra för att hävda kontroll över Polotsk. Till slut gick fursten från Vitsebsk segrande ur striderna. Under korta perioder hävdade även det närliggandeFurstendömet Smolensk kontroll över delar av furstendömet.
Från mitten av 1100-talet började förändringars vindar svepa över länderna väster om furstendömet. FästningenRiga iLivland blev områdets tyngdpunkt och det huvudsakliga utgångsområdet förSvärdsriddarorden. År 1209 erövrade tyskakorsriddare furstendömena Jersika och Koknese i dagens sydöstra Lettland, vilka tidigare varit under Polotsks kontroll. Polotsk tvingades att tillåta fritt resande för tyska köpmän år 1212 samtidigt som de livoniska skatteintäkterna försvann. År 1227 avträdde Furstendömet Smolensk, vars makt och inflytande växte sig allt större, delvis till följd av Polotsks nedgång, området kring Polotsk genom ett fördrag till staden Riga.
Furstendömet Polotsk undkommongolernas invasion av Europa mellan 1236–1241. Dock började de hedniska litauerna med tiden att absorbera delar av furstendömet och 1240 blev Polotsk ett vasallrike underStorhertigdömet Litauen. Furstendömet blev officiellt en del av Litauen 1307, men behöll en viss grad av lokaltsjälvbestämmande fram till 1390-talet. Därefter avskaffades furstendömet och blev en del avvojvodskapet Połock.[4]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Polozk, 1904–1926.
